Cinder Well - A Blooming Body

Albumrecension

Av Mats Carlsson

 

Cinder Well är det artistnamn som Los Angeles baserade multiinstrumentalisten och singer-songwritern Amelia Baker verkar under. Hon har skapat sin typiskt atmosfäriska och lätt psykedeliska indie-folkrock sedan drygt tio år tillbaka. Hon har släppt fyra studioalbum: ”Cinder Well” (2015), ”The Unconscious Echo” (2018), ”No Summer” (2020), ”Cadence” (2023), plus ett i Norge inspelat live album, ” Live in the Emanuel Vigeland Mausoleum” (2017). 

Hon är även aktuell med att ha komponerat musiken till BBC dramaserien ”Small Prophets” med premiär under våren 2026. Amelia har tillbringat en hel del tid på Irland och man kan höra tydliga gaeliska influenser på hennes musik. 

På ”A Blooming Body”,som är gemensamt producerat av Amelia och Harlan Steinberger, har hon byggt vidare på soundet från de tidigare produktionerna, men har tydligen använt sig av en för henne ny modell för produktionen: “I strived to record the initial takes of guitar and vocals live, to give the music as much life as possible” samt även plockat in fler instrument än vanligt i kompbandet utöver hennes egen gitarr, fiol och piano med mera, så som olika blåsintrument av Amy Sanchez och synthar av Dylan Desmond. Bland övriga musiker hörs Pete Olynciw på bas och Phillip Rogers på trummor. 

Skivans åtta låtar inleds starkt med suggestiva ”While the womb screams silently” och fortsätter med den något rockigare ”Beyond Pale” och då även resten av albumet känns mycket lyckat är kanske detta Cinder Wells bästa hittills? Hon har ett alldeles personligt sätt att låta kompositionerna och inte minst hennes fiolspel, glida lätt mellan tonarterna vilket ger lyssnaren en känsla av spänningar i musiken som är rätt speciell. Och mitt i allt finns Amelias vackra röst med sitt lätta vibrato som kompletterar den bakomliggande strängmusiken på ett väldigt fint sätt i till exempel ljuvliga ”Off nettles and roses”, men favoritspåret är nog ändå mörkt intima ”Signals”  med Olynciws distinkta spel på kontrabas. Skivan avslutas lika suggestivt som den inleddes med mörka ”Shadows of leaves on red brick” som domineras av Amelias tunga elgitarr slingor bakom sången.