Jag älskar ju alla ikoniska kvinnor från förr

Av Christer B. Jarlås

 

Överallt pratas det mer och mer om Mira Ray. Hon har gått från att vara mest känd som körsångerska med David Ritschard och för leda en hyllad kör till att nå ut mer och mer som soloartist. Nu har hennes nya album, det första helt på svenska, kommit och hon hyllas överallt för sin spännande musikblandning.

Christer B. Jarlås blev själv helt tagen när han hade hört Mira Ray och hennes band live och när han lyssnar på albumet. Han var tvungen att få veta mer och har därför intervjuat Mira Ray för Rootsyland.

Ditt senaste svenska album ”Sanndrömmar” avviker en hel del från ditt debutalbum. Jag älskar det sköna soundet och den unika tidlösheten. Vad hade ni för förebilder när ni skapade ljudbilden och låtarna? Hur mötte du din producent och medkompositör Daniel Bengtson?

-Jag hörde av mig till Daniel en gång för jag tycker han har spelat in så mycket fint i studion. Då tog vi en kaffe och började prata om musik och insåg att våra referenser var väldigt lika. Samma skrot och korn. Så vi bestämde en dag att ses å se vad som händer. Då började vi lyssna på en massa musik och skapade en liten låtlista med inspiration där vi hittade Sanndrömmar-världen. Där finns allt från Joni Mitchell och Pugh till stompig 60-talspoprock, italiensk schlager med dramatiska stråkar, Arja Saijonmaa, Shocking Blue, fransk filmmusik och mycket svensköversättningar från 60-70-talet. 

När jag lyssnar på det nya tänker jag mycket på slutet av 1960-talet och början på 1970-talet och den musik som låg lite mellan pop, rock och schlager och låtar som då gärna kunde dyka upp som försvenskningar på Svensktoppen. Är jag fel ute?

-Du är absolut helt rätt ute, jag älskar Family Four som gjorde mycket av detta och till exempel Fridas platta ”Ensam” med den otroliga svenska versionen ”Anima Mia”, ”Ett liv i solen”. Hittade den nyligen på vinyl och blir tårig varje gång jag lyssnar.

En låt har Serge Gainsbourg skrivit. Har du lyssnat mycket på honom och den franska popen och schlagern från hans tid?

-Det har jag absolut gjort och jag älskar skiten! Jag har haft den här översättningen på ”Contact” med mig ett par år å kört den live - blev så otroligt glad att den fick komma med på plattan och att förlaget godkände den. Tycker den blev så knäpp och härlig. Och Brigitte Bardot som framförde originalet är ju en stor ikon som jag är mycket inspirerad av. 

Jag har ju sett och hört dig både med David Ritschard och H.Self och de har ju mycket country och gammal svensk progg med sig och din medlåtskrivare och producent har jobbat med bland annat First Aid Kit . Men ditt album är vare sig country eller visprogg. Vilken typ av musik känner du dig mest hemma i?

-Jag känner mig väldigt hemma i både countryn och visproggen, men tror jag har närmat mig ett sound där jag kan få med lite av allt! Jag älskar ju alla ikoniska kvinnor från förr som var verksamma under 60-80-talet. Jag tror jag delar deras glimt i ögat och humor som jag har saknat lite på musikscenen. Vet inte om det är svaret på din fråga riktigt, men jag känner mig väldigt hemma där jag befinner mig nu!

David Ritschard presenterade dig ibland som ”Södermalms egen Emmylou”. Är country och americana någon musik du lyssnar på? I så fall vilka favoriter?

-Herregud ja, i perioder är det bara det jag lyssnar på. Jag har ju mitt countryband Charter Sisters där jag verkligen får leva ut den delen av mig och vi spelar ju bara våra favoritlåtar. Emmylou Harris, George Jones, Dolly Parton, Joan Baez, Crosby Stills Nash & Young, America är ett fåtal av alla jag lyssnat mycket på. 

Jag är väldigt förtjust i dina svenska texter. Vad får dig att skriva en text?

-Tack så himla mycket, blir extra glad av att höra det! Jag tycker språket är roligt och känner mig väldigt fri i svenskan, har hittat en väg som gör att jag vågar släppa regler och skriva kreativt och som jag själv är ganska nöjd med! Jag får ofta en liten idé på något och sen kommer ofta en text på fem minuter när jag väl är igång. Men jag skriver som mest när jag mår lite piss, då kommer texterna väldigt snabbt. Det är billigare än terapi:)

Du kallar dig då och då för ”rockmorsa” när du beskriver dig själv. Vad lägger du i den benämningen? Vilka andra rockmorsor gillar du?

