H. Self - Vildvisor

Albumrecension

Betyg: Fem Gripar

Av Tomas Grip

 

Tanken svindlar, men det var faktiskt så sent som ifjol som H.SELF gav ut sin första singel på svenska: den magnifika "Maggie Brown". Inte ens Henrik Hammarbäck (a.k.a. H.SELF) visste då att det snart skulle komma ett helt album. Men låten var jäkligt bra och det började ramla in både lovord och efterfrågan på fler svenska låtar. Sagt och gjort. Hammarbäck började skriva låtar i en rasande fart och albumet "Skälva" var snart inspelat och utgivet. Skivan blev en relativ succé och hamnade högt upp på många årsbästalistor. 

En uppföljare skrevs, spelades in och... kasserades. Henriks låtskrivarkran var vid det här laget vidöppen och i takt med att låtarna flödade lades den ursprungliga skivan på hyllan. Förmodligen ett riktigt beslut med tanke på hur bra "Efterskalv" slutligen blev. Jag har emellertid fått smyglyssna och kan avslöja att skivan som övergavs håller klassen den också. Tre av låtarna har dock tagit sig hela vägen till ”Vildvisor” och en - "Börjar bli otäckt" - gavs dessutom ut som andraspår till singeln "Månskenssoldater".

 "Efterskalv" gavs trots allt detta ut mindre än sju månader efter "Skälva" och var enligt många fler än mig förra årets bästa skiva. När samma tidscykel nu gått ger han ut, inte bara en ny platta utan ett DUBBELALBUM. En produktivitet inte ens Bob Dylans eller Elton Johns sjuttiotal kan konkurrera med. 

Han har för länge sedan lämnat både konkurrenter och jämförelser bakom sig och här fortsätter H.SELF helt enkelt på den upptrampade stigen. Att Sala-sonen rör sig i ett helt eget universum är vid det här laget en obestridlig sanning och svaren på hur han hittat till denna unika plats är åtminstone två. Dels har han en oomtvistad förmåga att på ett okonstlat sätt sätta ord på utanförskap och social utsatthet, mycket tack vare en icke försumbar del självupplevd erfarenhet. 

Ett lysande exempel på detta är den simpla textraden (från den lysande singeln "Det är så mycket som så många inte förstår"):

Du är en som säger "jag skall bara föra över"

Tio ord som berättar mer än bara om ekonomiskt obestånd.

Den antyder också ångest, avundsjuka och obekvämheten som kan uppstå när man umgås över klassgränserna. Och bortom det: stressen över att inte kunna sätta mat på bordet. 

Den andra anledningen stavas Kassmyra Country, studion där han och radarpartnern/producenten Jonas Öhlund spelat in skivorna. I en källare i Tumba har de med enkla medel lyckats åstadkomma exakt de förutsättningar de behöver för sitt skapande. Här vinner känslan matchen mot tekniken i raka set, och ett plus ett blir alltid tre. Världsstjärnorna borde stå på kö för att spela in här.

Ändå har man faktiskt valt att ta ett steg tillbaka från just detta på skivans tredje vinylsida. Den är istället producerad och inspelad av Henric och Stefano Lizama i Stefanos lägenhet. Likt Springsteen på "Nebraska" väljer man här att behålla de råa demoinspelningarna, vilket ger lite dynamik till dubbel-LP:n. Inte minst i "Ingrid vill det", som har en tung text om att välja livet fast man befinner sig långt ner i gruvan. Den innehåller också en rad som nog är årets öronmask:

Jag skall döda alla fästingar/jag skall knulla era mammor/jag skall klippa varje mördarsnigel.

LoFi-inspelningen förstärker bara ångesten och ärligheten, när låten fadar ut med orden "jag har ett liv att leva" känner man sig både omskakad och lättad.

Precis som tidigare innehåller "Vildvisor" en hel del droganspelningar, vilket nog vissa kan tröttna lite på. Texterna är emellertid helt igenom ärliga och självupplevda och vem är då en trebarnsfarsa från Bollnäs att komma med invändningar? Inte minst om jag med hela hjärtat brukar sjunga med när Lou Reed eller Brett Andersson sjunger om hur mycket de saknar sitt heroin. Ärlighet varar längst. Men "Vildvisor" är ingen knarkskiva. Istället är det utstötthet, gemenskap och hopp som står i fokus här. Något som visar sig i låtar som "Präster", "Vet" och "Till hon älskar sig själv". En treklöver i en intensivt prunkande bukett som borde göra alla andra låtskrivare avundsjuka.

Faktum är att skivan är till brädden fylld av monumentala låtar, men jag märker att texten börjar svälla så jag nöjer mig med att nämna ytterligare två spår som sticker ut lite. "Rockstjärna" är en smittande upptempolåt mad maximal spelglädje. Det bubblande och smått galna partiet Dicky-dicky-dong-pow/dicky-dong-pong-pow gör den till ett blivande live-monster. I andra änden av skalan hittar vi balladen "Du är", med en visselslinga som är lika enkel som genial. Albumets vackraste stund.

Precis som "Skälva" och "Efterskalv" är detta en skiva som tjänar på många lyssningar och jag får nya (fler) (alla) favoritlåtar hela tiden. Dolly Parton sägs ha skrivit både "Jolene" och "I Will Always Love You" under en och samma dag. H.SELF har nu gett ut 47 låtar på 14 månader, varav de allra flesta fastnar stenhårt i bröstet. Dolly kan gå och lägga sig.

”Jag har ADHD – men är ändå MVG” sjunger han i "Rockstjärna" och det är bara hålla med. Full pott. Igen.

"Vildvisor" släpps fredag 21/11