Feature
okt 15, 2024
Feature
okt 15, 2024
Av Christer B. Jarlås
Från Landet kopplar i dag greppet på delar av den svenska musikhösten. Snö i norr, sköna höstfärger överallt i landet och blåst och regn. Just nu släpps det massor av svensk musik. Jag dyker ner i den digra musikfloden och kommer upp med ett antal olika utgåvor. Som vanligt tar vi oss från norr till söder. Men i dag börjar vi lite längre söderut än vanligt. Håll i hatten i höstblåsten!
I den lilla byn Sällsjö huserar ibland artisten som döpt sig till Juni Vinter. Egentligen heter han Anton Olsve. Han har tidigare bland mycket annat gjort en låt med den uppmärksammade titeln ”Jag drömde att jag låg med Stevie Nicks”. Även på den aktuella singeln finn ett känt namn i titeln: ”Saknar dig när Mauro spelas på radion”. På det nya släppet finns även ”Drömmer dig bort”. Vemodig melodistark musik med kluriga texter. Här finns potential att kunna bli mycket större om bara låtarna uppmärksammades. Gillar man bra, välskriven och välproducerade känslosamma låtar, och det gör man ju på hösten, så varför inte ge Juni Vinter en chans.
Här på Rootsyland var vi först att berätta att Otis Kerp och Stiko Per Larsson var samma person. I höst har det handlat mycket om Otis Kerp som gjort stor succé i Danmark på den härliga Nashville Nights-festivalen i Odense där Otis mött flera likasinnade amerikanska låtskrivare. Och nu är han på väg till USA för några spelningar och lite låtskrivande i Nashville.. Två låtar släpptes i september och den 15 oktober kommer nya känslosamma singeln ”Lonesome Moon” Nya singeln är ett samarbete över gränserna där Ben Helson, som spelat med Dierks Bentley och Ricky Skaggs, spelar gitarr och Sasha Ostrovsky, som spelat med Darius Rucker, bjuder på överjordisk pedal steel. En på många sätt gripande låt. Rytmerna sköts av Jens Ståbi och Patrick Lundin. Stiko Per Larsson har i åratal varit en skicklig låtmakare och artist. Som Otis Kerp är han inte ett dugg sämre. Otis Kerp är väl värd att upptäcka för rösten, melodierna och de genomtänkta texterna. Och få artister kan som Stiko Per/Otis skapa stora känslor med enkla medel.
Från Bollnäs kommer Nadia Evelina. Även om hon bott i Stockholm i många år lyfter hon fram Bollnäs så ofta hon kan. Nu kommer ännu ett album, hennes tredje sedan debuten 2019. ”En popprinsessas dagbok” heter albumet som släpps den 25 oktober. Låtarna spänner över ett stort register. Här finns akustiska inslag och stor välorkestrerad pop och smart, intensiv indierock. Nadja Evelina Olofsson väjer inte för smärtsamma ämnen och stora känslor. Visst finns det en väldig rak ärlighet, en dagsbokskänsla i texterna. Hälften av låtarna är redan släppta. I en alltför stor flod av svenska låtar sticker Nadia Evelina ut genom sin avskalade ärlighet och sina smarta låtar. Dessutom är titeln på albumet i sig helt underbar.
I Gävle huserar Hank Sjöberg och hans Södra Norrlands Coast Country Cowboys. Sven-Inge ”Hank” Sjöberg är sedan åratal en av landets bästa melodimakare. Med SNCCC sjunger han själv och han bjuder på smarta texter där han sjunger om roliga och tråkiga saker på ett sätt som gör att jag lyssnar. Nya Låten ”Södra Norrlands Kustland” hinner med mycket, längtan , bilåkande och även yrkesfiskarnas hårda tillvaro med minskande fiskbestånd.. Det svänger dessutom ett gäng om hela bandet. Jag är nog inte ensa om att längta efter fullängdaren som så småningom ska vara på gång.
