”Inget slår att spela live med ett riktigt svängigt band”- Sverige flitigaste banjoman Jesper Lindberg berättar…

Av Christer B. Jarlås

Foto: Jonas Åhlund, Fabian Månsson, Spacke Johansson, Rustan Lefin,Tom Martinsen och privata foton

 

”Det började med en fråga: ”Hur har vi det med intervjuer på Rootsyland med svenska banjoister?” En bra fråga. Frågan kom från signaturen ”Banjoman Banjoman”. Bakom det dubbeltydiga namnet finns Jesper Lindberg. En musiker som varit med i det mesta i bra musikväg som gjorts i landet de senaste 60 åren.

Christer B. Jarlås, som alltför ofta får ordfrasen ”Jesper spelar mandolin” från Magnus Johanssons hit ”Vakna nu Anneli” i sin skalle, beslöt sig för att ta tag i problemet och göra något åt det. Här kommer nu en intervju med banjomannen själv – Jesper Lindberg

--.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

FAKTARUTA

Jesper Lindberg. Banjoist. Född i Stockholm, bor i G dur. Har spelat banjo i 60 år.

Banjos: Deering Calico. Deering Crossfire elektrisk banjo. Hoyer 6-strängad banjo.

Spelat med: Growing Grass, Grus i Dojjan, Björn Afzelius Globetrotters, Tottas Varmare än körv, Möra-Per, Eldkvarn, Anders F Rönnblom Band, Cajun Hurricane, Elderly Street Singers, The Hotflakes, First Aid Kit, 9 String Band Drums & Horn.

-.--.-.-.-.-.-.-.-.-.-..-.

När och var började intresset för banjon?

-Började spela banjo 1965, då var jag mest inspirerad av Pete Seeger och hans ballader, så det blev en långhalsad Framus, inköpt på Gottfrid Johanssons eftr. på Järntorget i Gamla stan i Stockholm. Efter att ha sett Stanley Brothers på Konserthuset i mars 1966 blev jag helt tagen av kraften i Ralph Stanleys banjospel. Jag bytte snabbt in den långhalsade mot en bluegrassbanjo. Och började öva. Mycket.

Vad gör banjon så speciell jämfört med andra instrument?

-Den öppna stämningen, och att den 5:e strängen ger en uppiggande rytmisk klang, en drone i diskanten. Oavsett om man spelar oldtime eller bluegrass så sprider banjons klang och rytm glädje bland lyssnarna. Spelstilen skiljer sig också helt från till exempel gitarrtekniker, oavsett om man spelar clawhammer eller three finger picking. ”Man blir glad av banjo!”

Vilka andra instrument spelar du?

-Gitarr, pedal steel guitar, lap steel, mandolin, dobro.

När spelade du banjo för publik första gången och hur var mottagandet?

-Lite dimmiga minnen, men jag tror att det var med en liten oldtime-trio på en visklubb i Stockholm 1965. Vi spelade låtar från New Lost City Ramblers och Sid Jansson presenterade oss. Det blev väl inga ovationer direkt…

Vad fick dig att börja med american folkmusic och bluegrass?

-Tidigt kom jag i kontakt med kretsen av musikanter och intresserade som träffades, spelade och umgicks på Gottfrid Johanssons eftr. musikaffär på Järntorget i Gamla Stan i Stockholm. Band bildades, det ordnades konserter och kurser, kretsen av intresserade växte. Det gällde inte enbart oldtime och bluegrass, det var bredare än så, folk music inkluderade också blues, ragtime och ballader. Den amerikanske banjospelaren John Haviland klev in i musikaffären en dag på våren 1966 och snart hade vi bildat ett bluegrassband; Bluestomping Grasspickers. Vi spelade en hel del, och var också husband varje torsdagkväll på vispråmen Storken vid Smedsudden.

Hur är intresset för banjo i Sverige nu jämfört med när du startade?

-Intresset för banjo var rätt stort på 60-talet på grund av boomen för folk music. Och nu, ja det har väl ökat, på grund av banjons plats i country och populärmusik. Det är ju också ett stort intresse för oldtime och bluegrass idag, många band spelar och det är mycket gott om festivaler.

Hur ser du på den aktuella trenden för svensk country idag, och vad tycker du om den country som görs i Sverige idag?

-Jag är nog fel person att uttala mig om svensk country idag. Det är väl trevligt att många är intresserade. Och jag säger så här – bara man spelar på allvar, har bra låtar och att musiken svänger så är det bra.

