Kapitel: 1 | 2 | 3 | 4 | 5

Rootsy-hövdingen Håkan Olsson halkade in på sitt första skivbolagsjobb redan 1983 och sedan har det rullat på med jobb på Amalthea, MNW, Border, Playground och Rootsy Music. I en oregelbundet återkommande serie kommer han att berätta minnen från sin över 40 år långa tjänstgöring.

← Föregående del / Nästa del →

En skivbolagsgubbes hågkomster

Kapitel 5: Clifford Antone

Av Håkan Olsson


 

En skivbolagsgubbes hågkomster Kapitel 4 handlade om gode vännen och Austin-profilen Eddie Stout, en hjälte som oftast verkar bakom kulisserna. Kapitel 5 handlar om en annan Austin-profil. Denna gång handlar det om Clifford Antone, en mer namnkunnig Austin-hjälte, om än av ett mer tvivelaktigt slag.

Clifford Antone öppnade och namngav den berömda bluesklubben, först på E6th Street, sedan på en adress norr om universitet och sedan tillbaka downtown på W5th Street. När Antone’s-imperiet var som störst omfattade förutom klubben även ett skivbolag, en skivaffär, en butik för samlarkort och en deli.

Under Antone’s storhetstid som bluesklubb var det samtidigt hårda år för många av den gamla skolans bluesmusiker och det sägs att Clifford Antone mer eller mindre på egen hand höll musiker som Jimmie Rogers, Clifton Chenier, Albert Collins och Pinetop Perkins flytande. På Antone’s fick de alltid spela, ett värdigt bemötande och dessutom bra betalt. Detta trots att Austins egen, vita bluesscen med bröderna Vaughan i spetsen, var hetare än någonsin.

Clifford Antone var en kraftig, för att inte säga överviktig, man med ’hämtehår’ och en ganska illasittande kavaj, som kanske varit elegant för några år och kilon sedan. På något sätt hade han passat bättre på en sjaskig bar än en respekterad bluesklubb.

När jag kom till Austin första gången låg klubben norr om universitetet och Eddie Stout visade mig omedelbart köksvägen där vi slapp såväl inträde som köer. Clifford fick syn på oss, granskade mig med en iskall blick och såg ut att göra sig redo att handgripligen kasta ut mig. Men Eddie hann emellan, förklarade vem jag var och därefter hade Clifford alltid ett gott öga till mig. När han var på plats fick jag alltid gå före i kön, komma in backstage och om han fick chansen presenterade han mig alltid för artisterna. Tack vare Clifford fick jag hälsa på en 91-årig Pinetop Perkins och hänga backstage med Bobby Rush. Sådant smäller högt i min värld.

När Clifford inte var på klubben på kvällarna hittade man honom oftast i samlarkort-butiken. Där satt han och bläddrade bland sina rariteteter, mestadels baseball-kort. Kring lunch-tid och under några timmar på eftermiddagen hittade man säkrast honom på Sugar’s, Austins motsvarighet till Sopranos Bada Bing, med poledancing och det hela. Där åt han lunch i princip dagligen och under några timmar var Sugar’s hans kontor.

Delikatess-affären var ett projekt som drevs av Cliffords syster och han ägnade inte heller någon större uppmärksamhet åt skivbolaget eller skivaffären Antone’s. Det var aldrig helt enkelt att sätta sig in i hur ägandet såg ut, men jag vet med säkerhet att Clifford inte ägde skivbolaget i början av 90-talet och troligen inte skivbutiken heller.

Det var också lite oklart vem som finansierade klubben. För även om det för det mesta var mycket folk där, var biljettpriserna synnerligen anständiga och gagerna var som sagt bättre än på många andra ställen.

Många av frågetecknen rätades ut när Clifford anhölls. Polisen hittade onormalt stora summor i cash, gömda i hans hem. Ett envist rykte säger att han under många år finansierat hela sin verksamhet genom att smuggla marijuana från Mexiko. 1997 blev han åtalad för narkotikasmuggling. Han erkände sig skyldig till pengatvätt och distribution av marijuana 1999 och dömdes till fyra års fängelse. När han kom ut igen var han belagd med ett tillfälligt näringsförbud och fick inte gå nära sin klubb eller sina butiker. Däremot fick han ’anställning’ som värd på restaurangen Guero’s på South Congress, där hans enda uppgift var att hälsa gästerna välkomna och agera allmän mysfarbror.

De sista åren innan han gick bort 2006 ägnade han sig bland annat åt att föreläsa om bluesmusiken historia på universitetet i Austin.

När nyheten om Clifford Antones död kom, fylldes tidningarna, lokala och nationella, med välvilliga eftermälen och idag har han otvivelaktigt en hjältestatus. Att han blev fälld för pengatvätt och narkotikabrott rycker de flesta på axlarna åt. Han använde ju pengarna åt att sponsra bluesmusiker så då må det väl vara förlåtet. Austins dåvarande borgmästare Will Wynn kommenterade Clifford Antons död så här: "One of the primary reasons Austin is known as the Live Music Capital of the World is because of Clifford Antone”.

 

← Föregående del / Nästa del →