Feature
jun 2, 2026
Feature
jun 2, 2026
Av Christer B. Jarlås
Vårens sista Från Landet är här. Det har varit en tendens att det släpps mer och mer svensk musik. Och den senaste månaden är inget undantag. Massor av bra och ibland riktigt bra musik skriver vi om idag. Alltifrån syntiga Svart Tulpan som sjunger Kjell Höglund till låtar om demens och vass country från Norr samt massor däremellan.
Spänn fast säkerhetsbältet så kör vi ända från Willy Clay Bands och Little Streams Malmfälten ner till Wilmer X:s Malmö
En rolig återkomst för både Kirunas finaste Willy Clay Band och syskonparen i Calaisa är denna fina version av Tyler Childers ”Jersey Giant”. Skön country i varje ton
Var i Gällivare i veckan och det fanns inte ett hotellrum att uppbringa. Samtidigt är Malmberget nästa försvunnet. I detta splittrade gruvsamhälle finns Hooja som uttolkare av tidsandan i Malmfälten. Nya singeln ”Allt jag vill ha” om tjejen som har allt man vill ha. Hon som kör truck i gruvan, har bra betalt och en husvagn från Polar. Deras låtar blir mer till berättelser från hemtrakten och musiken är inte lika enkelspårig som från starten. Hemtrakten verkar i alla fall med rätta väldigt stolta över duon.
Matti Ollikainen har samma geografiska rötter som Hooja och hans Franska Trion närmar sig nästan Hoojas sound på nya singeln ”Livet som maskin”. En svängig historia och den sedvanligt personliga sången. Matti är nog det närmaste Kjell Höglund vi har i dagens musikvärld
Piteås fina Loving Embers har funnits i nio år. På nya albumet ”Slow Burn” går deras indiepop stundtals mer åt altcountry eller countryrock. Den fina sången binder ihop helheten. Nio varierade låtar som allihop är högst hörvärda. Styrkan är rösten och produktionen. Loving Embers har kvaliteter som borde uppmärksammas av fler.
Från Piteå kommer bröderna Tomas och Jonatan Lidström. Nu har deras duo Vandringsduvan släppt EPn ”Visor där skåpet ska stå”. Nutida svensk visprogg med flöjt och allt och textspäckade låtar på allvar men även med glimten i ögonvrån. Vispop kallas det på releasebladet. Och visst ligger de nära klassiker som Stefan Demert med lite Kjell Höglund-krydda. Fem låtar på dryga kvarten som börjar med ”Balladen om Henning och Rut” och avslutas med ”Prins Andrews titel”. Här finns demonstrationståg mot nedläggningar och varför SD i Jokkmokk lades ner.
Den 12 juni kommer deras andra album ”This House Has Been Burning For A While” som jag redan fått tjuvlyssna på. Little Stream har lämnat sitt Kiruna och flytta till Stockholm. Men deras skönt svängande country och countryrock andas i allt stora vidder, älvar och svävande stora fåglar mot bergen och fjällen. Än så länge finns singeln ”You Just Let The Rain Fall”. Sångerska Anna Svensson Rova har en röst som gör allt som hon sjunger intressant. Det nya albumet är liksom det förra inspelat med Willy Clay Bands och Malmfältens Rockklubb Björn Pettersson Thuuri. Låten ”Seventeen” på albumet handlar om det där med att flytta hemifrån och jaga sina drömmar. Men överhuvudtaget är hela albumet en stark samling låtar
Från Piteås kommer också Norrbottens hårdast svänga honkytonkers John Henry. Ika Weinz sjunger bättre än någonsin och övriga sex i bandet jobbar på. Munspel och pedal steel skapar underbara ödsliga stämningar. Senaste singeln ”Fairytales” är riktigt njutbar.
Redan med bandet The Merrymakers visade David Myhr vilken känsla han har för pop och slagkraftiga melodier. Nya singeln ”Summer Summer Summer” är klassisk sommarpop med extra allt. Inspelad tillsammans med Andreas Dahlbäck. Han har ett nytt album på gång. Men nya singeln är perfekt tillsammans med en Piggelin i sommarsolen var som helst i världen.
