Billy Bragg - The Million Things That Never Happened

Rootsyland Approved

 

Av Tomas Grip

 

Läste just att Billy Bragg skall släppa en bok där fansen berättar sina bästa Billy Bragg-minnen. Även huvudpersonen själv sägs bidra med en hel del text. Detta fick mig att plocka fram hans senaste skiva, den knäckande bra "The Million Things That Never happened" (2021) igen.

“The world falls apart, but some things stay in place”

Strofen ovan kommer från Billy Bragg’s klassiker, Levi Stubbs’ Tears, men skulle nästan lika gärna kunna vara en programförklaring till hans egen karriär.

På hans tionde och senaste skiva blandar han - som alltid - politisk agitation med pop och smäktande kärlekssånger. När skivan gavs ut för fyra år sedan hade Donald Trump hunnit komma och gå, och Bragg’s  kära England hade nyligen med buller och bång lämnat den europeiska unionen. Något han besjöng på låten Full English Brexit från EP:n ”Bridges Not Walls”, 2017. Till detta kan man lägga en ökande högerextremism och en världsomfattande pandemi.

Så någon brist på bränsle hade han sannerligen inte.

Men ”The Million Things That Never Happened” är ändå mer än så, det är en varm och själfull skiva. Och den är väl värd att påminnas om.

Musikaliskt kan den sägas vara en fortsättning på ”Mr Love & Justice” (2008) och ”Tooth & Nail” (2013) där Billy med mjuk stämma, över varm och organisk instrumentering, sjunger sin variant av soul. Naturligtvis på en karakteristiskt bred Londondialekt.

Det slår mig att han gjorde ungefär vad landsmannen Nick Lowe gjorde när han, med ålderns rätt, lämnade pubrocken bakom sig för att på nittiotalet uppfinna sig själv på nytt som finstämd blue eyed soul-man. 

Låtar som Should Have Seen It Coming, The Buck Doesn’t Stop Here No More och I Believe In You håller alla ”The Convincer”-klass (”The Convincer” är Nick Lowes bästa - och därmed en av musikhistorien bästa album, om nu någon undrar). 

Men här finns mer, mycket mer.

Den livsbejakande Reflections On The Mirth Of Creativity och I Will Be Your Sheild är två undersköna skapelser ni inte vill vara utan. Den sistnämnda är ett empatiskt anthem som han själv beskriver som ”The heart and soul of the album”.

En annan höjdpunkt är Mid Century Modern där han sjunger om det förändrade politiska landskapet och hur svårt det kan vara att ändra gamla cementerade åsikter.

”But the kids that pulled the statues down they challenged me to see/The gap between the man I am and the man I want to be.”

Billy Bragg kan mycket väl vara den mest älskvärde mannen i musikbranschen och "The Million Things That Never Happened" kan mycket väl vara hans bästa skiva i karriären.