Finns det någon annan svensk banjospelare som du gillar?

-Har dålig koll. Jens Koch är ett namn som dyker upp.

Hur ser du på alla myter om banjo och banjospelare och finns det någon myt som du gärna sticker hål på?

-Filmen Den sista färden cementerade myten om att banjo är lika med outbildade lantisar, råbarkade rednecks och hillbillys. I filmen spelas låten Dueling Banjos, som har blivit en världskänd hit, en låt som publiken älskar. Fortfarande nämns ofta begreppet ”banjo” i populärkulturen för att symbolisera isolerade och outvecklade trakter. Den här myten vill jag gärna sticka hål på!

Vilka musiker har du haft som förebilder och inspiratörer under åren?

-Först och främst banjospelaren Ralph Stanley i Stanley Brothers och John Haviland som lärde mig spela bluegrass. Inspiratörer finns det ju många: Flera amerikanska desertörer som kom till Stockholm på 60-talet var jätteduktiga musikanter. Och när det gäller sväng, rytm och feeling måste jag nämna banjoisten Jerry Garcia, också gitarrist i Grateful Dead,  fiolspelaren Svenne Faringer, trumslagaren Bosse Skoglund och gitarristen Bengan Blomgren i Göteborg.

Var spelar du helst, live eller i studio. Vad är lättast?

-Inget slår att spela live med ett riktigt svängigt band. Varje låt är som en järnvägvagn som man kliver på och åker med längs rälsen, den rullar på, vers, refräng och stick är som stationer, ända fram till ändhållplatsen… När man känner sig trygg i rytmen och det är dags för banjosolo är det som att hoppa bungy jump. Men bara kastar sig ut, fingrarna överaskar både mig och publiken! Att spela in i studio är en annan sak, kontrollerade former, bra lyssning i lurarna, eller också helt live med bandet i studion. Det är spännande, och när det ”sitter” känns det bra!

Vilka spelningar och inspelningar är du mest stolt över?

-Jag har ju spelat med band och turnerat i 60 år, så det ligger ju en del i minnesbanken. Stolt över att spela banjo på Ola Magnells Nya perspektiv som spelades in 1975. Några konserter som jag minns speciellt: Banjosolot i Carla Jonssons sång Kungsholmskopplet med Eldkvarn på Cirkus Broadway 1988. (Finns på Youtube.) Jo det är klart, när Plura, Carla och jag som trion Lilla Eldkvarn spelade förband till Bob Dylan med två gitarrer och banjo. Många intensiva spelningar med Grus i Dojjan, bland annat de 35 åren som inledande artist på Malmöfestivalen inför entusiastisk jättepublik. Som älskade banjo! Konserten med Elderly Street Singers på puben Harvest Home i Stockholm där vi 2019 firade 50-årsjubileet av Dylans LP Nashville Skyline med att spela alla albumets sånger. Och för några dagar sedan när jag tillsammans med basisten Oscar Roslund (9 String Band) spelade en hel pubkväll som duo med banjo och kontrabas på trädgårdscaféet Kaffetuppen i Köpingsvik på Öland. Det har genom åren blivit både stora konserter och små spelningar; Wembley och charkaffären Lennart & Bror, Globen och akustiskt i en trång källare. Varje spelning har sin egen känsla!

Har du varit eller varit med på konserter som sticker ut som du inte kan glömma?

-Återkommer till konserten med Stanley Brothers, New Lost City Ramblers och Roscoe Holcomb på Konserthuset i Stockholm14 mars 1966. Oförglömlig och inspirerande! Folkfesten i Malmö 1971 när vi i Grus i Dojjan gjorde vårt genombrott. Jättelångdans i publiken! Countryfestivalen på Wembley när vi i Tractor från Malmö spelade förband till bland andra Emmylou Harris.

Hur gick det att spela banjo och bluegrass och amerikansk countrymusik under Vietnamkriget och det motstånd som då fanns mot USA?

-Många inom folkmusic-rörelsen var kritiska mot Vietnamkriget. Och vi i bluegrassDylanSwing-bandet Growing Grass var antimilitarister och kände att vi hörde till samma rörelse som de amerikanska desertörerna. Vi spelade på demonstrationer och på första Gärdesfesten 1970, och den ”alternativa” publiken dansade gärna till både Dylan, country och bluegrass. Vi kände inte nåt allmänt motstånd mot USA, utan snarare en solidaritet med de progressiva krafterna i USA som var motståndare till kriget.