Michael McGowan från Alabama hamnade på den värmländska landsbygden utanför Molkom och skapar tillsammans med sin fru Sara väldigt fin country under namnet The Satchel Kid. Han håller på att skapa sitt tredje album. Det kommer väl så småningom. Nyaste släppet är singeln ”The Big One Way”. Det börjar med ett känt citat från den store. Sedan gungar låten igång med banjo och allt.. Smarta, klarsynta texter som både vågar blicka lite ironiskt och väldigt kärleksfullt på countrymusikens alla attribut och berättelser. Jag gillar Michaels röst och känsla för melodier. Det är riktigt, riktig bra
I Pershyttan utan lilla staden Nora har Ludwig Hart växt upp med efternamnet Schöllin. Som Ludwig Hart kom han nyss med sitt tredje album med titeln ”Stay Young”. Ludwig och han skickliga band bjuder på tidlös rock för stora vidder, landsbygdens drömmar, ödsliga nattliga vägar, regn, neonlys, och även storstadens lockelser. Det är en rockmusik som är så otroligt genomförd och skicklig. Gillar man Tom Petty, Springsteen och Fleetwood Mac måste man våga lyssna på Ludwig Hart. Många har försökt sig på samma vägar men få lyckas så bra som Ludwig Hart. Läs gärna min intervju med honom här på Rootsyland - men framför allt så lyssna på albumet.
Vi börjar väl närmast Uppland och i Vallentuna. Nu är det dags för Ellen Krauss och hennes andra album som döpts till ”Romeo”. Som tidigare har hon skapat musiken med Christian Walz och Johan ”Jones” Wetterberg. Ellen Krauss har en sådan där unik röst där man vill tro på allt hon sjunger. Och albumet har verkligen rösten i centrum. Musiken rör sig sömlöst mellan americana och pop med härlig känsla för starka refränger och texterna tar upp livets små och stora besvärligheter på relationsstadiet. Det är proffsigt och bäst är det som tidigare när låtarna känns som man sitter en stökig kväll på krogen och en god vän anförtror sig nästan skrikande åt en för att överrösta sorlet runtomkring. En stark andraplatta från Ellen.
Första gången Anna Ternheim från Sollentuna turnerade landet runt var hon förartist till Lars Winnerbäck på hans första och enda soloturné. Nu har Anna åter tagit rygg på Winnerbäck och precis som han gjorde på sitt senaste album har även Anna tagit hjälp av Kent-duon Jocke Berg och Martin Sköld. Två fina singlar på svenska har hittills släppts inför albumet som släpps i januari. Smarta texter men kanske lite väl orkestrerade arrangemang på senaste ”Orkanen”. Första släppet ”Nära dig” har inte Martin Sköld varit med och skrivit. Den är personligare i ord och ton och lite mer som i alla fall jag vill ha Anna. Men, och det är ett stort men, det mesta som Jocke och Martin är med i brukar växa efter hand. Det här är självklart bra, jag är nog mest lite förvånad. Ser dock fram emot albumet och hennes stora vårturné
Lisa Ekdahl är född i Hägersten och uppvuxen i Mariefred. Hon fick sitt klassiska genombrott för 30 år sedan. Men tio år senare, alltså 20 år sedan, kom det som jag ser som hennes klart bästa album. Inspelat i Danmark och producerat av Lars Winnerbäck, som också sjunger med på någon låt. ”Olyckssyster” är enligt mig ett av de bästa albumen på svenska någonsin. I år firar man genom att för första gången ge ut albumet på vinyl. Samtidigt släpper man en femspårs-EP döpt till ”Systerskap-Demos” med deminspelningar av låtar från albumet eller skapade runt tiden för ”Olyckssyster”. Lisas speciella röst, starka melodier och en akustisk gitarr. Avskalat och modigt. Mycket njutbart och gripande om man som jag uppskattar Lisas låtar.
Toni Holgersson bor som jag förstår inte längre på Öland utan har flyttat tillbaka till huvudstaden. Jag tillhör de som går i spinn för varje livstecken från Toni Holgersson. Ibland får man vänta länge och ibland har de kommit i spinn. Nya singeln ”Så mycket kärlek ska va” är bara tredje låten på 2020-talet. Låten släpptes redan 2020 och kallades då demoversion under titeln ”Så mycket vi vill kärlek ska vara”. Förra gången producerade Erik Palmqvist med Tonis son Dante Kinnunen. Nya versionen är producerad av Dante och Lars Halapi. Den aktuella versionen är i partier mer akustisk men om den är bättre än förra versionen tvekar jag på. Båda är bra. Nu väntar jag på det album, ”Apotek Vintergatan”, som det snackats om i ganska många år nu, det som det skulle varit en stödgalan för 2020 som fick ställas in pga pandemin. Men arbetet har pågått i ett par år nu så det kommer väl förr eller senare
Masthuggets Albin Lee Meldaus enorma framgångar och utsålda riktigt stora konserter är glädjande. Han har rösten som har fångat så många. Det är ju låtarna på svenska som gett honom den stora publiken. Med nya albumet ”Discomforts” är tillbaka i den engelska där allt började. Albumet känns som en storsatsning av Universal. Allt är producerat av Francis Eg White, blev väl känd med duon Eg and Alice. Men har på senaste decennierna skrivit låtar åta alla från Adele, Duffy, Pink och neråt och fått massor av priser. Han har skrivit låtarna tillsammans med Albin. Svenska ”Josefin” har blivit ”Josephine” som Albin gör tillsammans med Lissie. Albumet är bra. Men inte lika personligt som de senaste åren på svenska. Men visst finns här riktigt bra låtar och min favorit spelas ju mycket på svenska radio ”Elvis, I Love You”. Jag må vara konservativ men jag föredrar helt klart min Albin på svenska. Jag föredrar honom som nutidens Cornelis och inte nutidens Tony Bennett.
