MAGKÄNSLEMUSIKEN # 15

Av Peter Holmstedt


Foto: Peter Holmstedt

 

Nu tog det så där lång tid igen. Ja, att få till nåt här. Men ’bättre sent än aldrig’, som dom gamla, goda, kloka grekerna sa. Första kvartalet 2025 har ju rusat fram som ett X2000, och precis som SJ’s tåg kan det ju bli en del förseningar. Men nu ska vi inte gråta över spilld mjölk, utan gå rakt på väsentligheterna.

Det har ju kommit så himla mycket bra musik, så det har varit svårt att hinna med i det ösiga svänget. Vi har fått fin-fina singlar med A.K & The Brotherhood, Bachman Turner Overdrive (med fint inhopp av Neil Young på gitarr), Counting Crows (bästa låten på väldigt länge), Dawes (ännu en låt till förmån för arbetet efter bränderna i Los Angeles), ännu en singel från Anderson East som bådar väldigt gott inför nya albumet, Henning (som får hjälp av fröken Slowgold, och går från klarhet till klarhet), Jon Muq (ny låt från förra årets stora utropstecken), Willies grabb, Lukas Nelson, Arvid Nero (fin Alf Robertson-tolkning), den gamla favoriten Love Olzon, och gitarristen Marc Ribot (från kommande solo-debut).

Men topparna är ändå Dawes och Brad Paisleys samarbete i ”Raining Inside”, en fantastisk låt som man hoppas de följer upp med ett album, eller åtminstone en EP, mycket vill ha mer, Chris Pierces underbara tolkning av Neil Youngs ”Southern Man” från en kommande hyllnings-platta, och Peter Moren och Sun Years nya single, ”(Going To A) Cruel Country”. Tre tiopoängare!

När det gäller album har det nästan varit ännu värre fart på släppandet. Nya grejer från Charley Crockett (kanske det starkaste han gjort hittills), ett postumt starkt album från Kinky Friedman, Jason Isbells fina skilsmässo-album, Lisa Nilsson (där titel-låten är en modern klassiker!), Benmont Tench från Tom Pettys Heartbreakers producerat av Jonathan Wilson, The War And Treaty, i samarbete med bland andra Billy Strings, och Waterboys som släpper sitt bästa album på många år, där man samarbetar med bland andra Fiona Apple, Dawes, Steve Earle och Bruce Springsteen.

Bland dessa fina album har jag ändå hittat två som toppar dom alla. Mike Farris (som åkt till Muscle Shoals, fått inspiration, och fått till årets album så här långt), och H. Self (a.k.a. Henric Hammarbäck) som släpper ”Efterskalv” bara sex månader efter underbara genombrottet med ”Skälva”. Två plattor som kommer räcka hela året.

Har varit tok-förkyld i omgångar hela den här vintern och vad gör man då? Jo, man sitter i soffan, knaprar Alvedon och Ipren, skjuter lite nässpray, halsar hostmedicin och tittar på TV. Ni har väl sett ”Countrylandet Sverige” på SVT Play? Den mycket fina dokumentären av Magnus Broni, Pierre Hellqvist och Daniel Josefsson. Missa inte den! Har även streck-kollat på många brittiska TV-serier. Bland annat ”Dope Girls”, ”Professor T”, ”The Island” och ”The Ruth Ellis Story”. Klart sevärda allihop.

Mitt ibland förkylningar, musik-lyssnande och TV-tittande har jag även lyckats se lite live-musik. Det blev en repris på förra årets föreställning med Hans Ludvigsson och hans eminenta band på ett utsålt Jönköpings Teater. Första set med eget material (förutom två fina John Hiatt-covers tillsammans med Micael Lilja) och ett andra set med Bruce Springsteens mer bortglömda pärlor. Vi får bland annat höra ”Rendezvous”, ”Janey, Don’t You Lose Heart” och ”Ricky Wants A Man Of Her Own”. Höjdpunkterna var ändå en helt knäckande version av ”Because The Night” med sång av Caroline Ylenstrand, ”Jungleland” där Johan Feurst briljerar på saxofon, och en magisk ”Tougher Than The Rest” där Ludde får briljant hjälp av Helen Vilsson på sång. En mycket fin kväll.

Den 8:e mars var det äntligen dags att få se Sturgill Simpson, eller Johnny Blue Skies som de/han kallar sig nuförtiden, för första gången. En tre timmar lång seans på Annexet i Stockholm. Mycket musik, lite prat, många och långa låtar, med en Sturgill och ett band i högform. Bland sina egna låtar vävde man även in en mängd covers av bland andra Allman Brothers, William Bell, JJ Cale, Neil Diamond, Steven Fromholz, Eddie Murphy, Led Zeppelin och Procol Harum.

En vecka senare var det dags att se en annan akt för första gången. The Countryside Of Harmonica Sam på Roy Restaurant Café & Bar i Mölndal. Och det gav verkligen mersmak. Otrolig stämning på ett knökfullt ställe. Fantastiska musiker med en underbar attityd. Mer sånt!

Om en vecka är det dags att se Jesper Lindell solo hos Ann och Anders på Hermans Lada i Dalum, men mer om det nästa gång…..