Nikke Ström 1951-2026

Av Håkan Olsson

Foto: Anders Johansson

Musikern och vännen Nikke Ström har avlidit. Han gick bort på sin 75-årsdag, efter en tids sjukdom.

Nikke finns inte mer. Bara att skriva de orden tar emot. För Nikke har ju alltid funnits där. På sjuttiotalet som en musiker som jag beundrade, i band och som Nynningen och Nationalteatern och drivande medlem i det grandiosa Tältprojektet. På åttio- och nittiotalen som en respekterad förgrundsgestalt i Göteborgs musikliv. I det polariserade klimatet inom proggrörelsen och i dess efterdyningar fanns det ständiga konflikter, framför allt mellan Göteborg och Stockholm, men det gnisslade ibland rejält även mellan Malmö och Göteborg. Men Nikke stod alltid över konflikterna och kunde prata, och framför allt, spela med alla. Den stora ANC-galan på Skandinavien 1985 hade kanske kunnat bli av utan Nikke, men jag är säker på att han i högsta grad bidrog till att det blev så lyckat för alla inblandade.

Runt millennieskiftet lärde jag känna Nikke mer personligen när vi båda satt med i den grupp som under många år arrangerade minneskonserter för den bortgångne gitarristen Fjellis Fjellström. Det var en imponerande skara artister som spelade gratis på konserterna och näst intill alla hade det gemensamt att de kände Nikke.

Jag ska inte påstå att vi blev nära vänner, men Nikke fanns där alltid. Behövde man fråga något, ha tag på ett hemligt telefonnummer, låna en sladd, eller någon annan teknisk mojäng var det bara att ringa Nikke. Då löste allt sig. Och om jag var i Göteborg och kände för en krogrunda, då ringde jag Nikke och alla dörrar öppnade sig på ett magiskt sätt. Nikke kände alla och alla kände Nikke.

Nikke var såklart en ytterst kompetent musiker men jag tror att hans stora styrka var att han var en passionerad slitvarg. Han gjorde sitt yttersta för att hjälpa och entusiasmera artister och annat folk inom branschen. Han var en möjliggörare mer än något annat.

Så sent som i februari i år hade jag förmånen att intervjua, eller rättare sagt ha ett informellt samtal med Nikke inför publik på Rootsy Winter Fest i Falkenberg. Han var där främst som Anastasías basist, men han tycktes njuta av att vara delaktig i hela arrangemanget. Det blev ett verkligt fint samtal där Nikke generöst och med stor värme delade med sig av sitt liv inom musiken, men också om livet i stort. Och vi såg alla fram emot att samarbeta kring Anastasías skivor och turnéer. Äntligen en gemensam resa! Men dessvärre blir det inte så. Nikke var i högsta grad bidragande till att Anastasías skiva blev som den blev, men det är osäkert om han på grund av sin sjukdom fick se det lyfta.

Flera medier rapporterar idag om progglegendarens död. Det är självklart ett epitet som man inte kan ifrågasätta, men Nikke var så mycket mer. Han vårdade ett arv från sjuttiotalet, men ständigt med blicken framåt. Han var öppen för och nyfiken på ny musik och nya människor. Han lyssnade på och spelade rock, jazz, afrikanskt, blues, reggae, country, americana och vägrade in i det sista fastna i gamla hjulspår.

Nikke Ström lämnar ett stort tomrum efter sig i musikvärlden och blir djupt saknad som vän.