Joe Boyd - And the Roots of Rhythm Remain: A Journey Through Global Music

Rootsyland Approved

 

Av Håkan Olsson

 

Rootsylands redaktör har en bekännelse att komma med. Under den gångna långhelgen har det knappt spelats en enda americana eller countryplatta här hemma. Jo, lite The Band och lite Dylan kan man förstås inte klara sig utan, men i övrigt har det handlat om andra tongångar. Och väldigt lite amerikansk musik.

I stället har det blivit djupdykningar i sydafrikansk och kubansk musik. Det har blivit ska, rocksteady och reggae. Dessutom lite sitar (mycket lite, Ravi Shankar får vänta ett tag till) innan det blev en försvarlig dos Django Reinhardt, balkanbrass och flamenco.

Alltihopa är Joe Boyds fel. Hans massiva och alldeles magnifika bok And the Roots of Rhythm Remain – A Journey Through Global Music är faktaspäckad, full av visdom och insikter som bara ett långt liv med ett passionerat förhållande till musik kan ge. Joe Boyd började sin karriär inom musiken på tidigt sextiotal som turnéledare och genom åren har han producerat artister som Pink Floyd, Nick Drake, The Incredible String Band, Fairport Convention, Sandy Denny, Richard & Linda Thompson, Maria Muldaur, Toots and the Maytals, REM, Kate & Anna McGarrigle, 10,000 Maniacs, Billy Bragg, Cubanismo, Taj Mahal med flera.

And the Roots of Rhythm Remain – A Journey Through Global Music är så otroligt inspirerande att det tar lång tid att ta sig igenom den nästan 900 sidorna. Med jämna mellanrum måste man stanna upp och gräva i skivsamlingen eller leta på nätet för Boyd skriver på ett sätt som gör att man bara måste lyssna.

Det har hänt mer än en gång att jag undrat varför jag har kvar de tusentals LP och CD jag har samlat på mig genom åren. Ett flitigt skivköpande och dryga 40 år inom musikbranschen har gjort att samlingen är stor och eklektisk. Men när ska man hinna lyssna på allt?

När jag nu har suttit med Joe Boyds bok är jag tacksam att jag inte fallit för frestelsen att rensa ut. Jag ska ärligt säga att jag inte visste att jag hade så många CD med sydafrikanska musik och jag är ganska säker på att jag inte lyssnat på de flesta av dem tidigare. Men nu lyssnade jag och det med stor behållning.

Samma sak med den kubanska musiken. Det visade sig att skivsamlingen rymde väldigt mycket med kubanskt än Buena Vista Social Club. Intresset för Jamaicas musik har funnits där sedan sjuttiotalet så där har jag bättre koll, men det finns garanterat oupptäckta guldkorn bland den nästan överväldigande samlingen av ska, rocksteady och reggae.

Jag hade visst glömt att jag vid något tillfälle köpt en 7CD-box med Django Reinhardt och att jag hade en fin samling med Juvenos Flamencos kom som en överraskning.

Det ska sägas att jag bara kommit drygt halvvägs i boken. Närmast fortsätter resan till Brasilien, Argentina, Ungern och så småningom tillbaka till Afrika.

Jag behöver en ny långhelg!