Alela Diane - Who´s Keeping Time?

Albumrecension

Av Mats Carlsson

 

Jag har alltid upplevt att 43-åriga singer-songwritern Alela Diane (egentligen Alela Diane Menig) skapat en lite mer intellektuell form av det vi kallar americana. En musik som liksom svävar ovanför det vardagliga slitet och problemen. Kanske har det att göra med hennes mycket personliga, lite inåtvända, men samtidigt känslosamma sångsätt, kombinerat med ofta vackra, luftiga melodier.  

Ursprungligen från Nevada City, Kalifornien och uppväxt med mycket musik (pappa Tom spelar på flera av hennes tidiga album), var det när hon som 19-åring flyttade till San Fransisco som hon började skriva sin egen musik vilket resulterade att hon 2003 gav ut egeninspelade ”Forest Parade” vilket hon följde upp året därpå med sitt egentliga debutalbum ”The Pirates Gospel”. Det albumet fick rätt mycket positiv uppmärksamhet och fin kritik på båda sidor av atlanten vilket ledde till att hon fick turnera i Europa. När hon 2009 kom ut med ”To Be Still” hade hon fått skivbolagskontrakt med Rough Trade records. Detta är nog min personliga favorit av hennes tidigare album med en rätt tydlig countrykänsla i kompet med t.ex. fin pedal steel av Pete Grant på flera av de vackra atmosfärsfyllda låtarna. På 2015 års ”Cold Moon” hade hon ett lyckat samarbete med kompositören och gitarristen Ryan Francesconi. 
 
Numera bosatt i Portland, Oregon, släpper hon nu sitt sjunde album (det första sedan ”Looking Glass”, 2022) där hon enligt egen utsago strävat efter en mer kollektiv arbetsform under arbetet med inspelningen av skivan. Den är en samproduktion mellan henne själv och Sam Weber (Anna Tivel, Madison Cunningham) där de tar hjälp av bland andra Danny Austin-Manning (trummor), Sebastian Owen (bas), Peter Lalish (gitarr) och Anna Tivel på fiol och sång. Enligt Alela spelades albumets elva låtar in under tio dagar förra sommaren i ett rum på vinden av hennes hus i Portland: ” We played these songs together in one room: no click tracks, no tricks, and no fuss. This is music from the hearts and breathing bodies of human beings, imperfect as we may be.” 

”Who´s Keeping Time?” är ett väldigt välproducerat album, fyllt av Alelas vackra melodier i mycket lyckade arrangemang bakom hennes distinkta sångröst. Det är en bra blandning av folk och country i soundet med både akustiska och några elektriska instrument och över lag ett starkt ensemblespel. Då allt är så bra är det svårt att plocka ut något favoritspår, men om jag måste lyfta fram något får det nog bli ljuvliga ”Endless Waltz” med sina innerliga ord om hennes far- eller morföräldrar. Som helhet tycker jag att detta helt klart är ett av årets bästa album så här långt och kanske även Alelas bästa! 

Nu under våren och med fortsättning i höst genomför Alela en lång Europaturné som tyvärr inte tar henne till våra breddgrader. Vi får hoppas att hon kommer hit vid en senare tidpunkt.