Senaste singeln från Maxida Märak är ”Till mitt barn”. Maxida har skrivit den känsloladdade och kärleksfulla texten och Jack och Sara Elz har komponerat musiken. Det här är en låt som förtjänar att bli en klassiker bland alla låtar om föräldrar och barn. Jag skickade den i alla fall till min dotter och mina barnbarn.
Ännu en fin ny singel från This Perfect Days gamle gitarrist. Owe Markström har släppt en hel del ny bra musik senaste åren. Nya singeln ”Trött på döden” är monoton indierock som handlar om just det som titeln säger. Den övre medelåldern medför mycket som är jobbigt att tänka på. Den upprepade textfrasen ”Du får inte ta mig nu” känns.
Erik Rudholm skapar meningsfull country och kan då och då höras vid Sveriges äldsta skivaffär Burmans på gågatan i Umeå. Han släppte debutalbumet förra året har under våren släppt några nya låtar varav två har tillägget ”demo” så jag gissar att mer är på gång. Dessa demolåtar är enbart Eriks röst och gitarr. ”Younger Days” och ”I Want To Be Me” är fina löften och inte så pjåkiga i detta avskalade format.
Vi tar båten över viken till Österbotten. Josefin Sirén från Vörå sjunger sin Vörå-dialekt och debuterade för sex år sedan. Nu har ganska nyss senaste albumet ”Allti på väg” släppts. På låten ”Norrsken” gör hon en väldigt fin duett med Månskensbonden. Men albumets nio låtar är alla värda att lyssna på. Hemtrakten granskas i starka ”Österbotten”. Det är lysande country på finlandssvenska med sköna texter och stark sång.
Hon upptäcktes av AnneLi Rydé på en efterfest på Storsjöyran. Hon fick åka till LA och skriva fina låtar med de största. Jennie Löfgren sjöng då på engelska och gjorde en hel del fin musik. Nu efter en paus på 20 år när hon och hennes man Anders Herrlin (Gyllene Tider) ägnat sig åt att framgångsrikt skapa musik till TV och film är hon tillbaka som soloartist. Två låtar har hittills släppts i vår. Senaste singeln är ”Svårt”. Man hör direkt att Jennies röst är lika stark och spännande som förr. Ett innehållsrikt arrangemang till den filmiska berättelsen. Lite av Kate Bush på svenska. Förra singeln ”Det bästa” är mer avskalad med röst och piano i förgrunden. En lite poetisk och profetiska text om att allt trots allt bara kan bli bättre. Två starka men olika låtar som får åtminstone mig att längta efter ett helt album.
Ronnie Åström Trio har spelat in live i PAM Studio på sitt nya album ”Devotional Dancing”. Nio låtar gitarrblues av högsta klass med Ronnies vassa gitarrspel och suveräna sång. Tillsammans med basisten Leif Sundin och trummisen Magnus Persson gör RÅT nog den bästa tyngre bluesen i Sverige just. En blandning av egna låtar och klassiker. Nästan uttjatade låtar som ”Hound Dog” och ”Lucille” får nytt liv. Nio häftiga låtar på dryga halvtimmen. Har ni chansen att höra dem live så ta den.
”Ömma moder” heter nya albumet från FRÖ. Paulina Fröling har skrivit låtarna och sjunger tillsammans med andra. Låtarna och albumet ingår i ett projekt som även innefattar en bok och konserter. Det är en slags vispop med talade inslag om både lätta och tunga sidor av föräldraskap. Ambitiöst och i stora delar genomfört
Mycket handlar om barn och barndom denna vår. Erika Skogen har tagit hjälp av sin lillasyster Zandra Brodd, alltså utgör de 2/3 av Mama´s Kitchen, på nya ”Ramla på mig”. En lugn fin ballad med fin tänkvärd text i Johan Arvelis produktion.
