Weibenfalk: ”Mina låtar är äkta. Det är något jag känt -och upplevt som jag vill berätta.”

Av Christer B. Jarlås

 

Weibenfalks album ”Den här sidan året” har redan fått stora hyllningar med ord som ”Ren magi från Östra Småland” och ”Ett band från Kalmar har gjort ett av årets bästa svenska album”. Det är ett album för alla som någon gång gillat Bruce Springsteen, Ulf Lundell, Eldkvarn, Lars Winnerbäck och albumet återupprättar den svenska visrockens status 2026.

För Rootsyland har Christer B. Jarlås intervjuat sångaren och låtskrivaren Thomas Weibenfalk om hans långa karriär, det nya albumet och det blev också en hel del om hans syn på AI och den digitala avgrund han även har sjungit om.

Albumet ”Den här sidan året” släpptes i anslutning till din 50-årsdag i september i år. På några låtar som ”Minnen & Nostalgi”, ”Länge sen” och ”Barndomsdar (in memoriam Nybro)” blickar du bakåt. Hur mycket spelar din nya ålder för texterna?

-Jag tror inte att jag hade kunnat skriva dessa låtar när jag var 20. Texterna är mycket livserfarenhet, reflektioner, hur saker är och känns idag. Så åldern spelar en viss roll, absolut. Man märker på publiken också att det är inte många 20-åringar, även om vissa finns ibland. Hahaha

Vad innebär nostalgi för dig – är det en trygg famn att landa i, en sorg över att tiden går för fort eller kanske något nödvändigt för att förstå samtiden? Eller något annat?

-Troligtvis är nostalgi allt det där du nämner i din fråga. Ibland kan man känna som en ”famn att landa i” när man tänker tillbaka till fina minnen och upplevelser med människor. Samtidigt kan jag känna sorg över människor, saker och tider som har gått förlorade och hur världen har förändrats. Så länge jag kan minnas har nostalgi varit en stor del i mitt liv och mycket av min musik baseras på just nostalgi. För mig är det viktigt att minnas också. Inte glömma bort människor, upplevelser och platser. Inte minst för att min bror gick bort när han bara var femton år och jag var tretton. Min far dog när han var 63 så … ja, man behöver ha kvar dem i minnet. Det är viktigt. Och minnen kan vara en del av nostalgin också.

Du har rötterna i Nybro, men har också bott länge i Stockholm och är nu tillbaka i östra Småland. Vilken betydelse har platserna för dina låtar - både när det gäller musiken och texterna?

-Platserna spelar stor roll. Det är platserna som ger grunden till mycket i texterna och var jag har levt mitt liv, observerat, känt och upplevt vardagen och livet. Även människor och specifika platser som man mött beroende på var man har bott. Det är även viktigt ur aspekten att olika städer ser olika ut. Vissa är småstäder andra storstäder exempelvis. Det är olika liv som levs i dessa städer beroende på städernas storlek, puls och människor.

Du har gjort musik över 30 år. Hur skiljer sig sångaren och låtskrivaren Thomas Weibenfalk i Småland idag 2026 från till exempel den unge Thomas eller den Thomas som bodde i Stockholm och samarbetade på tre album med kända musiker bland annat från Ulf Lundells band? Hur ser du på din musik i dag jämfört med när du började?

-Oj, det är svårt att svara på själv, hahaha. Det kanske de som lyssnar hör mest. Men jag tror och hoppas att jag har utvecklat min röst och låtskrivande på dessa år. Annars vore det konstigt. När man var yngre tror jag att man mer försökte hitta sig själv i musiken och hur man vill framföra den. Det fanns inget eget uttryck i den utsträckning som det gör idag, både i själva låtarna och rösten. Det var när jag samarbetade med Andreas Dahlbäck och de andra musikerna i Stockholm som jag tror gjorde mest impact på mig rent utvecklingsmässigt. Efter det tror jag att min musik började låta lite annorlunda. Exempelvis lärde Dahlbäck mig att det ”ska vara liv i allt” man spelar in. Vi spelade in alla grunder helt live tillsammans då och så gör jag fortfarande. Albumet ”Den här sidan året” är exempelvis inspelat helt live i grunden i min egen studio i Rinkabyholm utanför Kalmar.