-Alltså jag hade en idol när jag va liten och det var Sjörövar-Jenny i ”Kåldolmar och Kalsipper”. ”Dom kallar henne mamma” som kanske är mitt rockmorsa-anthem är absolut inspirerad från henne. Hon va en riktig rockmamma. Och jag tänker väl att det är en mamma som försöker ratta livet som artist samtidigt som man försöker va en bra förälder o allt det där. Det är skitsvårt. Så man behöver kanske inte hålla på med just rock för att vara det? Lärde nyligen känna en riktigt cool rockmorsa dock för våra ungar går i samma klass, Linnéa som sjunger i Thundermother. Hon e fan rockmorsa for real, där ligger jag i lä! 

Jag hörde dig och bandet live före H. Self i Östersund senast. Vi var två generationer i familjen där och vi alla föll pladask för din energi och dina låtar. Har du någon uppfattning om hur din publik ser ut eller kan se ut när du ska turnera nu på egen hand?

-Fan vad fint att höra. Alltså jag har innan tänkt att min vanliga målgrupp är män 50+ och lite morsor. Men sista tiden har jag fått så mycket fina nya fans hos en betydligt yngre publik vilket gör mig så otroligt glad - en dröm att få vara en förebild för unga tjejer i dagens pissamhälle. 

När jag hade release för Lust på Söders Hjärta kom det dit två tjejer, dom kan inte varit mer än 18-20 år. De va fans och berättade att de lyssnade på mig så mycket och älskade min musik, jag va me på deras ”springlista”. Blev så förvånad och så otroligt glad! På releasen berättade en kille typ 18 år att han just nu försökt skriva en ”Mira Raysk” låt. Då blir jag rörd och hoppfull. 

Vilka musiker kommer att medverka på din kommande turné?

-Musiker är en salig blandning på varje gig denna turné, men jag har alltid med mig mina vapendragare Jonathan Skogh som spelar trummor och Gustav Holmqvist som spelar bas. Men när vi har vårt stora gig på Kulturhuset 28 nov har jag en hejdundrande armé med mig, med mina gitarrister Micke Johansson och Fredrik Forell, Agnes Odén på fiol, Stella Thors Berefelt på perc, Per Norin på klav, samt hela kören på ett par låtar! Och Daniels dotter Lois som är med på skivan ska spela tvärflöjt här å var. Ja du hör, ett jävla gäng… 

Du har ju lett powerballadkören i många år, Vilken är världens bästa powerballad? Och vilken är roligast att sjunga?

-Världens svåraste fråga men jag tror ändå jag svarar samma på båda – ”Total Eclipse Of The Heart” med Bonnie Tyler. Go to karaoke-låt för mig och alla älskar ju den. 

Ditt album är döpt till ”Sanndrömmar”. Vilka drömmar har du för mottagandet av ditt album och kommande turné?

- Åh jag drömmer om att den ska nå ut till så många det bara går, och att den kanske kan hjälpa någon med något beslut de kanske går o har i sig. Ibland kan ju musik ge människor en skjuts åt nån riktning, det vore fett om min kunde göra det. Så hoppas jag att folk är sugna på att se mig å bandet spela live!! Dom e så grymma, men jag är alltid så rädd att ingen ska komma, haha…

Du har ju samarbetat med en hel del kända svenska namn. På nya albumet gör du en duett med Lars Winnerbäck. Men vem i hela världen hade du helst samarbetat med?

-Herregud vad svår fråga - får man välja död som levande? Men det hade varit jävligt fett att få ha spelat med Ravi Shankar, som ju va syssling med min morfar. Hade inte bangat en duett med Dolly Parton tho…

Till sist något helt annat.  Vilken är din absoluta favoriträtt av all god indisk mat?

-Jag är en sån person som är otroligt tråkig å alltid tar samma, jag å min kille brukar ofta gå till Shanti på Söder och jag tar Palak Paneer varje gång. Men det är så jävla gott!!! Jag lagar generellt väldigt mycket mat och hade nog jobbat med det om jag inte gjorde musik. Men just indisk mat har jag aldrig vågat mig på trots mina gener. Det är något med att sätta sig på indisk restaurang, beställa sin favoriträtt, en enorm öl på flaska och rulla hem dödsmätt.