Feature
feb 17, 2025
Feature
feb 17, 2025
Av Christer B. Jarlås
Februarieditionen av Från Landet bjuder som vanligt på både det ena och det andra. När jag tänker tillbaka på när Från Landet startade för ungefär ett och ett halvt år sedan kunde inte jag och kanske ingen annan heller ana hur utbudet av country och americana från svenska artister och band skulle explodera. Så mycket bra som redan getts ut 2025 är imponerande och det är extra kul att så mycket av det också görs på svenska. Snart kommer tre timmar i SVT om svensk country med både veteraner och nya artister. I dagen krönika möter vi flera som gått från att ha varit stora Från Landet-favoriter till att i dag hyllas nationellt. Och ni kan roa er med att räkna hur många gånger namnet Alf Robertson nämns i dagens krönika…
Jag har varit och vilat upp mig i solen så nu är jag redo på att bjuda på en Sverigeresa med mer stopp än vad vi någonsin haft. Vi börjar som vanligt längst i norr.
När han var med i Idol 2021 stack Piteås Fredrik Lundman ut med sin country. Som son till en äkta svensk kändistrucker, som sorgligt nog dog i hjärtinfarkt i höstas, har självklart Fredrik countryn i blodet. Hans mellobidrag ”The Heart Of A Swedish Cowboy” är skriven av inga andra än Maja Francis och Hannes Aitmans producent Erik Bernholm och för att få mellokänsla har även Thomas G:son varit med. I mina öron en riktigt bra låt och den enda mellolåten hittills i år jag vill höra igen. Jag gillar Fredriks röst och hela hans Piteå-lugn. Som vanligt går inte mellos bästa låtar vidare, inte heller den här...
Ove Markström var en gång med i Skellefteås stoltheter This Perfect Day. Nu bor han sedan länge i Stockholm. De senaste åren har han börjat göra mycket hörvärda poplåtar med ofta känslosamma texter. Häromveckan kom ”Din andning är så tung”. Ett mörkt minne från covid-åren om en person som hamnade i respirator och pendlade mellan liv och död. Om en tid vi inte vill tänka på men som lämnat så många spår. Det här är ett mycket gripande spår till vassa gitarrer.
Från Falun kommer Bergslagsdiagonalen. Ett band som är döpta efter vad Riksväg 50 ibland kallas. Från Bergslagen har de sökt sig söderut och landat i Göteborgstrakten där de försöker att hantera livspusslet med barn, jobb och musik. Sin inspiration uttrycker de på bästa sätt som: ”Från tidiga John Prine till sena John Prine”. Texterna handlar om hantera maskulinitet och tvåsamhet och det där eviga livspusslet. Förra året släpptes deras lysande album ”De fyra årstiderna” med egna starka låtar och strax före jul släpptes senaste singeln med två covers på svenska. ”Ser du årets Lucia” en försvenskning av en låt av Gillian Welch och David Rawlings. En låt om förväntningar och krav. ”Det sista jag behövde, det första nu i morse” är en försvenskning av en Chris Stapleton-låt. En låt om brustna förhoppningar som anpassats till svenska förhållanden på ett fint Alf Robertson-vis. Det här måste ni lyssna på. Har ni inte hört albumet så börja med det.
Från Mora kommer Peter Morén. En musikalisk mångsysslare av högsta klass. Sun Years är ett projekt någonstans mellan band och solo. Namnet kommer givetvis från den klassiska skivstudion. Nyaste låten ”Dark Eyes” är lysande countrypop med skön melodi, vacker text och Peter hörvärda röst och gitarr. Det här är bra på riktigt. Och har ni inte hört deras som bland annat innehåller många samarbeten med dagens vassaste namn så sök upp dem också.