Du har fått fina reaktioner på det nya albumet. En skribent beskrev nyligen ditt sound som ”ren magi från Östra Småland”. Vad betyder Småland för dina låtar? Vilka musiker från Småland gillar du?

-Tack! Ja, det var en positiv chock det där. Att få höra så fina ord från Olle Berggren som har sån kompetens inom musik. Jag blev faktiskt tårögd på riktigt. Man är alltid lite nervös när man släpper låtar och album för man vet inte hur de ska tas emot. Och när man inte är så stor artist så blir man nog ännu mer nervös. För en liten artist är det troligtvis kanske. jag vet inte, mer viktigt att få lovord och dåliga ord kan skada väldigt mycket. En stor artist har mycket mer fans och står stadigare och påverkas inte så mycket av sådant, tror jag. Samtidigt, om det är riktigt illa och bad news, så kan det vara ödesdigert för en stor artist förstås. Men för mig betydde det här otroligt mycket. Så vad jag menar är nog att det är otroligt viktigt för mindre artister att få lovord, när de kan ges.

-Småland är numera mitt hemlandskap igen och därför betyder Småland också mycket eftersom jag ofta skriver om nutiden kombinerat med nostalgi, känslor och upplevelser. Så Småland finns med i musiken idag. Precis som exempelvis Stockholm fanns med när jag levde där. Exempelvis handlar låten ”Barndomsdar” om min barndomsort Nybro.

-Det finns jättemånga duktiga musiker häromkring. Jag tycker att musikerna jag har med i mitt band nu är otroligt duktiga och flertalet av dem spelar med andra jätteduktiga artister häromkring. Jag brukar få höra att man har hittat de bästa man kan ha häromkring till bandet, och det gör mig stolt. Det gör mig också stolt att andra har med dem i sina band och konstellationer. Det är ett kvitto på att de faktiskt är riktigt bra. Jag skulle kunna nämna några namn på artister här men känner att risken är att jag glömmer någon då för det finns så många bra häromkring. Så ingen nämnd, ingen glömd, hahaha. Ni vet vilka ni är!

Vilka musiker spelar du med nu? Och hur kommer det sig att de blivit just ni?

-Mitt band ser ut enligt följande nu: Mattias Nordström – Trummor, Oscar Roslund - Bas och kör, Michael Petersson - Gitarr och kör, Linda Herborn Olsson - Kör och tamburin, Magnus Axelsson - Keys och kör och så Thomas Weibenfalk - Gitarr, sång, munspel

-Det har varit en liten resa att hitta rätt musiker. När jag flyttade hit efter alla år i Stockholm (och en mellanlandning i Skåne på ca två år) hade jag inget band. Jag hade heller inte framfört något live på sju år eftersom Corona hade härjat, samt att jag hade två små barn som tog upp mycket tid. Flytt och allt gjorde också att jag behövde skiljas från mitt band och alla i Stockholm som jag spelade med.

-Så jag fick en spelning här i Kalmar på Söderport och var då tvungen att få ihop ett band snabbt. Då var det helt andra musiker än de jag har nu, förutom Linda som hängt med genom hela band-resan här. Hon är min granne här där jag bor så det har blivit så naturligt. I och med att åtaganden för vissa, ambitioner och uttryck ändrades när vi fick fler spelningar så byttes bandet ut allt eftersom och blev slutligen det gäng vi är idag. Som jag är mycket nöjd med. Vi har hittat ett uttryckssätt som jag uppskattar väldigt mycket och det finns en nerv i det som jag tycker är unik för oss som relativt litet band.

De nya låtarna har redan börjat möta publiken på spelningar, bland annat på just Söderport i Kalmar. Hur har det fungerat?  Och hur fungerar dina inte sällan väldigt personliga låtar, som exempelvis ”Vi kunde” eller ”Lite till”, när du tar dem från studion till ett fullt band på scenen? 

-Det är på scenen som låtarna kommer till sin rätt tycker jag. Jag älskar att spela live och att få berätta mina historier. Där ute möter man också publiken och människorna och det är otroligt roligt att se och höra att det jag skrivit berör människor på riktigt. Jag känner en stolthet i det och är extremt ödmjuk inför de lyssnare jag har. Många ansikten har man börjat känna igen och de är, på riktigt, hardcore fans som ständigt supportar. Det är otroligt kul att se.

