Feature
jan 13, 2025
Feature
jan 13, 2025
Av Christer B. Jarlås
Country på svenska kommer bara mer och mer. Några av de intressantaste låtarna de senaste åren kommer från ett gammalt kompisband från Kristinehamn. De har precis släppt ännu en ny singel och den sista januari kommer deras debutalbum. Albumet är producerat av Krokodiltårarnas kapellmästare. Glöm inte namnet BroMesa om ni vill höra tilltalande melodier och starka svenska texter. På Rootsy Winter Fest får ni även chansen att höra dem live.
Rootsylands Christer B. Jarlås har intervjuat BroMesa inför vad som kan bli deras år…
Hur bildades BroMesa? Hur kom det sig att det blev country för er?
-BroMesa bildades egentligen för 20 år sedan när vi gick i högstadiet. Då som ett growlande punkband under namnet "Cerveza". Våra föräldrar var som tur var dåligt beresta både geografiskt och språkligt . Från den tiden är det Jag (Jocke), Adrian som lirar bas och Robin som twangar telecaster som är kvar. Vi tre har gjort en riktig rundtur genremässigt kan man säga och det har väl för det mesta varit hellre än bra om man ska vara ärlig. Under tiden som vi har lirat andra typer av musik så började vi tidigt att lyssna på rootsmusik i olika former.
-Vi har nog alltid varit lite gubbiga av oss. När alla andra i vår ålder gick till statt på nattklubb så valde vi att gå till Mastmagasinet (stans andra pub) för att hänga med gubbarna och tanterna och lyssna på blues. Från bluesen gick det sedan mer och mer mot americanan och sen låste siktet in sig på Countryn. Om jag talar för mig själv så är det texterna i countryn som fick mig att fastna. Det finns otroligt fina texter i andra genrer också såklart men i countryn flödar det verkligen.
För tre år sedan lirade vi på Live at heart i Örebro och blev vän med en otrolig sångare från Österrike som heter Chris Comper (Prinz Grizzley). Han hade tidigare varit i kontakt med den pedalsteel- lirande Erik Roos och Chris sa helt enkelt till honom att han borde börja lira med oss. Så Erik kom och kikade på ett gig vi gjorde och han höll med, vi skakade tass och nu är han en av oss. Vårt senaste tillskott i bandet är vår trummis. Vår dåvarande trummis Robert Drewstad (som för övrigt varit med och lirat in trummorna på kommande platta) kunde pga flytt inte vara med längre och där stod då bästaste och finaste Mikael Wilkens som en räddare i nöden.
Albumet är producerat av Krokodiltårarnas egen kapellmästare Gustav Erlandsson Holmqvist. Hur kom ni i kontakt med varandra?
-Ja hur kom det sig nu egentligen. Det hela började med att jag tog kontakt med Jonas Öhlund, Henric Hammarbäcks parhäst för att fråga om han skulle vara intresserad av att spela in med oss. Då Henric typ lyckas skita ur sig en hit i minuten så var det helt enkelt så att de hade för mycket i pipen för att hinna med att klämma in oss men då kom istället Gustavs namn upp. Jag gick in på hans facebook och hittade då hans monsterhit "Pengar och Jobb" med tillhörande videoklipp (kolla upp om ni missat). Kortfattat så sjunger han i låten att han har varit föräldraledig i ett år och är nu beredd att ta sig an i princip vad som helst för att få in lite deg. Så jag ringde, han svarade, visade sig vara världens trevligaste prick och redo att ta sig an ett rövgäng från värmland.
Cabbyhusvagnar, som på ert albumomslag, Mia Skäringer, Jumper, Picassostaty, Club Zebra och nu BroMesa. Hur viktigt är Kristinehamn och Värmland för era låtar och hur ni låter?(Själv är jag uppvuxen i Karlskoga och var faktiskt sommaren 1977 en av de 120 som hörde Sex Pistols på Club Zebra)
-Se där! en Fiskmås, haha. Riktigt mäktigt ju. Vi är ju en generation för ung för Club Zebra men historierna ekar för evigt här på gatorna och man är något avis på er som fick uppleva den tiden får man erkänna. Jag har inte reflekterat över det tidigare men det arvet har nog påverkat oss mer än vad vi tror.
-Kristinehamn som stad är viktigt på så sätt att det är ju vårt hem. Det är här vi har vuxit upp, startat familj och högst troligt här vi kommer sladda runt med rullatorerna och bryta lårbenshalsen på någon hal fläck mot slutet. Det blir ju också här man hittar historierna, samtidigt som historierna knappat är unika, de utspelar sig i alla andra småstäder också. Det kanske är det som gör att vi har turen att det finns lite folk runt om i landet som uppskattar våra låtar, igenkänning.
Jag blev ett fan så fort jag hörde ”Småstadsblues”. Hur kommer era låtar till?
