David Ritschard - Blåbärskungen (2021)

Rootsyland Approved

 

Av Tomas Grip

Fem Gripar

Vi har inte så många svenska mästerverk inom american-scenen, så låt oss se tillbaka på ett av de senaste och samtidigt hålla tummarna för att David Ritschard snart studsar tillbaka på banan igen.

Tanken var väl egentligen en lång turné med skivan "Brobrännaren" snarare är en ny skiva, men pandemin kom emellan och i brist på annat så satte sig David Ritschard ner och skrev låtarna till nästa album. Till sin hjälp hade han Henric Hammarbäck (H SELF) och - på två låtar - grannen Eric Palmqvist. Resultatet blev "Blåbärskungen" som - precis som föregångaren - är mer Ica i Skarpnäck än Bluebird Café i Nashville. Med ett fenomenalt band i ryggen och ett gäng av sina karakteristiska countrysoulgospels är skivan väl värd den betygsfemma jag satte när det begav sig. Jag vill nog hävda att historien gett mig rätt härvidlag.

Låtarna är minst lika vassa som på debuten, men här tar han ut svängarna ännu lite mer, bl.a. genom fler blåsinstrument, vilket ger en lite soulig guldkant på hela anrättningen. Textmässigt handlar det fortfarande om allehanda underdogs med dålig ekonomi, sjukdom och andra tillkortakommanden, men med en värme och kärleksfullhet som inte går att missta sig på.

Emellanåt kan jag ana likheter med en annan stor textförfattare, nämligen Per Persson.

Byter man ut Södermalm mot Hälsingland (samt fiol och lap steel mot dragspel) så är jämförelsen faktiskt inte så långt borta. Annars brukar ju Alf Robertson anges som den enda svenska jämförelsen av relevans, främst kanske genom texternas sociala patos, och det äger nog sin riktighet. I alla fall inom genren ”country på svenska”.

Musikaliskt så får man nog ändå snegla över Atlanten för att hitta bra jämförelser.

Att han inspirerats av George Jones är ju ingen hemlighet, men jag hör även likheter med samtida artister som Zepaniah O’Hora och Charley Crockett.

Titellåten funkar utmärkt som presentation och programförklaring för resten av skivan och inleder återhållsamt för att sedan stillsamt explodera. Ett grepp som han är en mästare på. Sedan rullar det på och faktum är att det är omöjligt att finna en endaste svaghet på hela albumet. Men det vet ni ju vid det här laget.

Däremot finns här gott om halleluja-moments. Lyssna bara på visslingen och den spanska gitarren i Sakta Ner, eller Agnes Odéns hudknotterframkallande fiol i Än går det vågor. Eller det tidigare nämnda blåset: saxofonen i Nyskrubbat badrum och kök, tvärflöjten i Sockenplan Revisited  eller Viktor Brobackes karakteristiska trombon i Aldrig lämna. Magi. Och då har jag inte ens nämnt Nicke Widéns allestädes närvarande pedal steel.

”Blåbärskungen” saknar inget. Här finns fantastisk text och musik. Ett band i världsklass och en frontman som fram till nyligen såg ut att vara redo för stora scener. Dessutom: som han sjunger!

De redan fulländade beståndsdelarna bildar en enhet som vida överstiger summan av desamma.

Jag vill nog hävda att den är ett mästerverk.

Sist på skivan hittar vi "Sakta ner" (hela texten nedan) som i skenet av vad som hänt är kusligt profetisk.

Låt oss hoppas att höstens femton spelningar på Södra Teatern i Stockholm är startskottet för del två i sagan om David Ritschard och att de tar honom tillbaka till den resa han påbörjade med "Blåbärskungen".

"Och det känns i mig som att sista tåget snart har gått..
En av dom som brinner fort ja, jag är ett tomtebloss

Och mamma blir jag 70 är jag nöjd med det
Du vet att jag har aldrig kunnat sakta ner
Jag har tecknat livförsäkring, med mitt fackförbund
En av dom som blommar tidigt - och som vissnar fort
Och mamma blir du mormor är jag nöjd med det, du vet att jag har aldrig kunnat sakta ner

Men jag är här nu, står och stampar i ?
Allt jag gör känns som det första
Och det sista jag har gjort

Rusar fram och dyker ändå sällan upp i tid
En av dom som springer försten, sån som dör i strid
Alltid upplopp oavsett vilken distans det är
Du vet att jag har aldrig kunnat sakta ner

Men jag är här nu, står och stampar i ?
Allt jag gör känns som det första
Och det sista jag har gjort
Och det känns i mig som att sista tåget snart har gått..
En av dom som brinner fort ja, jag är ett tomtebloss
Och mamma blir jag 70 är jag nöjd med det
Du vet att jag har aldrig kunnat sakta ner
Du vet att jag har aldrig kunnat sakta ner"