”En bra historia är alltid en bra historia även om den är påhittad”

Av Christer B. Jarlås


Foto: Johanna Dahlin

En låtskrivare som varit med och skrivit flera av de senaste årens absolut mest populära mellolåtar, ett band som består av några av Gävles finaste musiker från några av de bästa postpunk-och popbanden, kompisar som en gång i tiden spelade country tillsammans när country nästan var ett skällsord. Vi talar om Södra Norrlands Coast Country Cowboys, i dagligt tal Södra Norrlands. De har redan samlat på sig en rejäl låtskatt med låtar på svenska om gamla hockeymålvakter, flisbilar, fiskare, tragiska bussfärder, dödsfall, lycklig kärlek, separationer, barliv, steelgitarrer och allt som bra countrylåtar ska handla om. I förra veckan släpptes ännu en fin singel. På Alla hjärtans dag 2025 släpps deras första album.

Det senaste året har Södra Norrlands Coast Country Cowboys låtar tillhört Christer B. Jarlås mest spelade på svenska. Nu har han intervjuat dem för Rootsyland

 

När och hur startade ni som band?

Sven-Inge:  - Vi startade för ca två år sen men vi började faktiskt spela country redan i slutet på 80-talet(högoktaniga countrybandet Tall Riders). Södra Norrlands började med att jag var långtidssjukskriven, giftstruma, låg hemma och hade ingenting att göra så jag börja skriva lite countrylåtar, mest för att fördriva sjukdagarna. Det blev fjorton stycken. Jag drog ihop mina kompisar Thomas Berg, Roger Norén och Erland Dahlblom som jag lärde mig spela med en gång i tiden, frågade gemensamme vännen Thomas Malmgren om han ville hoppa med på lapsteel, fick tag en dragspelerska(Eva Berglund)och slutligen en fiolspelare(Anders Jonsson) i somras. Nu känns bandet komplett.

-Tidigare har medlemmarna i bandet mest spelat i lokala Gävleband som Zeke Varg, Cranbury sauce, Kadesch Kadeng, Tall Riders, Brooklyn Soul Stew och i en mängd olika genres. 

-Några i bandet har kompat namn som Janne Bark, Lasse Lindbom, Tommy Blom och Billy Bremner, gitarristen Thomas Berg har tagit lektioner av Brent Mason och så är Anders Jonsson första violinist och producent i Sandviken symfoniorkester och spelade nyligen med Jill Johnson och Anders Berglund.

Roger: - Vi har faktiskt en gammal Tall Riders-låt kvar som vi ibland kör live. Train to Texas har blivit Tåg till Tierp. Och när vi kör många set på spelningar kan vi också damma av en del covers från den tiden.

Ert bandnamn tillhör inte de lättaste vare sig att uttala eller komma ihåg. Varför blev det detta namn?

-Vi bor alla i Gävle som ligger i södra Norrlands kustland - Södra Norrlands Coast Country - och så la vi till cowboys…lite Som Creedence Clearwater Revival. Men alla säger ju ”Creedence” om dem och om oss säger folk ”Södra Norrlands”.

Jag föll ju pladask för er första singel med ”Wille Löfqvist målvaktsklubba” och ”Hon dricker inte och gillar inte countrymusik”. Vad finns det för historia bakom de låtarna?

Sven-Inge: - ”Wille” handlar till stor del om min uppväxt och ungdom i Gävle. Jag växte upp på Sicksackvägen, Sätra, Gävle som ligger i närheten av Gavlerinken och tiggde klubbor av Brynässpelarna tillsammans med mina kompisar. Och jag fick faktiskt Wille Löfqvists målvaktsklubba en gång men den var tyvärr trasig…

-”Hon dricker inte och gillar inte countrymusik” är bara påhittat med lite Gävlereferenser. Titeln kommer från något jag hörde om George Jones sista fru Nancy Sepulvado, nåt i stil med: She wasn’t a fan of country music and she didn’t drink. (Edit. Tillfälligheter-men intervjuaren har ett ex som passar väldigt bra in på texten till den här låten. Hon är från Gävle, såg verkligen ut som Bardot, var i och för sig inte ihop med Di Leva själv, utan hans gitarrist, men hon drack inte vin och hon gillade inte countrymusik)

Hur viktig är humorn i er musik och era texter?

Sven-Inge: -Många amerikanska countrylåtar har en svart humor i sina texter.  Vi försöker också hitta den lite svarta humorn och få in lite om Gävle också…Själv tycker att det snackas mycket om att skriva texter om egna upplevelser men det håller jag inte med om. Om författare kan hitta på allt så kan man väl även göra det som låtskrivare?

