Along the Boundary Line - William Alexander

Av Magnus Nordin

William Alexander är ett nytt namn på den australiska countryscenen – men med ett sound som känns tidlöst. Född i Bourke i västra New South Wales och senare bosatt i nordvästra Victoria har han vuxit fram som en av de mest intressanta yngre rösterna inom traditionell australisk country.

Med en röst som fångar lyssnarens uppmärksamhet och en djup respekt för genrens arv väver den unga singer-songwritern samman berättande, tradition och autenticitet. Alexander är en fascinerande blandning av Marlon Williams (Nyzeeländsk singer-songwriter och maori) Willie Nelson, Colter Wall, Charley Crockett och Hank Williams. Han har dessutom en genuin joddling i sitt imponerande vokala register.

Men Alexander är inte någon artist som först skapade en image och sedan försökte leva upp till den. Under många år arbetade han på gårdar och rancher – eller ”stations”, som de kallas i Australien, där cowboys går under namnet ”stockmen”. Erfarenheterna från landsbygden har satt djupa avtryck i hans musik och format både berättelserna och soundet. 

Istället för att falla i fällan att amerikanisera sitt sound omfamnar Alexander sitt eget språk och sin kulturella identitet. Det ger musiken en känsla av äkthet som både talar direkt till australiska lyssnare och samtidigt skapar något mer unikt för en internationell publik.

Hans kärlek till klassisk country hörs tydligt i både låtarna han skriver och framför. Med ett tidlöst sound, format av åren på ”stations” runt om i New South Wales, berättar han historier fyllda av känsla och genuina livserfarenheter.

I Australien gör William Alexander på vissa sätt något liknande det som artister som Zach Top och Colter Wall gjort i Nordamerika – han hjälper till att föra countrymusikens tillbaka till sina rötter.

Hans debutalbum The Singing Stockman från 2024 skapade snabbt uppmärksamhet i hemlandet och gav honom bland annat två Golden Guitar-nomineringar.

Nu är Alexander aktuell med sitt andra album Along The Boundary Line, ett album som ligger så nära traditionell australisk country man kan komma. Nio av albumets tio spår är skrivna av Alexander själv, medan “Hose And Hobble Days” är hämtad från Slim Dusty – ofta kallad ”the King of Australian Country Music”.

Precis som Colter Wall och andra västerninfluerade artister lever Alexander det liv han sjunger om. Låtarna och soundet är kompromisslöst traditionella. Det som verkligen får William Alexander att sticka ut är hans röst. Hans tidlösa ton och sound skapar bilder av ensliga prärier, dammiga vägar och den ensamme cowboyen.

I en tid där modern country allt oftare dras mot popinfluenser känns William Alexander snarare som en påminnelse om var countrymusiken kommer ifrån. Det gör honom till ett namn att hålla ett extra koll på framöver.