Feature

gabelee

Rapport från Americana Fest - dag 3

Av Håkan Olsson


Foto: Monica Swahn Olsson

 

Torsdagens äventyr i Nashville inleddes med Bluewater Music showcase på Music Row. Detta Music Row som så totalt förvandlats sedan vi var här sist. Som vi minns det var gatan kantad av relativt små hus som inrymde förlag, skivbolag och studior. Nu är det mesta rivet och nya, stora komplex har kommit istället. Finns det inget som heter K-märkning i USA?

Bluewater-showcaset var i Virgin Hotels lilla bakficka och innan vi kunde sjunka ner med en kaffe och lyssna på Al Staehely och Dylan Taylor stötte vi på ett annat av nya Nashvillles gissel - parkeringsbekymmer. Plats fanns det men de omtänksamma amerikanerna har skapat ett system som gör det omöjligt att betala om man har europeisk telefon och kreditkort. Så det fick bli Virgin Hotels valet parking för facila 25 dollar för en dryg timme.

När vi ändå är igång och gnäller - inflationen har slagit hårt här också och priserna har stigit kraftigt. Kombinationen med den svaga svenska kronan är förödande. På Cannery Row vill de till exempel ha 11 dollar för en öl i plastglas. Sedan förväntar sig alla dricks, minst 20% för att det ska vara OK. Ett par ställen vi varit på lägger in 20% dricks i notan så man har inget val. Bara att betala för ett par öl och några hamburgare kan kosta som en hygglig krogmiddag hemma.

Nåväl, färdiggnällt! Från Music Row körde vi ut till västra Nashville och Nations Bar & Grill, en cool 'neighborhood'-bar, där Torrez Music Group stod som värd för en fin eftermiddag med bra musik och många trevliga människor. Och en betydligt behagligare stämning än downtown. Mycket bra musik som sagt med West Texas Exiles som höjdpunkt. Fram till att Gabe Lee med band (nu även med pedal steel) gick upp på scen och dominerade fullständigt. Wow!

Efter dusch och klädbyte var det dags för Chris Smither på City Winery Lounge. Chris Smither är strålande även om det märks att han faktiskt är 80 år. Men City Winery är inte någon favorit. Vi antar att Lounge-scenen är tänkt som ett intimt alternativ till stora scenen, men det funkar inte. Dessutom var det stora problem med ljudet under första halvan av Smithers spelning.

Vidare till Cannery Row för Uncle Lucius på största scenen. Det var förbluffande tunnsått i den stora salen som rymmer 1300 och återigen var det ljudproblem som helt klart störde upplevelsen.

Vi avslutade på den den mindre scenen The Mil med Vandoliers, som verkligen imponerade med en enorm energi. Och vrålhög volym. Vi pallade 20 minuter för att sedan åka hem med musiken ringande i öronen.

Idag fredag är allt fokus på Jesper Lindell och spelningen på klassiska Exit/In. Men lite annat lär vi hinna med.

DAG 1 | DAG 2 | DAG 3 | DAG 4 | DAG 5