-Jag har inga problem att uttrycka mina personliga tankar och känslor. Nånstans, har jag fått för mig, att det kanske alltid varit mitt signum lite; Att jag är lite väl transparent även i samtal med människor. Jag borde kanske dölja mer om hur man mår och känner ibland, hahaha.

-De låtar vi spelar in numera vill jag ska låta så nära live som det går. Helt enkelt, det du hör på plattorna ska vi kunna framföra live och det låter snarlikt. Därför gillar jag att spela in det mesta live i grunden i studion med minimala pålägg.

Du har sagt om låtarna på det nya albumet att ”nu är de inte mina längre, nu är de era”. Är det verkligen så? Kan det bli en befrielse eller kan det bli lite separationsångest att släppa ut låtar som jag antar har tagit så mycket känslomässig kraft att skriva? Är det inte väldigt nervöst?

-Har jag sagt det? Hahaha … jo men det har jag nog. Antar att det var i ett inlägg i sociala media under releaseveckan. Det jag menade med det var nog mer att nu kan ni hitta vad som berör er i dessa låtar. Vilka bilder får ni när ni hör dem? Vad minns ni? Jag har alltid tyckt att en låt är högst personlig för man kan uppfatta en låt på så olika sätt. Därför pratar jag ogärna om hur låtar kom till, hur jag tänkte och vad de handlar om. För jag vill att människor ska få möjlighet att bygga sig sin egen uppfattning om vad de kan handla om och betyda för dem.

-Det jag alltid känner när ett album är klart är nån slags ”nu är det över ångest”. Man känner en tomhet när man jobbat med något intensivt ett tag och så är det bara slut liksom. Så känner jag i de mesta projekt man gör under en tid för man lär sig att leva med projekten och det blir en del av ens vardag. När det tar slut så uppfyller sig en mental tomhet som jag alltid haft svårt att beskriva.

-Nervöst är det lite, som jag nämnde tidigare. Men jag är inte orolig på det sättet. Jag tror, att numera har jag hittat ett annat självförtroende i det jag gör än jag kände förut. Jag ser, när vi är ute och spelar, att folk faktiskt gillar det här. Så jag brukar tänka så om jag tvivlar nån gång. Just denna gången var det nog lite mer personliga låtar än vanligt så det kunde jag nog känna lite mer nervositet inför. Men det är bara att göra det … låtarna ska ut!

Vilka reaktioner på albumet har du fått hittills?

-Reaktionerna har varit otroligt positiva, vilket är jätteroligt. Och även svårt att ta in ibland. Jag har fått flertal personer som skrivit privat till mig och hyllat plattan. Personer som jag inte hört av tidigare. Det ska man vara väldigt ödmjuk inför. Kan man göra en enda låt som påverkar en enda människa på ett bra sätt ska man vara stolt. Det är nästan ofattbart ibland att tänka att människor lyssnar på det som en gång föddes som ett litet frö av mig; Ett ord, en mening … otroligt.

-Sen recensionen av Olle Berggren … ja vad säger man. Jättetack till Olle! Den recensionen gjorde att jag känner mig som en musiker på riktigt, hahaha. Sen har jag fått kommentarer på specifika låtar där man märker att folk har tagit till sig och gillar. Så inte bara på albumet i stort. Får också även höra vilka duktiga musiker man har i bandet. Allt sånt där gör mig otroligt stolt förstås.

Om du får önska fritt. Vad önskar du ska hända med din musik framöver?

-Det jag alltid har önskat: Jag vill ut och spela mer och runtom i landet! Få lite lättare att få till bokningar på gig med mera. Ett bokningsbolag hade inte varit fel att ha. Jag sköter allt sånt själv nu och det tar mycket tid och fokus från det kreativa, som jag älskar, med att göra musik. Skulle vilja få några fler bra recensioner i större media, så att musiken kan upptäckas av människor runtom i landet på ett annat sätt.

