The Journals - Sammy Brue

Av Magnus Nordin

Sammy Brue är en amerikansk folk- och americana-sångare och låtskrivare från Ogden, Utah. Han växte upp i ett hem genomsyrat av amerikansk rootsmusik. Han började spela gitarr vid tio års ålder efter att ha inspirerats av Bob Dylan och Woody Guthrie. Hans första låt, “The Woody Guthrie Song,” markerade starten på ett tidigt låtskrivarliv präglat av inspirationskällor som John Moreland, Nirvana och framförallt Justin Townes Earle. Han uppträdde som gatumusiker på Sundance Film Festival och upptäcktes vid 14 års ålder, vilket ledde till ett skivkontrakt med New West Records.

Justin Townes Earles musik blev en självklar del av Brues musikaliska DNA. Redan som tioåring försökte han se Earle live – han nekades att komma in på konserten, som hade 18-års gräns, men mötet med Earle utanför spelstället efter konserten blev starten på en lång relation. Senare under sin artistkarriär fick han möjligheten att öppna för Earle som i sin tur ledde till gemensamma turnéer och ett starkt mentorskap samt en djup vänskap. Genom åren följde Brue Earles liv på nära håll, hans upp- och nedgångar i livet. Trots allt Earle gick igenom i sitt liv blev Brue alltid behandlad med samma värme och respekt av Earle.

Nu har Sammy Brue gett ut albumet The Journals. Albumet är byggt kring efterlämnade texter och anteckningar från Justin Townes Earle som gick bort 2020. Med förtroende från både teamet kring Earle och hans familj närmade sig Brue materialet som levande dokument, inte som arkivmaterial. Resultatet är varken covers eller imitationer, utan en dialog över tid. Vissa låtar är färdigställda ur Earles texter, andra inspirerade av hans bildspråk och några låtar är Brues egna med reflekterande texter, däribland den avskalade och känslomässiga hyllningen “For Justin”.

Albumet spelades in snabbt och live under två dagar i Muscle Shoals – bara sång och gitarr. Detta som hyllning till Earles debut- och genombrottsplatta Yuma från 2007 som spelades in på samma sätt.

The Journals är ett sorgearbete, men upplevelsen liksom arbetet med att gå igenom över 800 sidor av Earles kvarlämnade texter och anteckningar förändrade Brues syn på Earls hantverk och arv. Albumet är inte ett avslut utan en fortsättning på en låtskrivartradition där Brue nu ser sig själv som en länk i kedjan. Albumet bär på allvarsamhet och tyngd men ännu mer på liv och hopp, samt viljan att föra Justin Townes Earles namn och betydelse som artist och låtskrivare vidare in i framtiden.