Joel Alme - Gullmar Gospel

Albumrecension

Fem Gripar

Av Tomas Grip

Gullmar Gospel släpps fredag 13 mars

 

Joel Alme växte upp i en miljö där alla klasser och bakgrunder samsades, där ingen var bättre eller sämre än någon annan och alla kämpade med sitt.

På nya skivan "Gullmar Gospel" låter han Gullmarsplans smältdegel symbolisera just detta, och genom albumets åtta låtar sipprar kärlek och uppmuntran till alla som passerar där. 
 
"Häng med till Gullmar där kan man stanna hur länge man vill.
Ingen som bryr sig vem man var eller vem man har blivit,
Alla har nog med sitt"
 
När jag intervjuade honom inför förra albumet pratade han om en framtida doo wop-skiva men den verkar vi få vänta på, för här ramlar han samma gamla gata fram som han alltid gjort. Precis som på alla hans skivor, inte minst de svenskspråkiga, blandar han barockpop och soul så att det uppstår en alldeles egen genre. 

Den största enskilda orsaken att älska hans låtar, eller åtminstone det som gör honom unik, är nog ändå hur han sjunger: med ett stort blödande hjärta och en röst fylld av livserfarenhet, lidande, tröst och kärlek. Den borde ingå i landets alla kulturkanons och världsarv. Det slutliga beviset på att tonarter, teknik och magstöd är fullständigt oviktigt. Istället är känsla och närvaro allt.
 
I intervjuer inför den här skivan har man kunnat läsa om hur lite han gillar förändringar och att han gärna gör samma anspråkslösa saker varje dag. Det kan gälla att leka med barnen eller titta på film och skriva låttexter hemma i Björkhagen.

Eller att göra skivor skulle man kunna tillägga, för när det var dags att spela in detta, sitt sjunde album, tog han med sig sina vanliga musiker till producent Mattias Glavås studio i Göteborg. Precis som vanligt.

Och precis som vanligt blev resultatet varmt, skönt och alldeles, alldeles underbart.
 
Att kalla det en kvalitetshöjning när man sitter inne på skivvärldens högsta lägstanivå säger egentligen inte så mycket, men jag tycker nog att "Gullmar Gospel" nästan når upp till den nio år gamla "Flyktligan", som ju enligt alla objektiva värderingar torde rankas som en av de fem bästa svenskspråkiga albumen någonsin.

Inledande titellåten såväl som Rita Margarita är så underbart bångstyriga och sprudlande med sina tvärflöjter att tankarna genast går till Van Morrisons "Astral Weeks".  Albumet i allmänhet, men i synnerhet låten med samma namn.
 
Som vanligt finns här inte en tillstymmelse till dödkött men desto fler halleluja-moments: Första singeln Hjärtat vet för mycket är sentimental och läckert stråkförsedd på klassiskt Alme-vis medan singel nummer två - Peters park - är lite mer upptempo och där Alme betraktar sina barns lekplats, samtidigt som han reflekterar över de barn som gått en tuffare tillvaro till mötes:
 
"Om jag hade råd skulle alla få
Till en resa härifrån"
 
Låten Alla helgona special inleds med att Per Larsson gör sin bästa Franska Trion-imitation bakom pianot innan låten rullar i gång med smittsamt basspel och effektfulla stråkar. Visa mig en person som inte älskar detta och jag skall visa dig en person utan hjärta.

Allra bäst är dock (och när något är "allra bäst" på en Alme-skiva är det jävlar i mig HÖG klass) Till H när det behövs, som besitter visst släktskap - både musikaliskt och kvalitetsmässigt - Med The Left Bankes Walk Away Renee.
 
På alla sina svenskspråkiga skivor har han förlagt en andlöst vacker ballad som avslutningsspår (Dig äger ingen, Så kanske vinden, När världen var ung), men här kommer den redan som låt fem. Tillsammans med nämnda låtar bildar den snyggt betitlade I morgon är min bästa dag en alldeles makalöst vacker kvartett av hoppfulla lägereldsballader.
 
Vid det här laget börjar det nästan kännas fånigt att ösa beröm över ännu en Alme-skiva, men vad annars kan man göra när han envisas med att ge ut skivor utan svaga låtar. Här finns dessutom en nerv som är svår att sätta fingret på, men inte lämnar någon (utgår jag ifrån) oberörd.

Joel Alme behövs mer än någonsin, det står helt klart.

Som motvikt till artificiell intelligens, cynism, egoism, pretentioner och en allmänt orolig värld.

Att han dessutom skriver fantastiska bitar är en bonus vi får vara tacksamma över.
 
20:e mars drar hans turné i gång. Egen begravning är enda giltiga frånvaroskälet.