Kelly Hunt - Requiem for a Sleepless Night

Albumrecension

Av Mats Carlsson

 

Hösten 2023 skrev jag om den mycket framstående folk-country-singer-songwritern Kelly Hunts andra album ”Ozark Symphony”, som jag tyckte var ett av det årets bästa plattor. Den banjo- och gitarr-spelande Kelly är begåvade med en fantastiskt uttrycksfull sångröst som hon använder nästan som ett tredje instrument. Hon debuterade 2019 med superba ”Even the Sparrow” som hon själv samproducerade med musikervännen Stas Heaney, som även spelade fiddle på plattan. När det var dags för uppföljaren tog Kelly hjälp av välkände musikern Dirk Powell som producent, vilket gav skivan ett lite mer utvidgat sound än på debuten. 
 
Nu är det tredje albumet klart och även där sitter Powell i producentstolen. I motsats till Hunts två tidigare produktioner så har hon här använt gitarren som sitt huvudinstrument och banjon hörs bara på några spår.  Detta är ett trioalbum med bara Hunts gitarr eller banjo och Powell på diverse instrument, samt hans dotter Amelia Powell på sång.

Resultatet är en helt ljuvlig platta med suverän melodisk nutida rootsmusik. Powells arrangemang innebär att man inte upplever att det känns tunt eller fattigt rent instrumentellt trots fåtalet inblandade musiker, utan ofta snarare motsatsen. Han har skapat en fyllig ljudbild runt Kellys varma sångröst med diverse akustiska och elektriska gitarrer, mandolin, dragspel, keyboards, fiddle och slagverk.

Kellys tolv kompositioner är en ljuvlig blandning av rena folklåtar som ”High On A Mountain” eller underbart vackra ”Everything has its time” och andra med lite mer folk-rockkänsla som ”Homecoming” eller ”A Certain Shade of Blue”. 

Det står klart att Kellys tredje album är minst lika bra som hennes två tidigare och att hon lyckats utveckla sitt musikaliska uttryckssätt på ett spännande sätt.