Great Television - Elizabeth Cook

Av Magnus Nordin

Elizabeth Cook har aldrig varit särskilt intresserad av att passa in i Nashville-maskineriet. Under mer än två decennier har hon istället byggt en karriär på sin säregna blandning av traditionell country, rock’n’roll, humor, svärta och ett berättande där de kantstötta människorna ofta får stå i centrum. Nu är hon tillbaka med Great Television, hennes första album sedan Aftermath från 2020.

Cook växte upp i Wildwood i Florida och musiken kom in i hennes liv tidigt. Redan som fyraåring stod hon på barscener och sjöng tillsammans med sina föräldrars band. Den brokiga bakgrunden har följt henne genom hela karriären och bidragit till ett uttryck som gjort henne till något av en outsider inom amerikansk countrymusik. Album som Balls (2007), Welder (2010) och Exodus of Venus (2016) etablerade henne som en låtskrivare som gärna kombinerar klassisk country med en betydligt råare och mer personlig sida.

På Great Television fortsätter Cook på den vägen, men den här gången med Shooter Jennings bakom producentbordet. Albumet spelades in tillsammans med hennes liveband på klassiska Sunset Sound i Los Angeles och består av elva låtar. Musikaliskt befinner sig skivan i ett landskap där country och rock’n’roll möts, samtidigt som Cook låter berättelserna röra sig mellan det djupt personliga och större historier ur det amerikanska samhället.

Det märks redan i öppningslåten ”Sunset Promenade”, som handlar om vänskap och människorna som står kvar när livet krånglar. Cook har berättat att låtens tre verser inspirerats av tre kvinnor som varit viktiga i hennes liv, däribland singer-songwritern Ashley Monroe. Samtidigt finns en större tanke om hur våra mediebubblor både kan förena och skilja människor åt – ett tema som också anknyter till albumtiteln.

På andra håll blickar Cook ut mot den amerikanska historien. ”Girls of Atomic City” berör kvinnorna bakom arbetet med atombomben, medan andra berättelser hämtar stoff från verkliga tragedier. I ”Okeechobee Mud” vänder hon istället blicken hemåt och tillbaka mot uppväxten i Florida. Resultatet blir ett album där självbiografi, amerikansk historia och samhällsbetraktelser hela tiden flyter samman.

Två välbekanta röster dyker dessutom upp som gäster. Evan Felker från Turnpike Troubadoursmedverkar på ”Razorwire Wall”, medan Wynonna Judd sjunger tillsammans med Cook på den långsamt brännande ”The Easy Kind”. Den senare växte fram ur Cooks erfarenheter av en period då flera familjemedlemmar gick bort inom kort tid och blir en av skivans mest personliga stunder.

En annan intressant detalj är ”19th Nervous Breakdown”, där Cook tar sig an Rolling Stones-låten men skriver om perspektivet och låter historien berättas från kvinnans sida. Det är typiskt Elizabeth Cook, hon nöjer sig sällan med att bara följa en given mall utan vill vrida på perspektiven och hitta en egen ingång.

Great Television släpps dessutom samtidigt som The Easy Kind, en film regisserad av Katy Chevigny som blandar dokumentärt material med dramatiserade scener ur Cooks liv. Cook spelar själv huvudrollen och bland de medverkande finns även David Letterman och Susie Essman. Filmen och albumet fungerar på många sätt som två delar av samma berättelse – om en artist som under hela sin karriär envist valt sin egen väg.

Med Great Television visar Elizabeth Cook återigen varför hon är en av den alternativa countryns mest särpräglade röster. Här finns traditionen och Nashville, men också rock’n’roll, sydstatsgotik, historiska berättelser och ett liv som knappast följt den raka vägen. Det är musik med både skav och värme – och framför allt med en berättare som fortfarande tycks betydligt mer intresserad av människorna bakom fasaden än av själva fasaden.