September och svensk country – från bastubad till förortsmelankoli

Av Christer B. Jarlås


 

Det har aldrig någonsin släppts så många svenska högklassiga country- och americana-album som denna höst. Från Landet har lyssnat och lyssnat och lyssnat igen. Det har släppts ett antal album denna höst som kommer att leva kvar länge och andra som borde få leva kvar länge. Det är lite av en kreativ explosion. Vi tar oss igenom den digra låtfloden från norr till söder länsvis. Håll i hatten i höststormarna. Nu åker vi…

 

Norrbotten

Väärt var ett framgångsrikt folkpopband som grundades i Malmberget. I bandet spelade bland annat Johan Airijoki gitarr och Pär Poromaa Isling sjöng och skrev texterna. Johan Airijoki har gått vidare och har en med rätta hyllad solokarriär. Nu, efter några singlar, släpper Pär Isling Poromaa under artistnamnet Poromaa sitt album ”Maaa Vettä”. Att han väljer sitt tornedalska efternamn Poromaa är ingen tillfällighet. Albumets låtar sjungs helt eller delvis på meänkieli. Ett språk han hörde under hela sin uppväxt men inte kan prata. Albumet bjuder på en mörk avskalad jordnära träskblues från norr där Poromaa ibland sitter i bastun och målar upp starka bilder i begripliga och obegripliga ord med en egensinnig musik i elva låtar. Det är inte helt lättlyssnat. Men skönheten kommer efterhand och stämningarna är lika viktiga som låtarna. Både hans mammas och hans mosters röster finns i någon låt.  Viktor Krutrök från Höstorkestern är med som musiker och allt är inspelad av Axel Andersson i Tajgan Studios i Akkavare; en ort några kilometer utanför Arvidsjaur. Ett album som blir mer som ett konstverk som helhet än enbart egna låtar.

Jämtland

Ove Wulff från Järpen är en veteran inom svensk americana och countryrock. Han har ingått i band som Enzendoh, Mercenary Mustangs, Roadhouse, Orange Disaster, Intruder, Mighty Riff och inte minst Wullf-Jönsson Band. Många av banden med mångårige parhästen Micke Jönsson. Men han har också gett flera album under eget namn. Nu har precis EP:n ”Punked” släppts. Fem spår som framför allt betonar hans rockiga sida. Fem låtar som hade kunnat släppts av Jason & The Scorchers när de fortfarande hette Nashville Scorchers. Skitbra tung countryrock med sylvassa gitarrer helt enkelt. Ove har en osviklig känsla för att hitta melodier och smarta hookar i de tunga gitarrväggarna. Då och då har hans musik varit nära att nå breda lager genom duktiga bolag och framstående recensioner av alla från Mats Olsson och neråt. En gång stod jag bredvid Jayhawks som stod och gillade och både amerikanska Shurman och legendariske Bob Woodruff älskade vad de hörde. Jag har följt Ove och hans musik i 35 år minst och jag är glad att jag får fortsätta lyssna. Det här är riktigt bra och uppiggande. Mest country är väl avslutande ”When You´re Gone” där till och med den akustiska gitarren ges utrymme.

Dalarna

I Dala-Floda huserar Gustaf Norén. Nu efter många år kommer han ut med en förlåt mig-singel ”Del av dig” tillägnad gamla Mando Diao-partnern och senaste årens trätobroder Björn Dixgård. Ganska syntig ljudbild till en fin vismelodi och vistext. Låten skapad av Gustaf tillsammans med Björn Olsson.

Jesper Lindell är ju Ludvika, även om han personligen just nu bor i Örebro,, Men i Brunnsvik finns studion och Brunnsvik Sounds är bandet som just nu turnerar. Nu, samtidigt som han och bandet är på turné i USA och ska spela in i klassiska studior i Muscle Shoals och Memphis, släpps första smakprovet av den andra delen av Jespers soloprojekt ”Windows”. Van Morrison-låten ”Bulbs” som i original spelades in 1974 och fanns på albumet ”Veedon Fleece”. Att Jesper gör låten rättvisa är ingen överdrift. Det blir nästan för bra i Jespers och Björn Petterssons lyhörda produktion.

