Vila i frid, Chip Taylor (1940-2026)

 

Sångaren, låtskrivaren och vännen Chip Taylor, eller James Wesley Voight som han egentligen hette, har avlidit efter en tids sjukdom. Chip blev 86 år gammal.

Chip var en makalös låtskrivare med en lång rad hits på sextio- och sjuttiotalen. Sedan försvann han från musiken under en 20-årsperiod då han framgångsrikt försörjde sig som gambler. Han var storspelare på casinon i hela USA tills han blev avstängd. Därefter var det spel på hästar som gällde.

I mitten av nittiotalet återvände Chip till musiken. Produktiv som få gav han efter återkomsten ut ett trettiotal album, varav flera dubbel- och trippelalbum. Han skrev sånger hela tiden och med sitt stora hantverkskunnande som grund sökte han efter nya uttryck. Det handlade inte längre om att skapa hits. I stället skrev han med en intuitivt, stream-of-consciousness metod där allt handlade om känslor. Chip hade egentligen bara en måttstock i låtskrivande. Om han kände ”a chill” när han skrev hade han något bra på gång. Och trots att han inte sökte det blev även några av hans senare låtar hits. Flera av sångerna han skrev för samarbetet med Carrie Rodriguez är i dag klassiker och ”Fuck All The Perfect People” från 2012 fick ett massivt genomslag genom tv-serien Sex Education.

Chips sista album blev ”Words From Holy Gardens”, som kom ut för bara en dryg månad sedan. Ett album där han bearbetade sorgen efter hans fru Joans bortgång för mindre än ett år sedan. Sorgen och saknaden efter Joan blandas med sånger om Chips eget liv och dödlighet. Han skrev sångerna och hade bråttom att ge ut dem för han anade, eller visste, nog att han inte hade lång tid kvar att leva.

Jag hade förmånen att lära känna och arbeta med Chip redan för trettio år sedan. Jag var på ett eller annat sätt inblandad i de flesta av hans skivor och varje gång han turnerade i Skandinavien var jag om möjligt turnéledare. Vi träffades ofta i Austin, Nashville eller New York och pratade, lyssnade på musik, åt goda middagar och en och annan whisky.

Jag har och har oftast haft en mycket god relation med de artister jag samarbetat med, men med Chip blev det något alldeles speciellt. Vi blev helt enkelt goda och nära vänner.

När jag startade Rootsy 2004 var Chip ett enormt stort stöd och det fortsatte så. ”We’re in this together”, var hans svar varje gång jag försökte tacka för stöd och hjälp.

Chip blev en god vän till familjen och vår dotter Elin blev efter hand den enda omslagsdesignern han kunde tänka sig att arbeta med. Hon gjorde i princip alla Chips skivomslag från samlingen ”James Wesley Days” (2010) fram till idag.

Chip hade en unik förmåga att knyta an till människor han mötte. Han skaffade sig vänner vart han kom. Han lärde känna taxichaffisar, bartendrar, arrangörer och publik. Han kom ofta ihåg deras namn även om det gått år sedan de senast sågs.

Jag vet att det är många i Rootsyland som idag sörjer och saknar Chip. Han betydde så mycket för så många. Han älskade att turnera i Skandinavien och kom hit så ofta som möjligt. Han tjänade nog aldrig några pengar på turnéerna, snarare tvärtom. Men han fick sjunga sina sånger för en lyssnade publik och han fick träffa nya och gamla vänner. Och det betydde allt för honom.

Beskedet om hans död var inte oväntat, men likväl otroligt smärtsamt. Vi sörjer men känner samtidigt en stor tacksamhet för den tid vi fick med artisten, låtskrivaren och framför allt människan Chip Taylor.

- Håkan Olsson