West of Eden - Lighthousekeeping

Albumrecension

Av Lars Svensson

 

Med sitt nya album ”Lighthousekeeping” återvänder West of Eden till den keltiska tradition som alltid varit bandets musikaliska bas. Förra albumet ”Whitechapel” var en imponerande musikalisk gruppansats om förtvivlad tillvaro i en fattig Londonstadsdel under senare delen av 1800-talet.

På ”Lighthousekeeping" har man fått förstärkning av skotten John McCusker - som bland annat spelat med Mark Knopfler - med fiol och flöjter på flera av låtarna, samt Michael McGoldrick, på traditionella instrument som bodrhán och uilleann pipes.

Den inledande ”Sir Patrick Spence” är en känd barnballad (!) om en katastrof till sjöss är ett bra exempel bandets förmåga att lyfta pärlor ur den keltiska sångboken. Albumets vackraste låt är ”Is ar Eireann ni Nfheósfainn cé hi”, en traditionell låt från tidigt 1800-tal om en ung mans kärlek till sin brors brud. Jenny Schaubs inlevelsefulla och samtidigt återhållsamma sång får håret att resa sig på armarna. Tala om vokalt uttryck!  ”She´s Like a Swallow”, är en annan sång om olycklig kärlek som bland annat den engelska folksångerskan June Tarbor gjord en version av och som bandet fint förvaltar.

Albumets största överraskning är översättningen av Alf Hambes visklassiker ”Visa från Molom” och sätta ihop den med den  instrumentala ”Cooley´s Reel”. Att keltisk och svensk/nordisk vistradition gifter sig visade ju WOE övertygande med sitt Taubealbum (för övrigt ett av de 1001 album du måste höra innan du dör!)

Andra höjdpunkter är, om uttrycket tillåts, frejdiga versioner ”The Rocky Road to Dublin” och ”Mairis Wedding” som fått ett delvis nytt arrangemang och texttillägg: att de lyckas skicka Dubliners respektive Van Morrisons tolkningar ner i källaren ”is stating the obvious”.

WOE har etablerat sig som ett flitigt turnéband. Det finns med andra ord ingen bortförklaring till att inte gå och se dem. Du hittar dem säkert på en spelplats nära dig!

Med ”Lighthousekeeping” visar WOE att de är ett av landets bästa band oavsett genre. Lysande låtval och en spelglädje som tar andan ur mig. Ypperlig produktion och ett grant omslag dessutom. Kan det bli bättre?