Cara Luft - My Heart Will Always Be

Albumrecension

Av Mats Carlsson

 

Som ursprunglig medlem av den nästan ikoniska bluegrasstrion Wailin´Jennys borgar kanadensiska singer-songwritern, gitarristen och banjospelaren Cara Luft för folkcountry av högsta kvalitet! Efter att hon lämnade gruppen 2004 har hon delvis haft en lite mer tillbakadragen solokarriär hemma i Winnipeg, Manitoba med flera album under eget namn. 

Men även under åtta år som en del av folkcountryduon The Small Glories ihop med J.D. Edwards som släppt två album, varav det sista, ”Assiniboine & The Red” kom 2019 och blev nominerat för ett Junopris. 

Nu är Cara tillbaka med sitt första soloalbum på 14 år, ”My heart will always be”. 
Förutom Cara på sång, akustisk gitarr, banjo hör vi Clayton Parsons (sång,gitarrer, banjo, dobro), Scott Poley (pedal steel, bas, gitarrer, piano, keys, slagverk med mera), Alan Mackie (ståbas), Geoff Hicks (trummor, slagverk), samt flera enskilda gästspel av såna som Alison Brown på banjo på härliga ”Banjo is a gift” och John K.Samson (The Weakerthans) med sång på ”Garbage Hill”. 

Jag tycker att det är ett synnerligen lyckat album med många vackra kompositioner-de flesta av Cara själv i samarbete med någon annan (oftast Clayton Parsons), men även två trad-låtar och en oväntad cover på en gammal Buddy Holly låt, ”Not fade Away”, som tillsammans med ”Banjo is a gift” nog är den mest tydligt countryindränkta melodin på skivan. Som helhet är det en fin blandning av långsammare folkballader som vackra ”Come Undone” eller ”Lagan Love ” med klart celtiska vibbar och mer uptempo-låtar som fotstampsvänliga ”Find Love”.