Review

jul 31, 2025
Review
jul 31, 2025
Albumrecension
Av Mats Carlsson
Detta är Patty Griffins första ”riktiga” album sedan 2019. ”Tape” som kom ut 2022 var ju en samling av några mer eller mindre privata demo-inspelningar (om än med oväntat hög kvalitet).
Det är ett på det hela taget mycket lyckat album dedicerat till hennes nyligen bortgångna mor och det är en bröllopsbild på henne som pryder skivomslaget. Hon omger sig som vanligt med fina musiker och då inte minst sin mångårige vapendragare, den ypperlige gitarristen David Pulkingham. På ett spår hör vi även Robert Plant på bakgrundssång.
I spåren av hennes cancer har rösten förändrats, men detta glömmer man bort rätt snabbt när låtarna på skivan är så välskrivna och intagande. Det finns en lätt mörk underton på flera av dem, t.ex. ”All the way home” eller ”Born In a Cage”, båda med ljuvligt flamencodoftande gitarrspel från Pulkingham. ”Way Up To the Sky” är en mycket intim och stark ballad med bara Pattys röst och hennes akustiska gitarr. Kanske allra bäst är den gospelaktiga ”All the Way” där Pattys röst verkar få ett extra lyft eller avslutande mycket vackra ”A Word”, fint arrangerad till akustisk gitarr och stråkar.
Men det finns ingen svag låt bland plattans åtta spår och jag tycker nog att detta är Pattys bästa skiva på många år och det känns som om hon kommit tillbaka till gamla dagars fina låt-snickrande efter några lite svagare album.