-Jag behöver inte nödvändigtvis ha miljoner plays på digitala plattformar men jag vill ha lite lättare att boka spelningar och att vi faktiskt får åka runt och spela på fler orter i Sverige än vad vi har gjort. Och det jobbar jag på! Sen den ultimata önskan har alltid varit att jag kan leva på min musik. Jag behöver inte bli rik på musiken men jag vill kunna dra runt vardagskostnaderna. Det värderar jag mycket högre än att ha ett välbetalt jobb … bara man kan överleva på musiken och ha ett normalt vardagsliv. Det hade gjort mig otroligt lycklig! Jag har alltid, kanske naivt, känt att jag är gjord för det här.

Vilken musik lyssnar du själv på?

-Det kommer kanske inte som en överraskning att Bruce Springsteen är en stor idol. Dire Straits har jag alltid gillat, Pink Floyd och rockband generellt. Svenska artister och band som Kent, Lundell, Eldkvarn, Magnus Johansson, Winnerbäck med flera förstås. Men jag är faktiskt allätare i mycket också. Det finns otroligt mycket bra musik där ute. När jag var ung lyssnade jag på melodiös gladsynth utan sång och jag gjorde faktiskt själv den typ av musik på min Amiga 500 då. Hahaha

Vilka svenska textförfattare gillar du?

-Det är väl inte förvånande att nämna Lundell här. Jag har alltid lyssnat på honom, mest för hans briljanta texter och skildring av det land vi lever i. Jocke Berg skriver också fantastiska texter och även Winnerbäck. Det är kanske dumt att namedroppa så här för det finns som sagt så många otroligt duktiga musiker och textförfattare i Sverige. Så det är svårt att begränsa sig till några bara. Alla har sina uttryckssätt och vad man än har att säga kan vara bra för någon och motsatt för nån annan. Det viktiga är att man uttrycker sig.

Vad var den senaste konsert du besökte? 

-Oj … var faktiskt igår kväll. En liten konsert på Söderport med den isländska singer/songwritern Svavar Knútur och support Ida Gratte. Det var på många sätt en fantastiskt konsert. Hade inte hört honom tidigare men hans röst och mellansnack var fantastiska. Otroligt fin röst och så nästan som en komiker i mellansnacken som höll igång publiken. Ida är också jättebra. Det var på ett tips av Lars Nylin, som är en mycket god vän till mig. Jag hade träffat honom tidigare på dagen så han tyckte jag skulle gå dit. Och det var ett jättebra tips från honom.

Kul. Jag har hört honom i Reykjavik i ett växthus vid Nordens hus för drygt tio år sedan. Han är riktigt bra. Du har pratat och skrivit om den digitala utvecklingen som du varit kritisk mot. Men du arbetar ju som jag förstår med det digitala och står som ”digital kreatör” på Facebook. Men din musik är inte det minsta digital. Nu talar alla om AI och hur det påverkar och kan påverka musiken.

-Ja det där är något som jag skulle kunna skriva ett flera sidor långt svar på. Jag har växt upp med det digitala i och med att jag hade dator när jag var ca åtta-nio år gammal, en Commodore 64. Har alltid gillat ny teknik och det kreativa som faktiskt finns att göra med en dator. MEN … det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig känner jag med den digitala utvecklingen. Då såg man enorma möjligheter men idag tycker jag det är ett stort svart hål. Så får man väl inte säga för det digitala, sociala media och allt det där är så integrerat i våra liv.

-Och just här spelar nog min nostalgi in mycket. Jag saknar de tider då vi faktiskt tillät oss att ha lite tråkigt också och att vi socialiserade mer. Vi behövde inte titta i en skärm bara för att man behöver vänta fem minuter på nån eller något. Det är skrämmande att se att vi inte ens kan vara i våra egna tankar, med oss själva, i några minuter utan att ta upp skärmen och kolla på. Jag tror verkligen inte det är bra för människan.

-Man ser det i barns beteende också. Mina döttrar är snart tio och elva … och det är svårt att få kontakt med dem när de sitter vid skärm. De vill dessutom helst sitta vid skärm hela tiden. Och så gör alla numera. Det skrämmer mig. Och det gör mig ledsen också. Det var roligare förr när man förstod värdet av att umgås mer med folk och inte bara chatta eller skriva meddelanden till varandra.