På förra EPn hyllade Joulin Younis barndomens Kramfors. På debutalbumet ”All in” med åtta låtar är siktet bredare än så. Tillsammans med producenten Alexander Pierre har de skapat en uppdaterad variant av klassisk country. Det låter i positiv bemärkelse mycket 1970-tal om låtarna och arrangemangen. Joulin har en röst gjord för att sjunga country. Och låtarna är genomförda utan att sticka ut alltför mycket. Det låter oftast riktigt bra. Ändå griper det inte riktigt tag som förra EPn gjorde. Skivtiteln syftar nog också på att Joulin sagt upp sig från ordinarie arbete för att helt och hållet satsa på musiken. Jag skulle gärna höra dess låtar live. Den proffsiga produktionen på albumets låtar kan nog behöva ett tillägg av den nerv låtarna säkert får live.
”Aster, Atlas” är det nya albumet från Sara Parkman döpt till. Det känns som det var länge sedan Sara Parkman enkelt kunde påstås var folkmusik. I dag är det världsmusik med rötterna i svensk folkmusik och sakral musik. Det nya albumet är ett musikaliskt äventyr med sång, mycket tal, mycket mässande, mycket andlighet. Ett album om att få barn, att förlora barn och världen. Allt låter som en stor kyrka med lite musik här och där i det stora kyrkorummet. Krävande och vackert.
Lars Bygdéns nya album kommer fysiskt nu i början på juni. Men som streamat kommer det först till hösten. I 30 år har han kämpat på i americanamusiken tjänst. Först med sitt Thousand Dollar Playboys och sedan många år på egen hand. Alltid bra, alltid för lite uppmärksammad. Två singlar har släppts i vår. Båda har jag redan recenserat. Ola Gustafsson och Lars skapar spännande musik tillsammans.
Den 26 juni i samband med sin egen festival i Brunnsvik släpper Jesper Lindell albumet ”Royal” döpt efter studion med samma namn där det spelade in för snart två år sedan. Tre låtar är redan släppta. ”Sweeter Tomorrow”. Tryin´To Live My Life Without You” och ”Whicha Way Did It Go”. Ingen i Sverige gör soul med sådan självklarhet som Jesper och hans band. Herregud så bra det låter. Och jag har redan tjuvlyssnat på hela albumet. Riktigt bra, förstås.
Nytt album från Christoffer med vänner döpt till ”Med tårar i halsen”. Fjorton nya låtar varav några har släppts som singel. Jag är svag för deras texter och melodier någonstans mellan pop och countryrock. Texter om livet i storstan och småstaden och kärlekens vägar och villovägar. Ge dem chansen. De har utmejslat lite av ett eget sound som bygger mycket på Christoffer Hedlunds röst.
Från Borlänge kommer också Occrasy. Ett ungt band som började med att stå i källaren och repa Mando Diao-låtar från deras rockigaste perioder. Nu utmålas Occrasy som den svenska rockens största hopp. Nya albumet ”Good To Go” uppvisar allt man kan kräva av ett rockband på väg uppåt. Alfonz Lindström är en karismatisk sångare och Dexter och Aurelia på gitarrer, Elvira på bas och Filip på trummor gör sitt för att helheten inte ska vara polerad utan så där lagom ruffigt. Lovande utan att vara färdigt.
Det var länge sedan nytt från The Tallest Man On Earth. Men nu har Kristian Matsson samarbetat med Martin Hederos och gjort låten ”Colors”. Kristian spelar själv gitarr, violin, synt, klarinett, basklarinett och flöjd och Hederos spelar viola, violin och piano och Björn Sima slagverk. En skön doft av klassisk brittisk folkrock och hans speciella röst ovanpå det. En hit i min värld tills de gör ett break för folkmusikfioler efter tre och en halv minut. 90 sekunder folkmusikfioler är väl inte fel men de avbryter en riktigt vass låt.
Korslagda har lagt hårdrockssverige för sina fötter. Nya singeln med Håkan Sörle-komponerade ”Är det här det är party” är väl mest en bagatell för att sätta fart på publiken under sommarens spelningar. Ubbe sjunger hesare än någonsin. Men roligare än bra, om man säger så.
The Refreshments överraskar med att spela Ska på nya singeln ”Oil In My Lamp”. Den traditionella låten svänger ett gäng i denna rootsiga variant på Ska. En låt jag mer än gärna hör på sommarens fester.