Gävleborg

Från Delsbo kommer Johan Persson. Själv upptäckte jag honom som gitarrist i Winnerbäcks klassiska kompband Hovet. Sedan hade han bandet Peggy Lejonhjärta. Nu kallar han sig sedan fyra år Den svenska synden och har släppt flera sköna låtar. Nya ”Blodmånen” har han tagit in Stiko Per Larsson som duettpartner. Den nostalgiska texten och den skönt gungande musiken med en hel del blås är riktigt bra. Och deras röster understryker melankolin i texten på ett skönt sätt. Det är en låt jag kommer att lyssna mycket på.

Uppsala

Thomas Rimeika är retoriker och statvetare. En populär föreläsare. Han har släppt ett par album tidigare. Nu kommer tredje albumet ”Den klarnande april”. Thomas kommer från Säffle och så hette ju också hans debutsingel. Nu märks det var han bor nu. Textmässigt är det ofta väldigt rotat i Uppsala. Omslaget är ett foto från Uppsala Slott där man ser domkyrkan. Senaste videon är inspelad på broarna efter Fyrisån. Förra singeln hette ”Valborgsnatten” Musiken är väl i grunden en slags vispop med dragning åt både indierock och americana. Thomas är en lysande textförfattare och en smart melodibyggare. Mitt gamla uppsalahjärta gillar detta skarpt.

Västmanland

Hannes Aitman kommer från Västerås. Som 19-årig gjorde han förra året en smärre sensation i den svenska countryvärlden och debutlåten har streamats några miljoner gånger. Efter några singlar och att han nu fyllt 20 är det dags för hans albumdebut ”Weak Point”. Elva låtar varav singlarna är med. Tillsammans med sin producent Erik Bernholm och sitt bolag Freebird har Hannes fått till ett väldigt genuint debutalbum. Det är fungerande country som spänner över stora delar av de senaste decenniernas country. Med sitt utseende och sin ungdom hade jag i förväg kunnat gissa sig till att han skulle sökt sig till den rena popcountry många framgångsrika unga amerikanska män gör i dag. Men Hannes musik känns mer genuin än så. Mycket bidrar hans mörka röst med. Jag hörde honom live i augusti i år. Kanske var han med band lite tyngre live, lite mer gitarrsolon, men han lyckades få till låtarna bra även live. Jag väljer att fortfarande vara mycket imponerad och har redan spelat flera av låtarna ganska många gånger. En urstark debut.

Stockholm

I Hökarmossen, Hägersten finns H.Self, Henric Hammarbäck. Tillsammans med Jonas Öhlund har han skapat sitt första hela album på svenska som får release den 26 september. Albumets dubbeltydiga titel ”Skälva” säger lite vad det handlar om. Texterna bjuder på historier om människor på gränsen, människor som befinner sig i botten av samhällspyramiden. Droger, stölder, missbruk, fängelsevistelser, relationsbråk, ja, nästan allt elände man kan tänka sig finns här i en utsträckning och på ett sätt som inte ens förortsrapparna är i närheten av. Givetvis har den mycket countrykunnige Henric hämtat inspirationen från alla gamla kåkfararlåtar i countryhistorien. Men han har lyft upp Jailbird Singers till 2024 och problemen är dom här i vardagen. Det är en urstark skiva som blandar större välproducerade låtar med några som är intimare, mer känsla av nästan heminspelade låtar. Henric sjunger lysande på svenska, han har en röst man gärna lyssnar på. Och visst gör han för 2020-talet vad Cornelis Vreeswijk gjorde på 1960-talet och Magnus Lindberg på 1990-talet. ”Skälva” består av 12 låtar där bara tre av dom finns släppta som singlar. Här finns inte vare sig ”Tjaboogie” eller ”Klarälvens gudinna”. Här finns många låtar att ta till sig. Det är mörker, men ofta lyser ändå ljuset också igenom. En liten genomgång av de nya låtarna: ”Rap är ingen konst” om våld och skjutningar och hur det drabbar och dåliga vägar ut ur eländet som leder till mer elände. ”Hade jag bara sluppit skador” är låten om en man som kan ljuga för sig själv och tro vad som kunde ha blivit. ”Känslor släpar efter” låter väldigt intimt trots ett countryarrangemang av klass. ”Jessica” är en kåkfararlåt av klassiskt snitt med en text hämtad från idag. ”Skit i det” om att bli lurad och luras. Hjärtekrossarlåten ”Från förståndet och ner”. Monotona psalmen ”Ta min Mats ur skolan” om att inte längre vilja göra saker som inte känns bra trots att omgivningen kräver det. Vackra ”Seglar i slör” om en längtan efter medvind i livet som inte kommer. Avslutande ”Selma” är mörk och vemodig om förtvivlan och inte så mycket hopp. Därtill de tre lysande singlarna ”Maggie Brown”, ”Gemenskap” och ”På det stora hela” . Vilket album. Känns som en blivande klassiker redan nu.

