Kelly Hunt - Ozark Symphony

Rootsyland Approved

 

Av Mats Carlsson

 

Förra hösten släppte – till slut – singer-songwritern Kelly Hunt sitt andra album, ”Ozark Symphony”, uppföljaren till hennes hyllade debut från 2019, ”Even the sparrow”. Arbetet med tvåan drog ut på tiden från den tänkta releasen i april 2021 medan Kelly arbetade på att arrangera om och utveckla albumets sound. Det var verkligen värt väntan för det är definitivt ett av 2023 års bästa album!

Hunt, född i Memphis och som är dotter till en operasångerska och en saxofonist växte upp med mycket musik, men det dröjde ändå innan hon landade i att bli musiker efter universitetsstudier i franska och konst. Hon hade redan tidigt börjat spela piano, skriva dikter och sjunga i körer, men det var under highschooltiden som hon kom i kontakt med den 5-strängade banjon som kom att bli hennes huvudinstrument.

På debutskivan fångar hon lyssnaren direkt med hur hennes uttrycksfulla sångsätt perfekt kompletteras av fint banjospel i hennes egna kompositioner som inte är helt olika en ung Gillian Welchs verk. Det låter gammalt men samtidigt nytt och fräscht. På några av låtarna kompas hon av bl.a. medproducenten Stas´Heaney på fiol och Tyler Giles på gitarrer. Men det är Kellys röst och banjo som är huvudfokuset på plattan.

På ”Ozark Symphony” har hon tagit hjälp av kände musikern Dirk Powell som producent och de har tillsammans utvidgat stilen på hennes kompositioner till ett mer orkestralt sound med en större grupp fina musiker från old-time och folkgenrerna:Utöver Powells gitarrer och Haeneys fiol så hör vi bl.a. Natalie Haas på cello, Mike McGoldrick på irländska flöjter och Kai Welch på trumpet och dragspel. De har även tillfört trummor, mandolin, kontrabas m.m. Men det är fortfarande Kellys ljuvligt varma och samtidigt starka och mjuka sångröst som bär upp även detta album. Lyssna t.ex. på ”You make me high” eller nästan neoklassicistiska ”Everybody Knows” eller ”Evangeline” och kanske allra mest som a capella ihop med Rachel Sermanni och Amelia Powell i avslutande ”Over the Mountain”! Av övriga kompositioner vill jag lyfta fram härligt luftiga ”On the bayou” och ”What about Now”, båda med suveränt ensamblespel och kanske allra främst lätt jazziga ”Take me back to Memphis” med fin trumpet av Welch.

Kelly Hunt verkar ha funnit sin mycket personliga stil som gör att hon träder fram som en av de mest intressanta namnen inom den nutida amerikanska folkmusiken.