Sin fina mörka röst använder verkligen Hannes Aitman på sin nya singel ”By The Morning”. Med Rasmus Fors på orgel får de till ett skönt rootssväng och lite mer soul än country. Lite mer åt Van Morrison denna gång. Och inte mig emot. Hannes får briljera på gitarrer och med sitt munspel.
Även Agnes Skure har lite klivit undan från den klassiska countrystigen hon varit inne på. På nya ”You & I” är det mer popcountry. Men en slagkraftig melodi och hennes fina röst gör det ändå lyssningsvärt. Vi får se hur nästa album låter.
Nu finns hela albumet från I´m Kingfisher släppt. ”Give Up Together” heter det. Och Thomas Jonsson har skapat väldigt spännande och musikaliskt äventyrliga stigar att leda in oss på. En helt imponerande och övertygande helhet på ett sätt som få andra i detta land kan matcha. En gång i tiden sa man väl alt-country. Och countryn finns med hela tiden i basen men det byggs på med så många små smarta byggklossar. Ett album att tillåta sig att kliva in i och leva med en tid. Det ger då så mycket tillbaka.
Efter fyra år är Joakim Berg åter med ett soloalbum. Det har fått en lite sorglig titel ”Framtiden som aldrig blev av”. Ett klassiskt album med tio låtar. Jocke har själv producerat, Michael Ilbert har mixat, Heikki Kiviaho spelar bas och Maria Jane Smith körar. Något mer avskalat sound än på förra. Låter ganska mycket som låtar han gjort åt andra. Jag tycker mest om balladerna som den mörka countryballaden ”Den mörka sidan av månen” och om texterna.
Adam Olenius sjunger med Kerstin Ljungström på senaste singeln ”Lila Regn”. Låten har Adam skrivit tillsammans med Anders Stenberg. En stämningsfull ballad om svår kärlek i Stockholm.
Tomas Andersson Wij har ganska länge nu varit ute på sin Never ending-kyrkoturné. Den har nu dokumenterats på albumet ”Live från Katarina kyrka”. 20 låtar på en timme. Allt gjort med klaviaturspelaren Andreaz Hedén. Ett riktigt bra mellansnack finns också med i sex olika avsnitt. Låtarna är från hela karriären. Jag har alltid tyckt att Tomas är bäst i det här avskalade formatet. En fin dokumentation av en fin turné.
Svart Tulpan, Lilla Barbro och Maja Heurling har en låt ihop. En riktigt fin låt till och med. De spelar Kjell Höglunds ”Själens dunkla natt”. Ett spännande arrangemang av en spännande låt.
Den nya låten från Peter Jöback är döpt till ”Södersommar” och är skriven av Peter och Peter Morén. En fin och högst njutbar stockholmsskildring specialskriven för sommarens konserter i Vitabergsparken.
Peter Morén har också släppt nytt på egen hand. Idag får han tillhöra Stockholm och inte Dalarna. Tillsammans med sitt SunYears och Josh Rouse har han släppt två låtar. ”Missed Opportunities” och ”Running Away From It All” har de skrivit tillsammans. Väldigt snygg sommarpop med texter lite utöver det vanliga.
Stefan Sundström vägrar Spotify men har bytt skivbolag till Ella Ruth Institutet. Tillsammans med sitt band Sista Jäntan har de släppt ”Maj vart tog du vägen”. Historien bygger på berättelser i Stefans familj. Snygg vispop med en lite skönt nertonad Sundström
Kvartetten som döpt sig till Great Park Avenue har på samma skivbolag som Sundström släppt femspårs_EPn ”Eternal Waiting Game”. Gitarrpop och rock som när det är som bäst låter inte så lite som Kinks. Mitt i allt rockande finns också den starka balladen ”Shirtsleeve”. Jag skulle gärna höra bandet live.
AlvaMarit är Alva Klum Ekdahls namn som artist. Tillsammans med Lars Halapi släppt albumet ”Ascending” med tolv nya låtar. Indiepop kan man väl kalla det även om det ibland dra åt americana, ibland åt lite jazz och allra mest singersongwriter. Låtar som kräver sin lyssning och inget att hasta förbi. Här finns något som sticker ut på ett positivt sätt och AlvaMarits röst är att tycka om.
