

jan 8, 2026


jan 8, 2026
Av Magnus Nordin
Låtskrivaren, sångaren och gitarristen Josh Weathers från Fort Worth i Texas utsågs i november till Texas Country Music Association’s Entertainer of the Year 2025 – ett erkännande som speglar hans starka ställning inom countrymusiken i Texas. På årets andra dag släppte han albumet Neon Never Fades som tydligt placerar honom i den countrytradition han själv vuxit upp med, samtidigt som det undviker att fastna i ren nostalgi.
I arbetet med albumet har Weathers hämtat inspiration från ett ungefär tjugo år långt spann i countrymusikens historia – från 1980-talets neocountry till det tidiga 2000-talets mer melodiska, välproducerade och känslomässigt drivna country. En riktning inom countrymusiken som till viss del också lade grunden för dagens Americana-scen. Resultatet är ett genomarbetat och sammanhållet album, snarare än ännu ett försök att rida på vågen från 1980-talets neotraditionella country som blivit så populärt de senaste åren.
Inledningen på albumet sätter tonen direkt med tydlig honky tonk-känsla i “Gambling” och “Boys Chase Girls” – låtar skapade för dansgolv snarare än radiostationer. Därefter följer “Honky Tonk Time” innan albumet når en av sina tydligaste referenspunkter i “Livin’ The Life”, skriven tillsammans med Chris Stapleton, där arvet efter George Strait är tydligt närvarande.
Ett av albumets stora styrkor är bredden. Neon Never Fades rymmer både rockinfluenser, som i “I Gotta Have It”, och mer avskalade ögonblick, exempelvis pianoballaden “Never Died From It”. Låtskrivandet är genomgående starkt och förstärks av samarbeten med etablerade Nashville-namn som Bobby Pinson och Chris DuBois, utöver de två låtarna skrivna tillsammans med Stapleton.
Det som i slutändan gör Neon Never Fades till en övertygande helhet är dock Josh Weathers sångröst. Han rör sig obehindrat mellan lågmäld crooning, soulfärgad country och stompig honky tonk – alltid med tydlig kontroll, närvaro och personlighet. Albumet fungerar därmed både som en tydlig markering av Weathers artisteri och som en påminnelse om varför klassisk country fortfarande har en självklar plats i dagens musikflöde.