Inget som tidigare last Från Landet kan ha missat min stora kärlek till Södra Norrlands Coast Country Cowboys. De har för mig blivit den felande länken mellan min barndoms svensktoppslyssnande under sent 1960-tal, där så mycket var försvenskad country, till dagens countryvärld. Och texter någonstans mellan det bästa från Torsson och Alf Robertson. Nu finns deras debutalbum ”Ett brustet hjärta på turné” här. Ett mycket fint album med flera av deras singlar och en hel del nya låtar. Jag, som son till två jämtar som på 1950-talet kom att vara samtidigt i Gävle och möttes där, är mycket svag för deras skarpa Gävle-skildringar som i underbara ”Det rinner en å genom stan” och ”På Brynäs”. Men också för deras klassiska countrytexter om alkohol, truckers och brusten kärlek. Att bandet inte tillhör de yngsta åldersklasserna är en styrka. Det krävs livserfarenhet för att göra dessa sånger trovärdiga. Och herregud vad fin helheten blir med vass sång, fiol, dragspel och allt som country kräver.
Gävles Andreas Gavlén har en indiebakgrund och en kärlek till Broder Daniel. Men nu är han äldre. Nya singeln ”Time” är lite indiepop och americana med twangig gitarr och inte så pjåkig sång. En riktigt snygg låt som jag gärna lyssnar till igen.
Vad ska man säga mer som inte redan är sagt om BroMesa. Countryfenomenet från Kristinehamn som nu hyllas stort av alla. Världen kan nog inte få nog av de vardagsproblematiska texterna som dessa ”Average Jones som kör slalom mellan förskolebaciller och höga elräkningar” får ihop och framför som välputsad country med högklassiga texter. Debutalbumet ”BroMesa” innehåller till största delen toppar och somt är kanske inte lika gripande. Men ändå är det som helhet ett fin milstolpe och det bästa som kommit från Kristinehamn sedan Mia Skäringer.
På ett år har barndomsvännerna och grävmaskinisterna från Kopparberg, Linus Andersson och Ronnie Aronsson, och deras Northlake Shivers gått från att vara okända som lade upp countrycovers på Youtube till att vara med nästan överallt. Nu på Alla hjärtans dag kom deras debutalbum ”Beer Pressure”. De har jobbat med högklassiga amerikanska låtskrivare. Låtarna spelar en hel del på landsbygdssanningar/fördomar om hembränt, ölhävningstävlingar, lite som en musikalisk motsvarighet till ”Jägarna”. Men man kan inte klaga på vare sig sången, produktionen eller låtarna. Och Northlake Shivers har blivit ett skönt landsortsfenomen som en countryns egen Hooja med ölmagar i stället för masker. Jag hade kanske önskat att de likt Fredrik Lundman samarbetat med svenska låtskrivare för att få fram det genuina i dem tydligare. Men, men, vad jag än tycker är de en succé som kommer att svepa över landet i vår och sommar.
Råbys hyllade Ricky Rich och Molly Hammar är kanske inget självklart par. Men mångmiljonstreamde Västerås-sångaren och rapparen och hans sköna melodier som kombinerar världsmusik och popmelodier och Mollys briljanta röst griper tag i ”Någon kommer älska dig igen”. Lyser upp tillvaron för en stund.
Värmlänningen Tomas Rimeika som verkar utifrån Uppsala fortsätter att rota i sina barndoms och uppväxtminnen i dramatisk countrypop med genomtänkta texter. ”Västeräng” är en av hans bästa låtar hittills. Om kärlekens gränslöshet och hur inte allt alltid blir som andra säger att det ska bli. Fint.
Älskade Dina Ögon var husband i På Spåret. Det har bland annat lett fram till deras nya singel med två sköna covers av Marie Fredrikssons vackra ”Sparvöga” och Eldkvarns klassiska ”I skydd av mörkret”. Båda göras på skönt allvar och de tillför något nytt till båda låtarna som gör de mer hörvärda än bara som covers.
Redan på slutet av 1980-talet släppte Brommas Eva Hillered lysande egna låtar på svenska och jag trodde att hon skulle bli en ny Eva Dahlgren. Men hon försvann och ägnade sig sedan mest åt att köra och undervisa. Den 24 april kommer hon med ett nytt album med med americana och Eva använder också den nästan försvunna etiketten alt-country. Nu släpps titellåten ”Take Me Home” som singel. En låt som Eva skrivit tillsammans med göteborgsproducenten Jerry Sillah. Skön, luftig country med framträdande akustisk gitarr. Och Eva sjunger så att åtminstone jag lyssnar.
