Feature
maj 6, 2026
Feature
maj 6, 2026
Av Christer B. Jarlås
BroMesas nya andra album ”Tillfälligt slut” är ett slags Scener ur ett äktenskap i countryversion. Allt hämtat direkt från den svenska småstadsvardagen. Det är ett album fullt av berättande svenska texter till lysande countrymusik. Kristinehamns främsta gåva till landet på den här sidan Mia Skäringer har lyckats bra med sitt andra album.
För Rootsyland har Christer B. Jarlås intervjuat bandets sångare och låtskrivare Joakim Hildingsson.
Ert nya album ”Tillfälligt slut” har som jag ser det har ett ännu tydligare tema än debutalbumet? Är det medvetet från början tänkt att vara så eller är det låtarna som har styrt det?
-Det skulle jag inte säga var vår tanke från start utan det var något vi insåg när vi spelat in några av de sista låtarna. ”Har vi precis gjort en konceptskiva för småbarnsföräldrar?”
Jag är mycket imponerad av det nya albumet. Hur hoppas ni att lyssnarna ska reagera på det nya albumet?
-Tack, kul att höra! Denna gång har vi jobbat mycket med att det som sägs på instrumenten ska vara lika viktigt som det sägs i sång och text. Frågor och svar liksom.
Att gänget man har kring sig kan lira råder det inga tveksamheter om men att hitta det där fulsnygga licket som skevar lite och samtidigt limmar med textraden, det är där man skapar det goa. Detta tycker jag att vi har lyckats med riktigt bra denna gång och vi hoppas att lyssnarna kommer uppskatta det också.
Finns det några band eller artister i den svenska countryn som ni känner samhörighet med?
-Det finns ju så många duktiga som håller på vilket är jättekul. Countryflirtare som är härliga både på och av scenen är ju snubbar som Johan Airijoki och Arvid Nero. Kiitos för allting gillar vi ju såklart, vår fellow värmlänning och bolagskollega Satchel Kid och några som man borde kolla upp om man missat är också Canola från Malmö. Nu börja jag tipsa om band här, det var kanske inte meningen, haha.
Mira Ray sjunger ju med er på nya fina ”Brieost & marmelad”. Hon har ju turnerat och spelat med både David Ritschard och H.Self. Hur kom den duetten till och finns det någon berättelse bakom just den låten?
-Tanken från start var att det skulle bli en duett ihop med min fru Lotta, då sången ju är en konversation mellan ett äkta par i vardagen men på grund av Ekorrhjul och så vidare så hade vi svårt att få till det. Så då började vi fundera på vem vi skulle göra detta med.
-Vi lirade samma kväll som Charter Sisters i Örebro en kväll och då frågade vi om Mira ville vara med och köra den låten live med oss. Det blev så fint så vi ville föreviga det.
-Själva inspelningsdagen kunde gått bättre dock då vi båda var lite bakis. Jag hade åkt till Stockholm dagen före för att träffa en polare och tagit några glas och Mira hade varit på Airijokis release så hon var inte toppform hon heller. Nu skulle vi då prestera, vilket hon löste utan problem till skillnad från mig. Men det blev ett bra resultat ändå till slut, tack vare bra coachning från Gustav Erlandsson Holmqvist som vi spelade in sången hos på den låten.
Jag tycker så mycket om skivomslaget med bandet utanför butiken, med returstationen, kundkorgarna, gråtande barn och springande barn. Inte så lite Lars Tunbjörk över det. Hur viktigt är det visuella för er och hur bestämmer ni de foton som kommer med era låtar och album?
-Det är helt klart Tunbjörk-inspirerat! Det visuella är jätteviktigt för oss och det är många viljor som ska komma överens under processen. Men till slut når vi konsensus och vi tycker också väldigt mycket om båda våra albumomslag som Jonas Lindblad och vår skivbolagsdirektör Johan Bergmark har hjälpt oss med.
Småbarnsårens glädje, krav, kärlek och ångest är inte ofta så besjungna i svenska låtar. Jag kommer bara på några deppiga Lundell-låtar och Turids klassiska ”På väg”. Men den tiden är ju vardag för så många. Vilka förebilder i textskrivandet har ni haft?
