Pharis & Jason Romero - These Are The Days That Turn In To Years

Albumrecension

Av Mats Carlsson

 

Det gifta kanadensiska paret Pharis och Jason Romero skapar tillsammans en mycket lyckad form av Nordamerikansk rootsmusik med banjon som grundelement. De har även en kombinerad instrumentverkstad och studio på kanadensiska landsbygden i Horsefly, British Columbia, som tyvärr förstördes i en brand 2016 tillsammans med många av instrumenten, men som sedan några år tillbaka är återuppbyggd. 

De har spelat in plattor tillsammans sedan 2009, men deras första album som en duo, ”A Passing Glimpse”, kom ut 2011 och de vann året därpå ett kanadensiskt folkmusikpris för Nya Artister och flera av deras skivor har under åren erhållit flera fina utmärkelser.  

Utöver diverse typer av egentillverkade banjos så spelar de gitarrer och sjunger. Debutskivan följdes av flera starka folk-country och rootsplattor: ”Long Gone Out West Blues” (2013),” A Wanderer I'll Stay” (2015),” Sweet Old Religion” (2018), ” Bet on Love” (2020) samt ”Tell ´em you were gold” (2022). På några skivor har de använt en något bredare instrumentering på någon enskild låt, men på majoriteten av kompositionerna har de använt sig av det välbekanta akustiska, rootsinriktade soundet som givetvis även det innehåller diverse olika instrument utöver banjo och gitarr, som fiddle, ståbas och mandolin. Jag skulle säga att samtliga deras plattor håller en väldigt hög konstnärlig kvalitet där jag utöver det instrumentella även vill lyfta fram hur fint deras röster harmoniserar med varandra. 
 
Nu har deras sjunde duoalbum, ”These Are The Days That Turn Into Years”, just släppts och det är tydligt att de fortsätter leverera på toppen av sin förmåga. Vi bjuds på elva mycket lyckade folk-countrydoftande kompositioner med fint arrangerat akustiskt komp bakom duons sång. Här finns mycket att glädjas åt om man gillar vacker sång över banjo, kontrabasar, piano, starkt fiddlande och inte minst drivet gitarrspel. Utöver Pharis och Jason så medverkar Trent Freeman (fiddle), Patrick Metzger (bas), Clinton Davis (piano), John Raham (percussion) samt Marin Patenaude på sång på ljuvliga ”Last Night”. Jag blir för övrigt extra glad åt det härligt saloonaktiga pianospelet på flera av låtarna, till exempel ”Always loosing track”!