Vilma Flood har gjort höstens hetaste cover på svenska

Av Christer B. Jarlås


 

Vilma Floods inspelning på svenska av Bette Midlers ”The Rose” har fått landets proffstyckare att gå i spinn. På fredag den 22 november släpps hennes nya EP med just ”Rosen” och två låtar hon skrivit tillsammans med Christian Kjellvander. Med på EPn är förutom Vilma producenten Hampus Norén och Christian Kjellvander, som också sjunger en duett med Vilma.

Rootsylands Christer B. Jarlås har intervjuat Vilma Flood om nya EPn, hur hon hittade Christian Kjellvander i sin adventskalender, om hennes dialekt och mycket, mycket mer.

”Rosen” är det första du ger ut på svenska efter några engelskspråkiga album. Varför svenska nu? Och varför just denna låt? En låt som du verkligen ger ny relevans i dag… 

-Först och främst tack så mycket. Rosen har varit en så himla rolig låt att jobba med, vilket jag nog aldrig kunde tro från början. Svenska nu är bara av en ren slump tror jag. Folk har sagt det till mig många gånger  ”du borde skriva på svenska” men det har inte varit vad jag har varit sugen på.

-Min producent Hampus Norén som jag gjorde det senaste albumet med kom med idén om Rosen över en middag hemma hos mig. Vi klurade på vad som kunde vara roligt att göra härnäst. Att börja med ett nytt album är ju ett stort jobb så jag ville börja leka lite först. Han berättade att han hade börjat översätta The Rose och jag höll med om att det var en otroligt bra idé men tänkte att jag inte ville göra den. Den första anledningen är nog min relation till låten och den andra att jag har någon grej med att jag gärna vill att det vara mina texter när jag släpper låtar, kan göra någon cover live men helst inte släppa den. Jag vill såklart gärna skriva låtar tillsammans med andra men texten bör komma främst från mig om jag ska sjunga. Saker förändras förstås, ett tag senare fick jag de första verserna av ”Rosen” på ett sms och jag älskade den direkt. Blev ivrig för att tanken om att göra en mörk ”Rosen” kändes så spännande. 

Hade du någon relation till originallåten tidigare? Har du sett filmen ”The Rose” från 1979 med Bette Midler? Den Janis Joplin-baserade historien minns jag som ganska gripande, även om det är länge sedan jag såg den nu.

-Jag tror inte att jag har sett filmen faktiskt, kanske men jag minns den inte. Låten däremot såklart, det går inte att säga annat än att det är en ikonisk låt med Bette. Min relation till den är skolavslutning, aula, kyrka, kör, musiklektion m.m. Den har funnits med överallt känns det som utan att riktigt kunna sätta fingret på det. Jag gillar den men ogillar den samtidigt för att den får mig att tänka att allt ska vara så fint, någon ska vara fin och stå och sjunga fint och den känslan retar mig. haha. 

Men som jag förstår det är ”Rosen” det enda på svenska på din nya EP. De två övriga låtarna har du skrivit tillsammans med Christian Kjellvander och på den ena sjunger ni duett. Dessutom en så så häftig duett med ett skön Leonard Cohen-vibe . Christian är ju hetare än någonsin nu och ska turnera som Thåströms gitarrist till våren. Hur fick du med honom? Och har du lyssnat på hans egna låtar länge?

-Ja precis, EPn blir kanske lite spretig av den anledningen, men soundet spretar inte. Det är jag, Christian och Hampus enbart på alla tre låtarna, vilket får det att sitta ihop i mitt huvud, som ett testande och lekande kliv av vad som kan komma härnäst.

-Jag har lyssnat mycket på Christian, älskar hans senaste album. Vi kände inte varandra för bara ett år sedan. Men vi har jobbat och jobbar med mycket samma människor vilket ju gör att vi känner till varandra och hälsar. Jag insåg att jag ville göra något med honom men trodde nog inte att det skulle ske, inte sett något om att han skrivit med andra artister förut osv. Lång story short så slutade det hela med att jag fick ett ”ja vi kan prova / Christian” i min adventskalender av min sambo förra julen. Knasigare start till samarbete har jag inte varit med om, men roligt iallafall och det kändes superbra.  Även om vi är väldigt olika han och jag så har vi mycket gemensamt i vad vi gillar att lyssna på och kommer på något sätt från samma musikaliska värld. 

Den nya EPn är döpt till ”Glowing Like A Holy, Ghost”. “Rosen” har svensk text av din producent Hampus Norén. Det är en ganska mörk variant som i stämning ligger ganska långt från Bette Midlers original, även om texten inte är lika långt ifrån.  Och Christian Kjellvander är ju sällan någon musikalisk muntergök, i positiv bemärkelse. Så vad kan vi vänta oss av hela EPn?

-Nej varken jag eller Christian är några muntergökar där tror jag, så ja, det är ganska mörka låtar, men melankoliska kanske är ett bättre ord. 

Du har hållit på i flera år nu och har släppt några väldigt fina album. Känner du att du har nått ut med din musik och att du fått en egen publik? Hur ser det ut med turnéer framöver och vilka musiker blir i så fall med?

-Det känner jag absolut, min publik är väldigt fin och den växer har jag märkt. Tror mitt enda mål någonsin med musiken är att försöka göra bättre och bättre låtar och att bara få hålla på. Det får jag och det är något jag är lycklig över. Ibland stannar jag upp och klurar på vad 15 åriga Vilma hade sagt om hon hade vetat vad som skulle hända och hur roliga saker jag får göra och människor jag får träffa. Det är ibland så himla jobbigt och kämpigt med musiken och branschen och allt så dom där tankarna är sköna när man får stanna upp lite.