Tvillingarna Åhman från Stockholm i Secret Circus söker sig gärna till den amerikanska södern. Någon har kallat deras lite psykediska countryrock för den felande länken mellan Dire Straits och Pink Floyd. Det är nog kanske lite för mycket sagt. Men februarisingeln ”Lonely Together” har drag av tidiga Dire Straits eller Chris Rea, skön ljudbild, bra sång och en gitarr som lever sitt eget sköna liv. Nog är det lite imponerande och samtidigt konstigt att så få känner till dem.
En svävande gitarr bland molnen är omslaget till Slowmans senaste album ”The Invisible Son”. Jag har då och då under åren lyssnat på Svante Törngren som är Slowmans namn. Från början var det mest skön själfull blues. Nu har musiken blivit mer varierad och en hel del rock tar plats bland blues och americana. Inte för inte tänker jag ibland på Sky High, och de har ju lagt ner. Visst är det lite ojämnt och jag faller inte för alla elva låtarna. Jag faller i alla fall för barndomsminnena i titellåten. Och är som helhet rätt imponerad av låtskrivningshantverket och självklart gitarrspelandet. Svantes känsla för ballader visar sig i vackra ”Crying In The Rain” och sköna vemodet i ”Walking Down Our Streets”. Bästa låten är dock tidigare singeln och kroghyllningen ”Harvest Home”, en låt det inte går att tröttna på.
Gruppen med namnet Born 53 bildades i Stockholm 2005. De har precis släppt sitt sjätte album ”Turnpike”. I gruppen spelar stjärnproducenten och teknikern Alar Suurna trummor och har självklart producerat. Anders Lindh sjunger bra, gitarristen Hans Birkholz, Åsa Källén-Lindh körar, sjunger och spelar mandolin och Lars-Gunnar Larsson bas. Amerikansk rock och countryrock och stundtals nästan klassisk brittisk folkrock, allt som gjort för stora vägar och vidder, ibland med drag av Chris Rea och ibland Springsteen. Det låter förbaskat bra om albumet och om jag fick chansen skulle jag gärna komma och höra dem live på ett ställe med välsmakande öl.
Henric Hammarbäck, eller H.Self, gör ingenting fel just nu. Bäst i den svenska countryklassen. Den nya dubbelsidiga singeln är ordkonster på högsta nivå. ”Månskenssoldater” bör man också söka upp och se den fina livevideon på Youtube med Johan Airijoki på gitarr och Agnes ”Nalle ” Odén på fiddle. ”Det börjar bli otäckt” är en låt om en relation som totalt spårat ur när motparten blir manisk och skickar 80 mail per dag och har vanföreställningar och det inte räcker att blocka på alla kanaler. Otroligt stark låt som inte förväntas komma med på kommande albumet.
Skygga Sophie Zelmani förvånade med sin medverkan i ”Så mycket bättre”. Nya singeln ”The Human Heart” hon skrivit tillsammans med producenten Lars Halapi. Lågmäld countryballad med skön avskalad ljudbild, känslosam gitarr, sorglig, vemodig text och Sophies röst, sådär skönt visksjungande som man vill ha den. Vackert och vemodig av högsta klass.
Årets ”På spåret” bjöd överraskande på Bob Hund som ett av husbanden. Sveriges bästa liveband lägger av till sommaren. Men hos SVT gjorde de i vart fall en lysande tolkning av Kal P. Dal i någon slags skev country i baktakt i ”Jonnie?”. En tolkning som nog Kalles producent Peps hade gillat skarpt. Storslaget och galet, precis som Bob Hund själva.