Erik Palmqwist har skapat musik länge, över 30 år. Det började med banden Monostar och EP´s Trailer Park och sedan har det även blivit ett antal soloalbum. Inspelningen är gjord med och av Ruben Engzell på hans Studio Skutan i Stockholm. Där förresten även Toni Holgersson spelat in. Nya soloalbumet ”Människorna Planet” är hans fjärde och innehåller många medverkande och bland dem kan man nämna Peter Morén på bas, Martin Hederos på piano och tramporgel och Kajsa Grytt på sång. Albumet är ett temaalbum runt sakernas tillstånd i världen och den hopplöshet många känner. Ljudbilden är stundtals väldigt rå och skev, ibland säkert inspirerad av Neil Youngs mest skeva stunder. Och där kom plötslig en barnkör in…Infallsrikt, stundtals genialt och stundtals avskräckande. Snygg pop blandas med lite oljud. Det främsta andningshålet är den mycket tankeväckande pianoballaden ”KNK”, ska kanske läsas som Kejsarens Nya Kläder, som ilsket betraktar det som hänt i Sverige de senaste åren. Uppfriskande, men inte alltid njutbart, är min sammanfattning.
Från Helsingborg kommer Miqael Persson. Det hörs på hans röst. Som låtskrivare är han hyllad och framgångsrik och som countryartist på engelska har han gjort vissa framsteg i USA med ett antal priser. Som artist kallar han sig Hicks. Han har precis släppt sin första singel på svenska. ”En krona är inte värd ett öre”. Låten från underdogperspektiv i texten är skön honkytonk med munspel och tryck i sång och arr. Jag hoppas på fler svenska låtar från Hicks.
Yvette Eklund har jag hört i många sammanhang runt Malmö. Yvettes väg till att stå längst fram på scenen har varit minst sagt krokig och bitvis otäck och skrämmande med skyddat boende och olyckor. Med sitt Yvette Eklund Band har hon släppt två album. Nu har precis deras fina nya singel ”Meet Me Where The River´s Flowing” kommit. Ett helt nytt album kommer den 25 oktober med releasefest på Medley i Malmö. Inspelat hos legendariske Amir Aly på Yla Studios. Bland de medverkande märks Mats Bengtsson på orgel, Mattias Malm på gitarr och Elin Ruth på kör. En stark The Band-doftande låt som nog är det bästa jag hört med Yvette. Ska bli kul att höra hela albumet så småningom.
Vi avslutar med tungung. Morgan Storm kommer från Halmstad men har verkat länge i Skåne. I våras ordnade han en hyllningsgala för minnet av Magnus Lindberg på Medley i Malmö. Och på det nya albumet ”Nästan där” som Morgan Storm & Kivas precis släppt finns Lindebergs starka, samhällskritiska ”I väntan på vadå” som sista låt. Morgan Storm och bandet är inte purunga och sångerna är präglade av livserfarenhet. Bandet har en lite av Fleetwood Mac-sättning med två tjejer och tre killar. De har rötterna på Österlen men musikaliskt så finns rötterna på samma regniga gator som Ulf Lundell, Magnus Lindberg, Raj Montana Band och Staffan Hellstrand brukar ta sig fram på. Bruces ande är inte heller långt borta men i stället för saxofonen finns en trumpet där då och då. Den lätt hesa rösten, de genomtänkta texterna och bandets känsla för sin storstadsrock/soul gör det här klart intressant. Men helst skulle jag uppleva dem live.