Jeffrey Foucault - The Universal Fire

Albumrecension

Av Mats Carlsson

 

Under sina över tjugo år som turnerande musiker sedan debuten med starka ”Miles from lightning” 2004 har Wisconsinfödde americanatrubaduren Jeffrey Foucault landat i sin mycket typiska blandning av countryrock, folk och blues på en lång serie fina album.

”The Universal Fire”, som kom ut i september, är hans första studioalbum med nyskriven musik sedan 2018 års ”Blood Brothers”.

Albumet fungerar som en sorts sorgebearbetning efter det att hans mångårige vän och medmusikant, trummisen Billy Conway, dog i cancer 2021. Många av låtarna handlar om hur man övervinner förluster och motgångar.

Rent musikaliskt låter det rätt mycket som på hans tidigare album med en blandning av elektriska och akustiska instrument som bakgrund till Foucaults personliga, lite släpiga sångröst. Bland de fina musikerna bakom Foucaults gitarrer finner man flera av hans kärntrupp, som Jeremy Moses Curtis på bas, Eric Heywood, pedal steel och elgitarr samt Erik Koskinen på elgitarr. Men där finns även Calexicos John Convertino på trummor som ersätter Conway och Mike Lewis på altsax, piano och orgel.

Titelspåret refererar till en förödande brand i en musikstudio 2008 som förstörde en stor låtskatt av gamla inspelningar med bl.a. blues-jazz-och soulstjärnor.

”Nightshift” sticker ut en del med sitt ruffigt rockiga sound. Min personliga favorit är nog lugna balladen ”East of Sunrise” eller svävande ”Moving through”, båda fyllda med fina elektriska eller akustiska gitarrer i bakgrunden.

Som helhet är det kanske inte Foucaults absolut bästa album, men kan ändå starkt rekommenderas för den som gillar countryrock med lite bluesig touch.

(I dagarna meddelar Jeffrey på sin hemsida att han på egen hand gjort en specialversion av plattan som ska komma ut någon gång under nästa år.)