Eva Hillered samarbetar med körer på nya ”Tender Words (inspired by Rumi)”. Storslaget och vackert och kanske mer för kyrkan än för hemmalyssningen. Men fint är det.
Den 10 juni släpper Eva Dahlgren sitt nya album ”Revalution Club”. Av albumets tio låtar finns än så länge bara ”Bara trummor kvar” att lyssna på. Albumets titel syftar väl delvis tillbaks på det senaste albumet på svenska ”Evalution” som släpptes för sex år sedan. Låten, ja det låter Eva Dahlgren och det är väl inte det sämsta.
Banna Sona Band med Kalle Moraeus och Frida Öhrn släpper en nya singel på svenska. ”Visst är det du?” är skriven av Johan Moraeus och Andreas Mattson. Skön folklig viscountry för varma sommardagar med mestadels Kalle vid sångmicken. En bagatell men understundom en ganska trevlig bagatell
Powerpop av klassiskt amerikanskt snitt är grejen för The Genuine Fakes. Nya singeln ”What Kind Of Day Has It Been” är pur pop och sångaren Johan Bergqvist vill få oss att öppna våra hjärtan för mjukglasspop och det gör han bra.
Et av landets bästa inom klassisk hårdrock kan man väl kalla Stefan Berggren. ”Phoenix Rising” är smakprov från kommande album. Inte min grej riktigt. Men visst blir jag ändå lite imponerad av kraften i uttrycket,
Åsa Jinder och Lisa Nilsson har tillsammans skrivit ”Lyser kärleken vägen hem”. Ett ljuvligt sommarstråkarrangemang och två dedikerade artister och klassiskt svensk visa. Ett försök att få till en ny standardlåt för sommarens bröllop. Och jag tror att de lyckas.
William Sundman Sääf är verkligen i ropet just nu. Hans klassiska sätt att närma sig den svenska visan imponerar. På nya EPn”Live på Södra Teatern 3 maj 2025” innehåller tre egna låtar och en Bellman. Hans röst, hans gitarrspel och hans understundom drastiska ordsnideri är djupt imponerande. Den egna ”Förfallsromantik” är en höjdare och ”Grande-Grande Society” är svart humor värdigt en Lars Demian.
Erik Palmqvist har slagit sig ihop med ingen annan än Frida Öhrn när EP´s Trailer Park fortsätter sitt rotande i Neil Youngs låtskatt. ”Like A Hurricane” har man hört hur många gånger som helst. Men här lyckas de ändå få den lyssningsvärd. Starkt och snyggt.
Frida Franzén kommer med EPn ”Ovännen”. Titellåten är en gripande och mörk historia. Bra visa. Övriga låtar är akustiska versioner av låtar som fanns med på Fridas album ”Tidens väv” från förra året. Den tillbakablickande ”Trollbäcken” är en låt jag gärna hör igen.
Lars Winnerbäck har tagit med sig bandet och rest till Provence för att spela in ett nytt album. Albumet kommer i höst. Första smakprovet är singeln ”Hälsningar”. Ingen Kent-produktion den här gången utan i stället Johannes Runemark som producent. Johannes är väl mest känd som musiker och extremt framgångsrik låtskrivare. Ett inte självklart val men kan bli spännande. Hela sjumannabandet är med. Och nya singeln är väl bara en mycket bra Winnerbäck-låt helt enkelt. Och i min värld finns det inte så mycket bättre
Anastasías debutalbum är äntligen släppt. ”Göteborg sjunger Alf” är ett projekt mer än ett album. Massor av kända göteborgare sjunger Alf Robertsons låtar med Anastasía. Jag ska inte räkna upp dem alla. Men extra plus för Bror Gunnar Jansson i den enda helt av Robertson skrivna ”Lorelei”, Dan Berglund förstås i ”Hundar, ungar och hembryggt äppelvin” och Tomas von Brömssens rörande uppläsning och klarinettspel i ”Det var vi som sluta skolan -57”. Det låter lysande i Jesper Lindells produktion och albumomslaget till vinylen är det snyggaste jag sett på åratal.