På Söder hittar vi både David Ritschard och Mira Ray. De har turnerat i sommar tillsammans med Winnerbäck och gjort stor succé. Nu har de tillsammans släppt EPn ”Innan tystnaden tar vid” med fem Björn Afzelius-låtar och gästerna Thorsten Flinck och Stella Explorer. Davids och Miras stora paradnummer ”Medan bomberna faller” är nog bäst och den gamla texten är högaktuell i dag. Thorsten Flincks bidrag på ”Tankar i Ligurien” visar att hans nerv är samma som Davids. Björn Afzelius starka melodier och texter funkar oftast, men inte alltid, väldigt bra 2024. Mira Ray har dessutom släppt singeln ”På avstånd”. Hon kan nog bli en Barbro Hörberg för vår tid. Men riktigt där är hon inte än. Just nu får hennes låtar med David en större tyngd än hennes egna.

Melissa Horn är en lysande torch singer på svenska. Det har hon alltid varit och det är hon på nya albumet ”Den jag hade kunnat blivit- Den jag blev”. Melissas gripande låtar och texter är en imponerande låtskrivarresa genom relationer. På nya albumet har hon tagit lite hjälp av Claes Björklund och Rikard Lidhamn i låtskrivande och med produktionen. Men först och främst är det Melissa Horn som skriver och sjunger Melissa Horn- låtar, lika bra, eller snarare bättre, än vad hon gjorde på debuten för 20 år sedan. Fem år sedan senast men som tur är låter det precis som jag och många andra vill ha henne.

Kalmar

Old Tjikko är Malin Dahlströms alter ego när hon gör musik. Med namnet från världens äldsta träd gör hon vacker och melankolisk musik med starka texter på svenska. Nu har debutalbumet ”Bättre i mitt huvud än i verkligheten” kommit. Texterna rör sig lite i samma trakter som både Melissa Horn och H. Self på ett stundtals utlämnande och ibland utmanande sätt. Livet är inte alltid så lätt och varför ska man sjunga för mycket om när man är glad? Melodierna är spännande blandningar av americana och visor. Producerande Ruben Engzell har ju bland annat jobbat med Pelle Ossler och Christina Kjellvander och Old Tjikko finns lite i samma spännande ljuduniversum. Mest ljudmässigt sticker ju Waterboys-tolkningen i ”Här är ditt hav” med sina sakrala stämningar. Det är ett skönt vemodigt album som passar nästan alldeles för bra inför mörka höstkvällar och levande ljus.

Skåne

Ifrån Hässleholm kommer Björn Peter Thisell. Har har en tidigare karriär men nu är det solo som gäller. ”Visseltofta Folkfest” heter albumet som trots titeln innehåller låtar på engelska. Om det är folk, country, singer/songwriter eller americana kan man fundera på. Det är bättre att lyssna och upptäcka en väldigt spännande värld av starka och egensinniga låtar som väljer väldigt vackra och känsliga stigar genom hela albumet. Lågmält, vackert och genomfört in till minsta detalj. Tillsammans med producerande Per-Ola Ericson har de suttit hemma hos Björn Peter Thisell och skapat denna sköna ljudtapet så full av smådetaljer som fångar in mitt öra.

Maja Francis  har sina rötter i Ängelholm. Nu har hon kommit med sitt andra album. ”Hello Cowboy” är på alla sätt än mer country än debuten. Cowboyhatten sitter stolt på huvudet och bootsen står stadigt bland urstarka countrymelodier och genomtänkta texter. De rosa kläderna bidrar till helheten och för henne närmare förebilden Dolly Parton på ett fint och inte sökt vis. Det här är en fin samling tilltalande låtar som det är svårt att värja sig mot. Om inte redan fattat det så är det här hennes bästa verk så här långt. Fantastisk ljudbild och suveräna countryarrangemang.

Sverigeresan är över för den här månaden. Vi hörs igen Från Landet i oktober för att se om succéhösten fortsätter