Dan Hellström, Naturligt-vis - Kålhuvvet, Pop-Arne och vadaren

Albumrecension

Av Lars Svensson

 

Jag har inte skrivit om jazz tidigare, även om jag lyssnar flitigt och har en hyfsad samling med jazzmusik. Mitt första möte med jazzen var i det tidiga sextiotalet då Jan Johanssons ”Visa från Utanmyra” ofta hördes i radion. Jag fångades av melodin och Jan Johanssons lätta anslag och framför allt klang. När jag senare i tonåren då och då hade råd att köpa LP-skivor införskaffade jag LPn ”Jazz på svenska”. Sen köpte jag Charles Lloyds ”Soundtrack” (mest för omslagets skull) och Gary Burtons ”Lofty Fake Anagram”. Men jag vill inte påstå att jag vet något om jazz.

Med piano och dragspel som huvudinstrument spelar och arrangerar Dan Hellström sin egen form av jazz på svenska tillsammans med bandet Naturligt-Vis: Linda Hellström, sång och recitation, Ewan Svensson, gitarrer, Niss-Kerstin Hallgren, bas och Vanja Holm, trummor.  De har nu spelat in ett album fullt med naturnära musikaliska och vardagliga betraktelser.

Titlar som ”Vadaren”, ”Skogssnäppan” ledsagas av närmast encyklopediska beskrivande texter av fågelarter och annat i naturen förekommande väsen, fint reciterade av Linda Hellström. Över huvud taget vävs de förekommande texterna naturligt in i det spännande musikaliska landskap där spelglädjen är alldeles påtaglig. Det här är musik att bli glad av. Favoriten är ”Mjörnpsalm” med sitt TomWaitska pianointro.

Här finns självklart inga lyssningsanvisningar. Det som först verkar vara olika låtar visar sig snart höra samman i längre sviter. Genomgående känner jag en sorts frihetlig glädje av att lyssna att till det här albumet.

Jazzvirvelns mångtydighet sprider sig i kroppen.