Klassikern: Lloyd Cole – Love Story

Rootsyland Approved

 

Av Tomas Grip

Lång historia kort: När Lloyd Cole hade lämnat The Commotions flyttade han till New York där han gjorde ett kritikerrosat, självbetitlat soloalbum 1990. Detta följdes upp av den fantastiska "Don't Get Weird On Me", med en stråkarrangerad A-sida och en lite rockigare B-sida. Tredje soloskivan "Bad Vibes" kändes dock lite urvattnad och jag var precis på väg att tappa bort honom när hans fjärde New York-skiva "Love Story" landade i skivhyllorna.

I bookleten till B-sidessamlingen "Cleaning Out the Ashtrays" kan man läsa att inspelningarna var långa och demoraliserande. Cole hade inte förberett tillräckligt många låtar och hans management krävde ständigt "mer singelmaterial". I den mån de alls visade intresse. Detta resulterade i en lång och upphuggen process med många inblandade och långa uppehåll för låtskrivande. När "Love Story" slutligen gavs ut var det lättnad snarare än glädje och stolthet över resultatet man kände.

Skivan fick ett bra men inte översvallande mottagande, och erhåller till exempel snåla tre stjärnor på den webbaserade musikdatabasen Allmusic.

Allt detta sammantaget gör det än mer anmärkningsvärt att skivan enligt mitt tycke är hans allra bästa post-Commotions.

Romantikern Cole är tillbaka och låtarna står i fokus, samtidigt som de är avskalade och akustiska, på gränsen till demoaktiga. En svensk jämförelse är Håkan Hellströms "Ett kolikbarns bekännelser" som också strippades ner till grunderna efter ett par euforiska album. 

Och vilka låtar sedan: här vimlar av klassiska Cole-kompositioner. Inledande "Trigger Happy" är den perfekta öppningslåten och sedan följer ytterligare elva tidlösa låtar som alla är bland det tjusigaste han gjort. Bland favoriterna hittas till exempel "Love Ruins Everything", "Baby" och "Unhappy Song (The June Bride)".

Allra bäst, i tuff konkurrens, är dock den makalösa "Like Lovers Do" - närmare en hit än så har han aldrig kommit. Den klättrade ända (!) upp till 24:e plats på den engelska singellistan.

Efter "Love Story" blev Cole märkligt nog utkastad från sitt skivbolag och det skulle dröja fem år innan vi hörde från honom igen, då med skivan/gruppen The Nagatives. Karriären har sannerligen haft både toppar och dalar sedan dess, men ett så helgjutet album som detta har han aldrig lyckats upprepa.

November är dessutom den perfekta tiden att återupptäcka denna juvel i hans, redan högkvalitativa, katalog.

Betyget till "Love Story" är givet: Fem Gripar