Nina Åkerblom Nielsen - Nobody Knows This Little Rose

Albumrecension

Av Lars Svensson

 

Om Emily Dickinson (1830-1886) levt i dag hade hon varit en singer-songwriter, kanske inte olik en Joni Mitchell. De flesta av Dickinsons 1 800 dikter publicerades efter hennes död. Dikter där smärta, död och odödlighet tar stor plats. Teman som väl kan sägas vara eviga, men även om dikterna ofta har en svärta finns också en ton av att allt inte är förgäves. Hennes dikter talar således till oss även i dag.

På sitt föregående album ”Tid” (2022) visade Nina Åkerblom Nielsen vilken lysande låtskrivare och modig sångerska hon är. Med sitt nya album har hon valt att tonsätta åtta av Dickinsons dikter. Nina Åkerblom Nielsen har valt att inte klä texterna i moderna arrangemang utan närmast i en folkviseton där piano, stråkinstrument, flöjt och även tramporgel tar plats. Resultatet blir lågmält, eftertänksamt och passionerat.

Ibland måste musik få ta tid på sig. Nina Åkerblom Nielsens nya album gör det. Här finns alla delar som stavas perfektion; superb sång, mirakulösa orkesterarrangemang där allt faller på plats till en symbios.

Jag slås samtidigt av tanken att det vore spännande om Nina Åkerblom Nielsen valt att presentera Dickinsons dikter på svenska. Senast 2012 kom ett utmärkt urval av hennes dikter översatta av Ann Jäderlund. Kanske en fortsättning?

Albumet klockar in på 29 minuter. Jag får här parafrasera Povel Ramel: underbart är kort, alldeles för kort!