Finns det någon svensk levande eller död som du inte spelat med och som du skulle vilja spela med?

-Skulle gärna spela med de enastående David Ritschard, Anastasia och Frida Örn. Annars – det skulle ha varit en upplevelse att spela med Jailbird Singers, Mats Rådberg & Rankarna och Boz Scaggs, som jag också träffade på 60-talet i Stockholm).

Vilken musik lyssnar du på privat?

-Är en dålig lyssnare och musikkonsument. Lyssnar för att bli inspirerad och för att hitta nya låtar. Men ofta äldre americana, blues, rock och cajun.

Vilken är världens bästa inspelning med banjo?

-Svårt. Men jag är grymt traditionell. The Cuckoo med Clarence Ashley, unikt clawhammer-spel. Instrumentalen Hard Times med Ralph Stanley. Och – den måste nämnas – Foggy Mountain Breakdown med Earl Scruggs.

Har du kunnat leva på musiken under alla år eller har du haft annat jobb vid sidan av?

-Både och. Jag spelade på heltid på 70-talet, och återigen nu. I mellantiden har jag haft flera olika jobb, som journalist, på reklambyrå och på bokförlag. Men hela tiden har jag spelat aktivt. Ett arbete är nåt man gör. Musik är nåt man är!

Vad har du för råd till nån som i dag vill börja spela banjo?

-Först – det är kul att spela banjo! Och när du ska köpa din första banjo, tänk efter om du är mest intresserad av oldtime musik och kanske clawhammerspel, eller bluegrass och three finger picking. Oldtime spelas oftast på en banjo utan botten, så kallad open back. Medan en bluegrassbanjo har en botten, en resonator. Stäm banjon i den vanliga G-stämningen, det är standard. Sedan gäller det att lyssna, spela, lyssna, spela! Nu finns det ju hur mycket som helst på Youtube, tutorials etc. Spela långsamt, och håll takten. När det gäller bluegrass, du måste öva mycket för att få upp snabbheten. Men kom ihåg – svänget är viktigare än hastigheten! Ett gott råd är att spela med andra. Bilda en grupp och öva tillsammans. Det är oerhört viktigt att lära sig lyssna, spelar vi tillsammans, svänger det, ska jag spela tystare nu under sången, om det är solo – vet när du ska börja och sluta!

-Mer tips för den mer erfarne banjoisten: Öva varje dag. Spela minst 20 minuter utan avbrott, då kommer man in i kreativt flow. Spela inte bara välbekanta låtar och klanger, överraska hjärnan och synapserna med att spela nya och överraskande kombinationer, som t ex improvisationer i F# eller H-dur, spela gärna i A-moll, E-moll och H-moll. Pröva olika positioner uppe på halsen.

Vilka spelar du regelbundet med nu?

-Nu under 2026 spelar jag regelbundet med 9 String Band Drums & Horn som är baserat på Öland. En kvartett som spelar banjocountry och banjorock utan gitarr. Sättningen är banjo, kontrabas, trummor och sax/munspel. Dessutom spelar jag med Anders F Rönnblom Band, poetisk dynamisk rock på svenska, där jag spelar pedal steel och banjo.

Vad händer för dig och din musik framöver? Finns det några speciella projekt du särskilt vurmar för?

-Jag har flera projekt rullande. Har spelat solokonserter där jag på olika banjos spelar låtar från banjons historia och demonstrerat olika stämningar. Kanske blir det någon konsert i höst. Under de senaste åren har jag releasat fyra egna banjokompositioner som ligger på nätet; Banjo Boulevard, Banjo City, Banjo Junction och Harvest Stomp. Har också lagt ut en serie med små videos som jag kallat för Banjo Duets (ligger på Youtube). Där jag spelar en låt tillsammans med en kamrat, som duo. Är nu uppe i 21 st. Fler är planerade. Dessutom spelar vi i 9 String Band Drums & Horn in en ny sång som ska släppas i höst, en egen swampgroovig sak som heter Louisiana Nights.

Har du några spelningar i augusti och inpå hösten?

-I augusti har jag några spelningar med 9 String Band Drums & Horn, i september en kort turné till Örebro och Göteborg med Anders F Rönnblom Band. Året avslutas med två konserter på Södra Teatern i Stockholm (18 & 19 december) med Anders F Rönnblom Band utökat med spännande gästartister.

- Jag säger som Jerry Williams: ”Man måste ju lira.”