Bäst just nu

Rootsyland Approved

 

Av Lars Svensson

 

Alison Krauss & Union Station; Arcadia, Down the road

Första albumet med Union Station sedan 2011. Bara att konstatera att Alison Krauss kommit hem trots de fina utflykterna tillsammans med Robert Plant och den rätt avslagna soloplattan ”Windy City”. Här visar hon och gruppen upp ett ensamblespel som tar andan ur mig. Så vackert, så skört. Och Jerry Douglas på dobro som vanligt i världsklass. Och som hon sjunger! Årets album redan nu?

Willie Nelson; Oh What a Beutiful World, Sony Legacy

92 år och 154 album. Respekt. Frågan är om inte albumet kvalar in som ett av Willies bästa. Samtliga låtar är skrivna av en av mina personliga favoriter; Rodney Crowell, vilket visar sig vara ett utmärkt val. Dessutom har man smart nog valt ur Crowells mindre kända låtskatt. Inledande ”What kind of love” försätter mig i en stämning som håller igenom hela albumet. Vi hör en Willie Nelson som tar till sig Crowells ofta mycket personliga texter och gör dem till sina egna. Magiskt. Grant omslag för övrigt.

Neil Young; Oceanside Countryside, Reprise

Neil Young vilar inte på några lagrar: albumen står som spön i backen. Knappt har den ointressanta ”Coastal” (april) släppts så kommer ”Oceanside Countryside”, ett album som ”tappats bort” 1977 och innehåller inspelningar som senare släpptes i andra sammanhang. Här framträder NY dels solo med akustisk gitarr dels med andra musiker. Här finns bland annat ”Pocanontas”, tveklöst en av hans bättre låtar. Ett mycket bra album. Och i juni kommer ett nytt släpp…

Born 53; Turnpike, Paraply Records

Turnpike är Born 53 6:e album, alla låtar har gruppens gitarrist och sångare Anders Lindh som upphovsman, några med hjälp av andra bandmedlemmar. Jag gillar det fyndiga sättet att leka med språket. Det är svårt att sätta en etikett på gruppen, en form av gitarrbaserad americana tänker jag. Men i ”The Line” hör jag Fleetwood Mac och ”Tryin´ to look good” skulle funka för Bo Diddley. Stor spännvidd med andra ord. Bästa låten ”Short movie”, en rörande hyllning till Ronnie Lane. ”Walking the lawn” är ett annat starkt spår med där Åsa Källén-Lindh övertygar vokalt. Gruppens trummis Alar Suurna har producerat.

Per Gessle; Sällskapssjuk, Parlophone

Jag gillar Per Gessle när han sjunger själv på svenska. Senaste albumet följer den väg han slagit in på under senare år. Man måste beundra hans hantverksskicklighet. Det här är bra bruksmusik helt enkelt.

Eva Hillered; Take Me Home, Hill Songs

Ägde för länge sedan ett av Eva Hillereds tidiga album, men tog den inte riktigt till mig. ”A new me” (2018) hade ett annat tilltal som jag gillade. När hon nu släpper ”Take me Home” finns all anledning att bli lyrisk. Eva Hillered har här skapat ett bländande vackert och känsloladdat album där gestaltningen av titellåten särskilt berör. Eva Hillered verkar mer i den anglosaxiska singer-songwriter traditionen än den svenska fåran: Rickie Lee Jones kan nämnas. Titelspåret och den smått aggressiva ”Get out of my house” skriven av Shawn Colvin tillhör till höjdpunkterna. Albumet innehåller sju låtar. Det brukar sägas att ” less is more”, men jag vill ha mer, mycket mer.

Sofia Karlsson; En sång till Selma, Kulturrådet

Selma Lagerlöf räknas ju inte som poet och inför den här skivan stod jag lite frågande: kunde det fungera? Den fungerar alldeles utmärkt. Sofia Karlsson har tonsatt Selmas texter med stor lyhördhet och inte minst musikalisk fantasi. Några tonsättningar har gjort tillsammans med Anders Nygårds och Sofie Livebrant. För de två första spåren ”Svårt är att leva” och ”Slå upp dina fönster” finns bara ett ord: sublimt! Arrangemangen är genomgående lysande, i mångt och mycket kan albumet beskrivas som ett musikaliskt grupparbete. Nu när allt mindre i etermedia är lyssningsbart borde Sofia Karlssons Lagerlöf-tolkningar gå på repeat. Jag är alldeles tagen.

Sunniva Brynnel; Bohuslän, Sjumit Records

Dragspelerskan och sångerskan Sunniva Brynnels fjärde album innehåller traditionell musik från Bohuslän. Tillsammans med Timo Alakotila, piano, Hans Kennemark och Jenny Gustafsson, violin har man spelat en handfull polskor, hallingar, valser från landskapet. Ett av två sånginslag är ”Flickan i Uddevalla” skriven av Andreas Jansson och med utsökt sång av Sunniva. Ett under att den här musiken överhuvud taget kan ges ut. Man får hoppas att lyssnarskaran utanför Radio Väst ges en chans att lyssna.

Michael Henchman; If the Sky Fell, Pulse Nine Records

Michael Henchmans tredje album med låtar om livets gång – en framtid som alltför snabbt blev dåtid. Låter det trist? Det är det inte även om albumet kan beskrivas som low-key. Henchman har en bra röst och skriver bra texter. Ett album som växer till sig.