-Såg också en mamma häromdagen, har sett det hundratals gånger förstås som kom och gick med barnvagnen. Barnet var vaket och hade säkerligen velat ha mammans uppmärksamhet, men hon gick och drev barnvagnen framför sig samtidigt som hon gick och tittade ner i skärmen. Det är hemskt! På så många sätt. Bandet mellan barn och förälder tunnas ut och det är direkt farligt också för de har inte koll på barnvagnen som de leder framför sig i trafiken.

-Det som också påverkar mig negativt är som du säger AI. Jag har jobbat som webbutvecklare och digital designer i många år som frilans. Det har gått bra och jag har levt på det. De senaste ett och halvt åren kan jag knappt hitta ett uppdrag eller jobb. AI tar över och yrkesrollerna förändras. Den kompetens som jag byggt upp under en livstid är inte värt något längre. Så just nu sitter jag I skiten ekonomiskt för att använda rätt ord. För jag har ingen inkomst. Jag får heller ingen a-kassa då jag har mitt AB som jag kör min musik igenom. Jag kan inte lägga det vilande för jag behöver och vill även ta de mindre uppdrag jag får då och då. Så det är tufft … Sånt här ska man väl inte ”erkänna” och säga i detta landet men jag är transparent som sagt. Och detta är kanske ett litet bevis på att jag är lite FÖR transparent … för ingen vill höra om detta. Hahaha . Känner faktiskt att jag skulle vilja jobba med något helt annat. Vet inte exakt vad … men något annat. Jag är öppen för förslag, helt enkelt när tillfället kommer upp!

-AI i musik är ett stort NEJ för mig. Man har tappat hela poängen tycker jag. Det handlar inte om att prompta in något och få ut en färdigproducerad låt på några minuter. Även om jag kan förstå att det ser ”magiskt” ut för någon som inte är musiker eller skriver musik själv. Jag tycker man har tappat hela poängen där. Historierna bakom allt, känslorna, det personliga uttrycket m.m. Allt sånt finns inte med i AI musik. Och det är inte slutmålet som oftast är det roliga; Det är resan dit. Att få skapa något själv, vara kreativ, skapa tillsammans med andra, skratta, gråta och känna något. Det är det som är att göra musik. Att kunna berätta något från hjärtat. Inte från ett artificiellt hjärta som inte känner något på riktigt.

-Mina låtar är äkta. Det är något jag känt -och upplevt som jag vill berätta. Har en låt som heter ”Digital avgrund”. Den säger nog mycket om vad jag tycker om allt det här spektaklet.

-Jag förstår inte heller hur vi så ihärdigt vill hitta saker som ersätter det vi själva kan göra som människor, bara för att det tar lite längre tid för oss att göra. Tror inte nån har frågat sig det. Det är som Ian Malcom säger i filmen “Jurassic Park” från 1993: "Your scientists were so preoccupied with whether or not they could, they didn't stop to think if they should”. Alltså något i stil med att ”Ni undrade bara om ni kunde, men funderade inte på om ni borde”. Lite så känner jag. Borde vi verkligen gå så fort fram med AI?

Till sist. En person som aldrig hört dig. Vilken låt skulle du spela för att vem du är? Och vilken låt skulle du bli gladast om du hörde spelas från en tradare på macken i Nybro eller från en EPA nere på torget?

-Hahaha oj … det här är supersvårt att svara på. Jag tror inte att en enda låt kan säga vem jag är. Troligtvis är det kombinationen av alla låtar. Så jag kan nog tyvärr inte namne en låt där. Däremot har jag gjort en spellista på Spotify med 24 låtar där jag valt ut sådana låtar som jag tycker kan vara en introduktion för Weibenfalk som artist. Den heter ”Weibenfalk - Börja här”. Nu är inte allt utgivet men jag tror att jag gjort i alla fall närmare 200 låtar från att jag började skriva så det är svårt att välja en.

-Samma sak om jag hör någon spela min musik. Det spelar ingen roll vilken låt det är. Jag skulle bli lika glad för vad som. Hör man någon mer udda låt så är det kanske nästan ännu roligare än någon av dem som är mest lyssnade.