-Kul att höra! De kommer ofta till genom att jag/vi lyssnat på någon ny musik som man går igång på, sen stänger jag av musiken och tar en promenad när jag får tid och bara lyssnar på huvudet (det kan vara svårt att höra huvudet hemma med tre barn nämligen). Då brukar det komma någon liten melodi eller någon början på en fras. Texterna är nästan alltid hämtade ur vår vardag här hemma. Håller faktiskt på och skriver en låt till nästa platta just nu som sammanfattar sinnesstämningen i ekorrhjulet; "Halv sex måndag morgon så är ledigheten slut, skjut mig här och nu. När man är död så får man sova ut."
-När jag börjar känna mig nöjd med text och grunder så presenterar jag den för bandet. Inte innan, då får jag bara prestationsångest och så låser det sig i huvudet med texten, min nemesis.
-Det som är så häftigt är att jag kan tänka att låten ska gå åt ett håll hemma på kammaren men när de andra kommer med sina tankar och idéer så kan låten ta en helt annan riktning, som oftast är mycket bättre. Det är magin med att skriva musik tillsammans med andra.
Vilket mottagande hoppas ni få för debutalbumet?
-Oj! Vi hoppas väl att folk ska tycka om det helt enkelt. Det är ju roligt vem som än tycker om det men extra kul hade det ju varit om publiken till de artister och band som vi håller högt också skulle digga det vi gör, då hade man ju blivit varm i själen!
Vilken låt skulle ni bli gladast om den hördes ut från en Epatraktor eller en raggarbil vid torget i Kristinehamn?
-Haha, ja du... Jag tror kanske att den som har störst potential att bli en Epa-hit är en låt på albumet som heter "Yippee Ki Yay". Den handlar om vad skönt det är att ta helg och det får jag för mig att Epa- gänget också tycker!
För den som inte hört er. Vilken låt på albumet tycker ni att de ska börja med?
-Jag tror att "Småstadsblues" är en bra inkörslåt men "Drömmar" sammanfattar plattan på ett bra sätt och hur vi låter live.
Vilka förebilder har ni?
Det finns många så klart. Vi gillar och lyssnar mycket på samtida artister och band. Det är kul att se vart nästa album ska ta vägen och ärligt talat, det släpps så otroligt mycket bra just nu. Skinny Dycks senaste album till exempel är helt otroligt och Charley Crockett levererar toppklass på både skiva och på scenen. Om man ser till förebilder från det äldre gardet så håller jag John Prine väldigt kär. Hans sätt att beskriva småsaker i vardagen i sina texter på ett så vackert och humoristiskt sätt är unikt.
Vad lyssnar ni helst på när ni ska iväg på en spelning?
-Spridda skurar skulle jag säga, vi har en ganska bred musiksmak i bandet vilket är kul. När den som kör börjar bli trött och vi tröttnar på att lyssna på bra musik så brukar vi ta en sväng längs memory lane och lyssna på gamla låtar som vi skrivit under våra 20 år. Då håller man sig vaken men inte för skratt.
Det pågår ju en countryvåg i Sverige i vart fall sedan ett par år. Ser ni er som en del i den? Vilka svenska artister och låtskrivare lyssnar ni på och gillar?
-Jag vet inte riktigt, jag tror att vi för en gångs skull bara råkar ha hyfsad timing med att det vi lirar och gillar råkar bli populärt. Något som är farligt med att vara inne ena stunden dock är att man är otroligt ute i nästa. Men jag tror vi stannar kvar, det känns som hemma.
-När det kommer till svenska artister och låtskrivare inom genren som vi lyssnar på så är Countryside of Harmonica Sam några som är värda att nämna, Jesper Lindell går ju som tåget och det förtjänar han verkligen. Tycker också Henric Hammarbäcks (H Self) texter på hans senaste platta är galet starka. Johan Airijoki! Han är gryym live.
-Värmländska artister är kanske inte något som vi lyssnar jättemycket på men Sven- Ingvars har väl alla värmlänningar fått med sig i modersmjölken!
Nostalgi och vardagshumor är något av det jag gillar med Er. Hur viktig är humorn i era låtar? Och country är väl egentligen inte känt för mycket, eller har jag fel?
-Svinviktig. De artister som jag fångas av är just de som behärskar att få mig att både skratta och gråta med sina texter. Jag håller inte riktigt med dig där, jag tycker giganter som George Jones och Prine kunde skriva väldigt vackra texter men också otroligt roliga. Om man varierar sig lite och kastar in lite humor så tycker jag också att det ger mer tyngd till de låtar som faktiskt är riktigt tunga.
Den som hört er säger att ni är fantastiska live. Var och hur kan man höra er live under 2025?
-Kul att höra! Live har sedan vi startade punkbandet på högstadiet varit det viktigaste för oss. Nu närmast så kommer vi fredagen efter vår albumrelease den 30/1 åka ner till Falkenberg och lira på Rootsy Winterfest, det ska bli svinkul. Har bara hört gott om det stället.
-Sedan kommer vi agera support till Ludwig Hart i Örebro 14/2 också. Vi har fler datum på g som inte är helt spikade än men vi hoppas kunna besöka så många ställen våra familjer tillåter…