Solitary Songs - Ellen Froese

Av Magnus Nordin

Kanadensiska låtsmeden Ellen Froese nya album Solitary Songs är ett lågmält projekt där humor, självrannsakan och vardagliga observationer får samsas med större frågor om identitet, ensamhet och kreativitet.

Uppvuxen på en liten gård utanför Saskatoon i Saskatchewan tillbringade Froese mycket tid på egen hand. Som ensambarn, hemskolad och omgiven av den kanadensiska landsbygdens stillhet utvecklade hon tidigt en nära relation till musik. Gordon Lightfoot, Leonard Cohen, Pete Seeger, Nina Simone och Johnny Cash blev några av de röster som formade hennes musikaliska värld.

Den där ensamheten har fortsatt att sätta avtryck i hennes låtskrivande. Hennes låtar känns ofta som interna samtal – halvt uttalade tankar där humor och melankoli existerar sida vid sida.

På Solitary Songs finns just den känslan i centrum. Albumet är fullt av lekfull folkmusik, personliga reflektioner och texter som vågar vara både sårbara och självironiska.

Froese beskriver själv skivan som ett projekt där hon tillät sig att skapa mer fritt och mindre styrt av krav och förväntningar. Albumet spelades in under en intensiv vecka tillsammans med vänner som fungerade lika mycket som medmusiker som ett kreativt stöd.

En viktig del av den processen har också varit hennes ADHD-diagnos hon fick i vuxen ålder. För Froese har det inneburit en större förståelse för hur hennes kreativitet fungerar – att acceptera perioder av intensivt skapande lika mycket som perioder av stillhet.

Resultatet är ett album som inte försöker imponera genom stora gester eller överproduktion. Solitary Songs är resultatet från en artist som hittat tillbaka till själva kärnan i varför hon började skriva musik från första början – glädjen i att skapa utan regler.

Det finns en stillsam styrka i Ellen Froeses musik. Precis som de öppna vidderna på den kanadensiska prärien rymmer Solitary Songs både ensamhet och frihet.