The Satchel Kid: ”Jag ville att albumet skulle kännas spontant, jordnära och konstigt….”

Av Christer B. Jarlås

Foto: Johan Bergmark

 

The Satchel Kid, aka Michael McGowan, har släppt sitt tredje album ”Heavy Kitten”. Det finns redan ute som fysiskt album och släpps för streaming den 9 juli. Det nya albumet är som en mix av Johnny Cash och Jonathan Richman; med den förres tyngd i berättandet och med den senares humor och lite udda syn på världen.

Rootsylands Christer B. Jarlås har de senaste åren mer och mer fångats av The Satchel Kids låtar. Lysande countryberättelser men alltid med glimten i ögat. Därför var han tvungen att kontakta de värmländska skogarna och intervjua The Satchel Kid själv, Michael McGowan. Så här gick det:

Alltför få vet vem du är. Hur vill du beskriva dig själv?

-Jag är en pappa, bror, make, god vän, vegetarian och en "singer-songwriter" som äntligen har förstått att livet är en gåva.

Du har en bakgrund som innefattar fältsjukvårdare i amerikanska armén och skateboardproffs. Hur hamnade du i de värmländska skogarna?

-Kärlek. Min fru/trummis, Sara McGowan, är från Värmland. Vi bodde i Austin, Texas, när vi bestämde oss för att skaffa barn. Vi jämförde USA och Sverige och valet var lätt. Att få tillgång till sjukvård utan att oroa sig för privat försäkring är guld värt.

Som jag förstått det var det inte country som du började spela utan en helt annan typ av musik. Stämmer det? Och varför blev det country?

-Ja, det stämmer. Jag hade ett indie/folk/rock-band, Purslane.

-Nu under namnet The Satchel Kid vill jag visa min kärlek för Dylan, Cash, Tom T Hall, Connor Oberst och John Prine.

-Jag har växt upp med countrymusik i bland annat Alabama och Texas. När jag började flörta med mina americana/country-rötter kändes det helt naturligt.

Humor och allvar finns allt med i dina texter. Vad får dig att skriva en låttext? Och vilka är dina favorittexter till låtar från andra?

- Det är viktigt för mig att låtarna handlar om något sant. Ett bra exempel är "Pony Heart", från nya albumet "Heavy Kitten". En arbetskamrat till mig, i hemsjukvården, har en tatuering som gjorde mig nyfiken. Det står "Celina" på ena armen och den ser hemmagjord ut. Jag frågade henne vem Celina var. Hon log och sade att det var hennes "fylle-tatuering". Hennes kompis hade gjort den. Celina var hennes första ponny. Mitt "singer-songwriter" hjärta skrek: ”Du måste skriva en låt med inspiration från detta!”

-Exempel på favorit-texter som andra har skrivit är ”Godness Gracious” av The Heligoats, ”Tear Stained Eye” av Son Volt och ”Gauzy Dress In the Sun” av Richard Buckner.

Ditt namn The Satchel Kid – Var kommer det ifrån och hur länge har du använt det?

-Jag tycker att det är roligt att hitta på nya band-namn och har en lång lista med dom som jag har hittat på själv. "The Satchel Kids" står på listan. Satchel är också ett amerikanskt namn. Satchel Paige är en av mina favoritspelare i amerikansk baseboll. Jag tänkte också på gamla western outlaws som Billy the Kid, The Sundance Kid osv. Jag började använda namnet för ca 10 år sedan.

Nu är ditt nya album ”Heavy Kitten” här. Hur vill du själv beskriva albumet? Och vilka är inblandade i musiken och produktionen?

- Jag använder någon annans beskrivning: "Modern Country music that doesn´t suck".  Det är inte ren countrymusik. Jag ville att albumet skulle kännas spontant, jordnära och konstigt. Inblandade är Sara McGowan, sång, trummor, mixing och muse. Alex Drufva, bas, el- och akustisk gitarr, produktion, mixing och mastering. Andreas Sjögren, pedal-steel gitarr, mixing. Jonas Lindblad, layout. Johan Bergmark, fotografi. Johan är skivbolagsdirektör för Ella Ruth Institutet som samarbetar med Sound A Sleep Records och Jerker Emanuelsson. De släpper albumet tillsammans.

Vad innebär det för dig att släppa ett album? Och vilket mottagande hoppas du på för albumet?

 -Jag släpper ett album för att jag måste. Jag skriver en ny låt nästan varje dag. Det måste vara ett album som jag själv skulle vilja ha, även om det inte var jag som gjorde det. Jag hoppas inget särskilt. Jag kommer att fortsätta ändå. Än så länge har vi fått ett varmt mottagande. Vi får se vad som händer men det är helt ok om någon kallad mig "Den nya Dylan"... ha, ha, ha.

För en person som aldrig hört dig. Vilken låt tycker du att de ska börja att lyssna på?

-Cowboy Strummin

Vilka förebilder har du i musiken och livet? Vad lyssnar du själv på för musik? 

-Wilcos Jeff Tweedy, har varit min största förebild. Thomas Jonsson, I´m Kingfisher, är också en stor inspirationskälla. 

-Just nu lyssnar jag mycket på Gin Blossoms, The Pink Stones, Lemon Twigs och Karolina Brännström. Rebecka Tilles nya album älskar jag verkligen

Dina texter är berättande. Vilka favorit berättare har du, i musiken och i litteraturen? 

-John Prine och John Steinbeck.

Du är från Alabama och bor i Värmland. Om du får nämna vilka från Alabama respektive Värmland du tycker att vi alla borde lyssna på?

-Om man inte har lyssnat på Hank Williams från Alabama så får man sluta läsa det här, och göra det direkt. När det gäller Värmland så rekommenderar jag I´m Kingfisher, Crystal Canyons och Transfer.

Humorn finns nära till i många av dina texter. Vem kan få dig att skratta?

-Jag är som min pappa var. Jag hittar humor i allting. Jonatan Unge är min favorit ståupp-komiker. Han får mig att gapskratta!

Vad är det bästa med att bo i Värmland?

-Naturen.

Från ditt Värmlands perspektiv. Hur ser du på dagens USA? Vilka kopplingar har du till USA i dag?

-Jag längtar inte tillbaka till USA. Jag är en lycklig svensk medborgare. Många i min släkt röstade för clownen som är "president" just nu. Om idioten har gjort något bra så är det att ena Europa.

Finns det några planer på livespelningar framöver?

-Javisst. Vi spelar på River Valley Country-festivalen i Dalarna 26/6 0ch 27/6. Larry´s Corner, Stockholm 4/7. Funky Tacos, Karlstad 18/7 och Folk på Vänna-festivalen, Dalsland 29/8.