Arvid Nero, som också är med på albumet ovan, har för stunden lämnat visan och country för lite svängig soul i nya låten ”Tiden”. Låten har han skrivit tillsammans med Simon Hansson. En skönt underfundig text om att inte alltid vara sån vän med just tiden. Småroligt men ingen ny favorit. Han har gjort så mycket bättre.
Local Terrains nysläppta låt heter ”Greet The Light”. En vacker countryballad där Johannes Vidén sjunger på bra. Max Lindahls trumpet skapar skön stämning. Riktigt bra.
I slutet av augusti släpper Bergslagsdiagonalen ett nytt album döpt till ”Lundby Lady”. Men tre smakprov från albumet finns redan släppta. Lundby är ju tillverkare av dockhus och i ”Göteborgs Long Island” finns funderingar om vem som blir en Lundby Lady och inte. ”Mallorca” är ännu en låt om relationer och ”om man låter bli att prata blir man inte heller osams”. Till låten ”Fri från synd” finns en underbar video på Youtube där Kjell Wilhelmsen sitter med en öl och med sin typiska röst läser upp hela texten. Bergslagsdiagonalen är väldigt bra. Finns där uppe med BroMesa och Kiitos för allting bland de nya countrybanden som skapar meningsfull country på svenska.
En norrman sedan mycket länge bosatt i Göteborg är Mads Husvik. Nya singeln ”Wilderness Row” och ”Times Better Forgotten” är snygg countryrock. Den förra är rockigare och den senare är en stämningsfull ballad. Välskrivet och ganska rörande.
I oktober släpper Fanny Avonne nytt album. Titellåten ”Vad gör jag nu?” är redan släppt. Låten har hon skrivit själv och spelat in med sin medproducent Fredrik Lundström. Tyvärr en poplåt som inte fångar mig alls som flera av hennes tidigare låtar har gjort.
Inför sommarens turné har The Ark släppt nya singeln ”If I Ever Lose My Temper”. Den börjar som lågmäld ballad och kommer snart efter en minut upp i tempo. En låt Darkness eller till och med Queen varit stolta över.
Laevendel är det namn Falkenbergsmusikern Charlie Skibsted släpper musik under. Nu är debutalbumet ”Hollywood” släppt. Åtta låtar, åtta saltstänkta berättelser i form av pop- och countrylåtar. Sorg och glädje om vartannat, öppna fält och blåst. Ju mer jag lyssnar ju intressantare blir det. Charlie har en röst som jag inte riktigt vet om jag gillar eller inte. Jag bestämmer för att jag gillar den.
Tänk att man efter snart 40 år fortfarande blir så glad över nytt från Wilmer X. ”Popmonster” är 12 på 45 minuter. Klassiskt format. Många klassiskt doftande nya Wilmer-rökare. Fina countryballaden ”Mer och mer sällan nu”, rörande om föräldrar demens, beskriver så träffande som vi som varit där vet. Rörande är också den lite snabbare countryn i ”Dina tankar är nån annanstans” med Ola Gustafssons pedal steel. Visst finns här också spår som låter som något Wilmer gjort flera gånger förut. Men det är också charmen. Vitalt och uppfriskande.
”The Fly” är ännu ett fint bidrag från Andi Almqvists visit till Freddy Holm i Norge. En mystisk Kafka-artad text om flugans vålnad. Och en skön countrymelodi som låter lite som Leonard Cohen i countrytappning.
Rag And Bone har nytt album på gång. ”Strain” släpps i marmorfärgade vinyl den 11 juni med releaseparty på Medley i Malmö. Innan albumsläppet kommer hela tre singlar att vara ute. Albumet är deras femte och samtidigt firar man 20 år. Rag And Bone var från början Mats Nilssons soloprojekt men har med åren blivit mer av ett bandprojekt. Melodier, americana ,sköna gitarrer, country, lite psykedelia och folkrock. En fin blandning. Det låter imponerande bra om helheten.