-Att spela live är det absolut roligaste jag vet, men det är en kamp också;  med all logistik och allt runtomkring vad det innebär, när man vill vara så närvarande som det ju kräver att spela live. Av den anledningen turnerar jag nästan alltid med samma musiker, två av dom har varit med i 10 år. Dom är min second family, där jag är trygg. Alla kan inte alltid följa med då det blir en del triospelningar, men vid större så är alla fyra med och det är Alexander Lund på gitarr och sång, Roger Gustafsson på pedal steel, Lasse Knutas på trummor och Jesper Ellus på piano och som kapellmästare. Just nu spelar vi inte men har gjort mycket under året. Det är en lite naturlig livepaus, men jag tackar ja till en del roliga förfrågningar som kommer inför 2025. 

Första gången jag hörde dig live var för minst 11-12 år sedan. Då blev jag väldigt imponerad över att du spelade en låt av Melanie Safka. Vilka artister har du lyssnat på och vilka har betytt och betyder mest för ditt eget skapande?

- Melanie har varit en stor inspiration för mig, hon var så explosiv och verkligen inte tillrättalagd på något vis. Hon vågade vara mycket och hennes röst gick rakt in i mig. Jag lyssnar väldigt mycket på musik och har gjort hela livet,  men jag nämner dom jag tror har inspirerat min röst och musik mest. Judy Collins, Karen Dalton och en del Buffy Sainte Marie. Mer Leonard Cohen än Dylan. Tracy Chapman.  Ane Brun och Nina Kinert, Angel Olsen, Sharon van Etten och Feist. Shovels and Rope och… ja det är många… och det finns mer, men det får räcka. 

Du har precis släppt din första låt på svenska. Kan det komma fler? Och vilka svenskspråkiga sångare och låtskrivare har du lyssnat på och gillar?

-Ja som det verkar nu så blir det nog en svensk skiva härnäst, men man vet aldrig. Här måste jag nog svara Sara Parkman, hon är en vän till mig nu för tiden men jag var först ett fan. Hennes musik tar mig med storm hela tiden och jag gråter till den nästan alltid. Annars Skator, återkommer ofta, ofta till hennes skivor, låtarna slutar aldrig förvåna mig. Monica Törnell också. 

Vad var den senaste konsert du var på? Och vilken favoritlåt har du just nu?

-Det var på Nalen den 13/11, Bonny Light Horseman, sanslöst bra. 

-Favoritlåt sådär är alltid svårt, men det är skönt att du säger ”just nu”. I veckan har jag haft ”How Does It Feel” - Roy Harper, ”If You Could Read My Mind” - Gordon Lightfoot och ”On Her Side” -Erin Rae som mest på repeat, jag vet inte vad det säger om mig och min vecka men det är i alla fall sanningen. 

Du är uppvuxen i Avesta, om jag förstått det rätt. Har du någon koppling till Dalarna i dag? Och artister från Dalarna går ju väldigt bra i Sverige just nu. Miss Li, Mando Diao, nya soloalbum från Gustaf Norén och Björn Dixgård, Victor Norén, The Tallest Man On Earth, Moonica Mac och Stiko Per Larsson/Otis Kerp för att nämna några. Vad är din relation till alla musikprofiler från Dalarna? Är din dialekt viktig för dig?

-Jag pratar nog ovanligt mycket dalmål för att ha bott i Stockholm så länge som jag har. Vet inte hur det kommer sig men tror nog att jag tycker att det är roligare att prata så, jag gillar ju ljud, haha. Det är min dialekt - så jag håller i den och anpassar mig tydligen inte.  Mina föräldrar bor i Hedemora nu för tiden så det är mest dit jag åker. De flesta av de artister du nämner har jag mött på ett eller annat sätt. Tallest har hjälp mig skriva klart en låt till min förra skiva ”Flood”. Moonica Mac och jag är vänner sedan några år tillbaka, jag fick gästa henne i Så mycket bättre 2021 och vi tolkade Ainbusk och alldeles nyligen delade vi scen på Cirkus i Stockholm i en hyllningskonsert till Olle Adolphson.

Nu är EPn snart släppt. Blir din musikaliska framtid i de spår som hörs där eller vad väntar framöver?

-Ja det blir det nog, på sätt och vis i alla fall, ska jobba med samma människor och tror att jag vet var vi ska, även om det verkligen kommer att bli en utmaning för mig. Det känns oavsett väldigt roligt framåt.

Rootsyland är ju en sida som bland annat speglar americanamusiken i vid bemärkelse. Känner du dig hemma i americanamusiken? Andra har beskrivit dig som indie? Hur ser du själv på din musik och etiketter?

-Americana är nog det som ligger mig varmast om hjärtat och har gjort hela livet. Jag började med country och blues. Hittade till ”folk” och americana, om jag säger det mer som en genre snarare än som den övergripande beskrivningen.  Folk och indie-americana är friare och har mindre regler i mitt huvud, med det sagt inte nödvändigtvis bättre, men det faller mig mer i smaken kanske när metaforerna för känslor blir lite knäppare och lekfullare. Vad jag gör för musik tycker jag är lite svårt att svara på, som vanligt, men min röst kommer nog alltid att låta ”americana” och indie oavsett om produktionen drar åt något alternativt rock eller pop-håll. Om jag nu ska ge mig på att göra en svensk skiva så kommer jag inte tänka genre alls från början, jag gör inte så. Låtarna får bestämma det när dom är klara. Om låtarna behöver en pedal steel eller elgitarrer eller en synt kommer att visa sig.