Pearl Charles - Desert Queen

Albumrecension

Fyra Gripar

Av Tomas Grip

 

Pearl Charles kommer från Hollywood och har växt upp med alla de rätta folk- och countryartisterna. Mycket tack vare detta brukar hon slentrianmässigt fösas in under americanaparaplyet även om hon kokar en alldeles egen soppa där den obligatoriska countrysleven samsas med ingredienser som soul, ABBA, indie och disco. På detta sitt tredje album fortsätter hon på den upptrampade stigen och vi bjuds på välproducerad och lyxig pop med hennes Karen Carpenter-lika stämma i förgrunden. The Carpenters är förresten ännu en godtagbar referens.

Skivan inleds snyggt med den grooviga Does This Song Sound Familiar? Svaret på den frågan är nej, även om ovan referenser naturligtvis spökar. Däremot känns andra låten City Lights desto mer bekant då den inleder med souliga stråkar lånade från Curtis Mayfield eller Al Green. Utsökt. Vilket faktiskt hela skivan är.

Anslaget är lätt, även om låtarna driver på bra och hennes röst är mjuk och behaglig vilket gör detta till en perfekt sommarskiva. Även om souliga stråkar och en och annan pedal steel dyker upp i mixen så känns detta som en popskiva i samma genre som, säg, Crowded House.

Förra skivan "Magic Mirror" har hunnit bli fem år gammal och en av låtarna här - hittiga Givin' It Up - har faktiskt funnits ute i hela fyra år. Hon hade gärna fått tagit med singeln Deja Vu från 2021 också, men den får ni söka upp själva. 

Här finns dock medryckande popsånger så det räcker ändå. Middle Of The Night har kanske den största hitpotentialen men jag gillar de flesta låtarna. Inte minst Birthday med snyggt Stax-blås. Som bonusspår bjuds vi dessutom på en duett med Charlatans-sångaren Tim Burgess.