-En bra historia är alltid en bra historia även om den är helt eller delvis påhittad. 

-Jag försöker lyssna på vad som sägs i baren, på tåget, på jobbet, på radion (lyssnar nästan bara på P1), på TV och sen skruva till det lite. 

Hur svår är balansen humor och allvar?

-Ja det är det som är utmaningen att hitta den där balansen utan att det blir plumpt och ”crazy” eller helt nattsvart.

-Till exempel ”Får man bara gråta ut till en sorgsen steelguitar” ; den handlar om en man vars fru har dött och han måste ta hand om hus, barn och en sjuk hund. En rätt deppig text men lyssnar man på låten så är den inte så dyster:

”Anna-Lena lämna’ mig

i ett överbelånat hus

med griniga små ungar

och hund som är sockersjuk

Men jag tar dagen som den kommer

lite bråk kan man väl ta

Får man bara gråta ut en stund

till en sorgsen steelguitar”

Roger: - Men man kan ju också tolka den som jag gjorde, att karln är en lat, hopplöst opraktisk slarver och frun dumpade honom. Då är det inte längre så synd om honom…

Vilka förebilder har ni svenskt och internationellt?

-Svenska förebilder är Perssons Pack, Alf Robertson, Nisse Hellberg, Cacka Israelsson, Ted Gärdestad, Docenterna, Olle Ljungström, Svante Thuresson(han var ju så cool). Internationellt är det Townes van Zandt, Johnny Cash, Kris Kristofferson, The Byrds, Dire Straits(trummisen Erland tycker att deras första skiva är det bästa som nånsin gjorts), The Beatles, The Kinks, The Clash m fl.

Nu är det snart dags för ert debutalbum.”Ett brustet hjärta på turné” som släpps på Alla hjärtans dag den 14 februari. Men ni har redan släppt en rad singlar under de senaste åren. Hur viktigt är det för Er att äntligen få släppa ett helt album? 

-Albumet var från början det ursprungliga målet men nu har vi det så bra och kul tillsammans och en hel del spelningar på gång så nu kommer vi att köra på. Albumet känns nu som bara början och det finns i princip redan nu färdigt material till ännu ett album.

Och vilket mottagande hoppas ni på?

-Stående ovationer… Nja, vi hoppas på att det genererar fler och bra spelningar, gärna på festivaler och att fler och även att radion upptäcker bandet. Några stålar att tala om på streaming och skivförsäljning lär det väl knappast bli. Albumet släpps förresten både som vinyl och CD, och på de största streamingplattformarna.

Sven-Inge ”Hank” Sjöberg är ju en mycket erfaren och framgångsrik låtskrivare med flera mellohits bakom sig. Vad är skillnaden på att skriva för andra och att skriva låtar till SNCCC? 

Sven-Inge: -Stora skillnaden med att skriva åt andra är att man själv inte behöver stå för låtarna på samma sätt vilket är en stor frihet men när låten är färdigskriven så gör man ju inget mer med den, man skriver en ny låt till nån annan. Dessutom får du som enbart låtskrivare aldrig frågor om texten, vad låten handlar om. De frågorna får artisten. Ingen har frågat mig eller mina låtskrivarkollegor Larry Forsberg och Lennart Wastesson vad texten till ”Kom och ta mig”(Brandsta City Släckers) eller ”Crazy in love”(Jill Johnson) egentligen handlar om. 

-Att skriva låtar som man själv framför är annorlunda. Där är man med hela vägen: skriver låten, spelar in den, spelar den live och ser människors reaktioner men man måste också kunna stå för låten. 

Melodier som fastnar direkt har blivit lite av ett kännetecken för Er i dag. Kan vi inte vänta oss några monotona ballader från Er?

-Vi är väl alla i bandet rätt torsk på melodier, Sven-Inge har skrivit en del hits, Roger och Thomas M är ju popgenier(kärnan i insomnade bandet Cranbury Sauce), så det faller sig inte helt naturligt att skriva den typen av låtar.  Men vem vet,  det kanske kan bli en monoton ballad nån gång?

I låtarna har ni ofta en Gävleanknytning på ett eller annat sätt i texterna. Hur viktigt är Gävle för Er och era låtar? 

-Vi har tänkt lite grann att vi ska gräva där vi står och skriver om det som händer runtomkring istället för att skriva om Nashville och Texas. 