-Att Henric Hammarbäck, H.Self, är en duktig textförfattare med sina skildringar om livet i samhällets utkanter har väl inte gått någon förbi.Men jag kan också tycka om svensk pop med sina texter om kärlekstrubbel, drömmar, fest & sena nätter, som till exempel Thomas Stenström levererat genom åren. Gemensamt för dom båda är att jag på ett personligt plan egentligen inte kan relatera till texterna men uppskattar dom ändå. Och det är nog för att det är äkta, eller i alla fall känns äkta.
-Vissa låtskrivare är ju så skickliga att man kan skriva om saker man aldrig upplevt men ändå får det att flyga. Det är inte jag. Därav så råkar alla låtar på ”Tillfälligt Slut” handla om ekorrhjulet och familjelivet, haha. Ett liv jag inte skulle byta för något i världen men som samtidigt ibland kan kräva en del av en.
-Den textförfattare som är högst upp på prispallen hos mig när det gäller att belysa just vardagens bekymmer & guldstunder är John Prine.
Mycket handlar också om att mitt i allt försöka hitta egna stunder, hemma eller på kortare resor. Vilken musik får er att koppla av från vardagens krav och stress?
-Du skulle nog få fem olika svar beroende på vem av oss du frågar - men vad som strömmar just nu hos mig skulle jag säga är Skinny Dyck och ett instrumentalt band från Norge som heter Klöve.
I vilka stunder i livet tror ni att er musik kan fungera bäst?
-Det är nog inget man slår på på fest kanske, haha. Det skulle vara ”Yippee Ki Yay” från förra plattan i så fall. Nej, jag tänker nog att låtarna gör sig bäst i de stunder som de handlar om. När man står i köket eller viker tvättberg. När man skottar snö eller snickrar på altanen, i vardagssysslorna liksom. Det är också under de stunderna som låtarna skrivits.
Countrymusikens stora har ju nästan alla gjort skilsmässoskivor och låtar om tvåsamhetens glädje och sorg. Har ni några favoriter av den typen av låtar?
-Älskar John Prines ”In Spite of Ourselves” som också var en stor inspiration till ”Brieost & Marmelad”. Kan också ha lånat lite från ”She is my everything”.
Vad tycker era partners och era barn om er musik och era låtar?
-Dom är första testet, börjar inte dom sjunga med, skratta åt raderna eller så där så kan jag kasta idén. Dom säger att dom gillar våra låtar även om jag tror det finns viss jävighet i det här om jag ser till deras övriga spellistor. Men de vill väl inte heller göra oss ledsna, haha.
Vad har hänt med bandet efter debuten? Har det blivit som ni hoppades?
-Jag skulle säga att vi är på väg! Giggen blir bättre och fler hör av sig från olika håll. Sen vet vi nog inte själva vad slutmålet är. Vi ser på detta med nyktra ögon, vi är inte på någon ”quit your dayjob”- nivå direkt och där hamnar vi nog aldrig heller. Vi tar inte ut en krona själva av det vi tjänar, utan sparar det som blir över för att kunna kliva in i studion igen och påbörja nästa projekt. Man hade inte direkt blivit någon Daddy of the year om man säger upp sig för att följa sin dröm men inte har råd med lördagsgodis till barna.
Jag tycker mig höra lite Sven-Ingvars-blinkningar i några av låtarna. Har jag rätt? Och hur är er relation till Sven-Ingvars odödliga låtar? Finns någon favorit?
-Hör du det så är det nog omedvetna sådana som finns med i genbanken då man är uppvuxen med deras låtar. Favorit skulle jag säga är att få höra ”åhå ja ja, hör hur det blåser i träa ida” på Löfbergs Lila när Färjestad smiskar upp Frölunda. Gick väl inte riktigt enligt planen i år dock.
Avslutande ”When I´m Gone” handlar om vad man lämnar efter sig. Hur vill ni att ska tänka på Bro Mesa i framtiden?
-Oj vad svårt. Framför allt som ett trevligt och ödmjukt gäng som levererade roliga och varma liveframträdanden, med låtar man både kan skratta och gråta till.
Hur ser det ut med livespelningar för er framöver?
-15/5 drar vi til Wadköping i Örebro för första releasekonsert för att sedan dra vidare 16/5 och agera support till Anastasía i Göteborg på Pustervik. Sedan drar vi till Kollektivet Livet i Stockholm 5/6, för att sist men inte minst avsluta i Karlstad 6/6 på självaste nationaldagen. Sen tar vi semester för återhämtning och barnafödsel i bandet. Så börjar vi lira igen i höst någon gång. Kanske inte någon grand master plan när man precis släppt skiva men det skiter vi i. Familjen först.