They Call Us The Lucky Ones - Ryan Bingham & The Texas Gentlemen

Av Magnus Nordin

Den 15 maj släppte Ryan Bingham albumet They Call Us The Lucky Ones, hans första fullängdsalbum på över sju år. Bingham har samarbetat med hans långvariga följeslagare The Texas Gentlemen, via hans egna bolag The Bingham Recording Co. tillsammans med Thirty Tigers. Och även om det gått flera år sedan senaste albumet känns det aldrig som att Bingham varit borta – snarare som att han fortsatt samla på historier längs vägen.

Albumet består av tio låtar, däribland de tidigare släppta The Lucky Ones och Americana, och kretsar kring livet på vägarna – slitet, osäkerheten, ensamheten, men också den märkliga tacksamheten och glädjen som kan växa fram efter år av ständigt resande. Det är ett tema som känns naturligt för Bingham, vars musik alltid burit spår av ett liv som levts nära, och ibland över, gränsen till vad som är hälsosamt.

Det där karakteristiska uttrycket finns fortfarande kvar – den raspiga, väderbitna rösten som gjort hans låtskrivande så omedelbart och trovärdigt genom åren. Men They Call Us The Lucky Ones bär också på något annat. Här finns ett ljusare perspektiv, glimtar av hopp och värme som ger albumet en annan känslomässig ton än delar av hans tidigare katalog.

Skivan spelades till stor del in live med minimala pålägg i efterhand och Bingham har själv beskrivit inspelningarna som den mest lustfyllda studioupplevelsen i hela sin karriär. Den känslan hörs. The Texas Gentlemen – Ryan Ake (gitarr), Daniel Creamer (piano, orgel), Paul Grass (trummor) och Scott Lee (bas) – spelar med en självklar kemi där låtarna hela tiden står i centrum. Tillsammans med Richard Bowden på fiol och mandolin samt Cody Huggins på gitarr och pedal steel byggs ett varmt och organiskt sound upp där piano, orgel, steel och skitiga elgitarrer flyter in och ut ur låtarna utan att någonsin ta över.

Ryan Bingham har alltid varit en artist som gått sin egen väg. Långt innan Oscarstatyetten för The Weary Kind från filmen Crazy Heart, innan tv-publiken lärde känna honom som Walker i Yellowstone, levde han ett kringflackande liv mellan rodeos, små barer och oljefältstäder i den amerikanska södern och västern. Det är också där många av hans berättelser har sina rötter.

Sedan genombrottet har Bingham fortsatt bygga sitt eget universum – på sina egna villkor. Album, liveinspelningar, filmprojekt, festivaler och egna satsningar vid sidan av musiken har alltid känts mer som en förlängning av hans egen värld än ett försök att passa in i någon färdig mall.

They Call Us The Lucky Ones känns därför inte som en comeback. Snarare som ännu ett kapitel från en artist som aldrig riktigt slutat röra sig framåt. Och när Bingham sjunger “I got a feelin’ this party’s just about to begin” låter det mindre som en nostalgisk tillbakablick utan mer som en påminnelse om att hans resa fortfarande pågår.