-Dessutom vill vi lyfta fram Gävle och dess omnejd, tycker att det är lite förbisett av resten av Sverige.

Thomas B: -Gästrikland vill ingen riktigt kännas vid. Det är som landskapens mellanchef, beläget mellan starka Stockholm och mäktiga Norrland.

Vilka låtar av andra från Gävle eller om Gävle gillar ni?

”Doktor Kosmos är på släppfest för P.F. Commandos nya skiva "Manipulerade Mongon" i Gävle” - Dr Kosmos
”Brynäs hej” - Sven Erik Fahlander
”Jag och Fred Astaire” - Thomas Di Leva
”Gävles barnens dag” - Lalla Hansson
 

Era teman i texterna håller sig ofta inom klassiska countryteman. Och ni spelar gärna med cowboyhattar på. Samtidigt är texterna djupt rotade i Sverige. Hur har ni tagits emot av publik, media och kritiker? 

-Vi tycker att det funkat bra, t ex när vi spelade på Eds country fest så jublade folk och då var vi inte direkt på hemmaplan. I januari i år spelade akustiskt i ett fullproppat hotellrum på Folk at Heart, Örebro klockan ett på natten. Folk verkade aldrig få nog, arrangören Anders Damberg var inne där och skrek: ”Kör så länge ni vill!”

-Vi kör vår variant av country med svenska texter och inslag av folkmusik och pop och det känns mest äkta för oss.

Kan countrytemat ibland bli ett hinder eller är det en framgångsfaktor för Er?

-Oj, jag vet inte men vi rider väl lite grann på countryvågen som drar genom Sverige förhoppningsvis. 

Som jag förstår det jobbar ni väl alla med annat än att spela i bandet. Vad har ni för bakgrund frånsett musiken? 

-Vi är IT-konsulter, projektledare, förskollärare, fd militärer mm. Inte så mycket country med andra ord.

Senaste singeln ”Tre lass timmer” är lite klassiskt kåkfararcountry. En lite hårdare låt. Om en tuff uppväxt, brottlighet, fängelse och tufft jobb med att köra timmerbil för att klara sig och familjen. Ni har även haft andra låtar om att köra trailer. Finns det någon historia bakom just det temat eller den låten?

Sven-Inge: -Nej, allt är bara påhittat. Vår andra Trucker-låt ”Sista lossningen ikväll” bygger på händelser i en hel säsong av svenska Truckers. Jag skrev den texten när jag låg hemma och var sjukskriven som jag berättade om tidigare och slötittade på tv-serien Svenska Truckers. De körde däck från Göteborg till Gällivare gruva, tömde en container i Lysekil, lastade timmer i de småländska skogarna och så vidare.

Vilken låt önskar ni ska strömma ut från högtalaren på den snyggaste Trailern som stannar på Gävle Bro eller i Tönnebro efter att ert album släppts?

-Låten ”Det här är country”. Den finns inte inspelad så det skulle betyda att lastbilschauffören i fråga har en egen liveinspelning av låten från någon av våra spelningar i lastbilen. 

Just nu pågår det en liten våg av country på svenska. Och det görs teveprogram om den svenska countryhistorien. Känner ni er som en del av den countryvåg som pågår? 

-Jo, lite tror jag. Vi har haft det lite lättare att få spelningar på sistone, vilket kan tyda på att intresset för countryn har ökat.

-Det är väl på tiden den får ett uppsving. När vi var unga i slutet på åttiotalet och spelade i Tall Riders var country i Sverige ett skällsord som sammankopplades med dansband och ett fåtal i vår generation lyssnade då på t ex Johnny Cash. Men nu är det ju jäkligt coolt att spela och lyssna på country och diverse kändisar går ogenerat runt i cowboyskjorta och Stetsonhatt eller Truckerkeps.

För den som inte hört er förr. Vilken eller vilken av era låtar är det bästa introduktionen till hur ni låter tycker ni?

-”Sista lossningen ikväll”. Vi brukar alltid avsluta våra spelningar med den.

Hur ska albumet firas? 

-Det blir ett releaseparty på Centralteatern i Gävle 14 februari. På Alla hjärtans dag. 

Var kommer man att kunna höra er live under 2025?

-Vi har ju repat en hel del och spelat in den här skivan så nu vill vi ut och spela så vi ska väl försöka spela så mycket som möjligt. Vi har ca tio spelningar bokade i år so far…

-Det blir i trakterna runt Gävleborg. Gävle, Sandviken, Östhammar, Borlänge, Orsa är bokade och några platser till på gång.