Att vara sjunde generationen musiker i en släkt kan vara ett ansvar. Sunniva Brynnel är en välutbildad dragspelare och kompositör med examen från både USA och England. På nya albumet ”Bohuslän” utforskar hon musikaliskt sina uppväxttrakter. Hon växte upp i Uddevalla, nära havet och skogen. Hon gör traditionella låtar men tillför melodiska partier och leker med tempon och rytmik. Tillsammans med finske pianisten Timo Alakotila och fiolspelmännen Hans Kennemark och Jenny Gustafsson har de åstadkommit en berörande samling låtar som svävar mellan visa, folkmusik, konstmusik och annan rootsmusik. Synnerligen njutbart.
Senaste åren har många bara talat mer och mer om Arvid Nero. Med all rätt. Sedan han började sjunga på svenska har han blivit bättre och bättre. Nu hyllar han sin hemstad på bästa sätt när han gör sjunger Alf Robertsons ”Jag lämna mitt hjärta i Göteborg” till ett studsigt komp med drag av gamla ”New York Groove”. Arvid får med både hjärta och smärta i sin på många sätt gripande tolkning. Högsta klass.
Och på tal om högsta klass. Det känns som mina lovord till Sarah Klang inte längre räcker till utan har tagit slut för länge sedan. Jag har gillat henne från första stund och hört henne några gånger i Östersund, på Sthlm Americana och på Vega i Köpenhamn. Men förra albumet ”Mercedes”, döpt efter hennes dotter, knockade mig fullständigt. Och nya ”Beautiful Woman” tar det ändå ett steg till. Samarbetet i LA har inte slätat ut henne utan i stället fått henne att våga gå ännu lite längre. Utforskandet av ungdomsminnen kan ibland bli en ganska smal personlig terapi men här blir det storslagen gripande pop någonstans mellan modern americana och tidlös smart pop.
I dag är det många som nämner Alf Robertsons texter som stor inspirationskälla. Så var det inte när Alf levde. Men Valter Nilsson gör det bra i sin göteborgspoppiga ”Havet” med smart refräng och en text som nämner ADHD, sprit, Hemingway, Hisingen och inte minst båtar och havet.
En skicklig låtskrivare från Östergötland som nu återfinns i Göteborg som döpt sig till Livets Symfonier är Magnus Ekdahl. Någonstans mellan klassisk visa och country ligger hans personliga lite mörka texter som i nya EPn ”Mammas tårar torkade”. Titellåtens mörker följs av låtarna ”Kom sorg” och ”Aldrig normal”. Inte någon glädjeexplosion precis. Men Magnus bedjande röst passar texter om att bli lämnad utanför Folkets hus, att sitta på trappen och snacka eller om att bli rånad på Andra Lång…
Svensk rekord i korta låtar har nog Hjelle & Ormarna. Nya albumet ”Jag kommer efter på jobbet” innehåller hela fjorton låtar men det tar bara 21 minuter att lyssna genom. Hjelles andra band Bäddat för Trubbel har förresten en gång gett ut en kassett med bara Alf Robertsons låtar. Med Ormarna gör Andreas Hjelmér en skön blandning av rotrock och country med oftast lite deppiga texter om utanförskap och livets förtretligheter. ”Man måste lära sig förlora med ett visst mått av ödmjukhet” som han sjunger i en av låtarna. ”Jag hörde vår låt i P4, Det säger en del om hur gamla vi är..” sjunger han i en av albumets kortaste låtar. Förlåt, men jag älskar sånt här…
Skånska dansbands – och countryveteraner som sjunger country och döpt sig till Vägmän. Det kan man gilla. Men jag hade uppskattat mer om inte bara namnet var svenskt utan också låtarna. Nya singel ” I Learned A Lot” är en finstämd countryballad som Charley Pride spelade in 83 år gammal 2017. Låten är skriven av Billy Yates som Vägmäns föregångare Highway 40 spelat med på flera countryfestivaler. Bra sång och välproducerat är det i alla fall.
På Alla hjärtans dag kom Yvette Eklund Band med en ny singel med den olycksbådande titeln ”Graveyard Man”. Countryballaden är skriven av Yvette och Mattias Malm och som vanligt producerat av mästaren Amir Aly. En vemodig låt om allt man kan vara beredd att offra och göra för att någon som inte längre finns ska komma tillbaka om än bara för en dag. Bitterljuvt och snyggt.