Ordinary Elephant - en rootsduo med personligt sound

Rootsyland Approved

 

Av Mats Karlsson

 

2019 kom gifta paret Crystal Hariu-Damore och Pete Damore från Louisiana ut med sitt tredje album ”Honest” vilket i min åsikt var ett av det årets bästa album och som gav Ordinary Elephant (som de kallar sig) en hel del uppmärksamhet.  

Där fann duon sitt sound, sin personliga stil med Crystals lätt pressade distinkta sångröst, eftertänksamma texter och melodier till stramt hållet komp nästan enbart bestående av hennes gitarr och Petes oktavmandolin eller banjo. Flera av låtarna känns som blivande klassiker, t.ex: ”The scars we keep” (”How can I keep my mind open If my eyes are closed, It´s hard to hide the hate when there´s no love to show”) eller  ”I´m alright”(”I´m alright, my bones have served their time…”) och ”The War” (”No one picks a fight they think they would lose, but some battles you don´t get to choose”).

 I våras återkom de med uppföljaren ”Ordinary Elephant” där de i samarbete med producenten Dirk Powell presenterar 14 nya låtar som bygger vidare på framgångarna från ”Honest”. Kanske är det ingen enskild låt som sticker ut som de bästa på föregångaren, men där finns fortfarande Crystals träffsäkra poesi till starka melodier som i ”Once upon the time”(”The truth is not something we can choose”) och vi får höra mer av Petes sång.

Jag tycker mig uppleva lite mindre av melankolin från ”Honest”, lite mer luft i kompositionerna som i ”Walk with you” eller ”Joy has not forgotten me”, Som helhet är det helt klart ett av årets bästa album som visar att duon är en av de mest intressanta utövarna av dagens amerikanska rootsmusik.