Elliott Smiths karriärhöjdpunkter

Rootsyland Approved

 

Av Tomas Grip

 

En av tidernas finaste albumsviter torde vara Elliott Smiths tre skivor 1997 - 2000.

Efter ett par ganska spartanska och mestadels akustiska album ramlade bitarna på plats med 1997 års "Either/Or". Nu fylldes ljudbilden av allt fler instrument (de flesta spelade av Smith själv) och hans karakteristiskt dubblerade sång.

Skivan följdes av låten Miss Misery som var en del av soundtracket till Gus Van Sants Good Will Hunting, och välförtjänt nominerades till en Oscar för bästa filmlåt.
Framgångarna med "Either/Or "och Miss Misery gjorde sedermera att Smith kunde skriva kontrakt med Steven Speilbergs/David Geffens Dreamwork Records, och 1988 släpptes skivan "XO". Nu hade även stråkarrangemang och blåsinstrument adderats till ljudbilden och vissa låtar drog rent av mot powerpop.

2000 släpptes så albumet som skulle bli hans sista (under hans livstid vill säga, postuma "From a Basement To a Hill släpptes 2004): "Figure 8". Här lyste Beatlesinfluenserna starkare än någonsin och albumen kan nog också sägas vara hans mest välproducerade.

Smith var redan från början en av alla dessa trasiga rock-själar som led av depression och ångest, med självmedicinering och självmordstankar som följd. 2003, endast 34 år gammal, dog han av två - förmodat självförvållade - knivhugg i bröstet.

Betygen på dessa karriärhöjdpunkter är dock lätta att sätta:
Either/Or (1997) - Fem Gripar
XO (1998) - Fem Gripar
Figure 8 (2000) - Fem Gripar

En genväg: