Feature
jan 20, 2026
Feature
jan 20, 2026
Av Christer B. Jarlås
Från Landet inleder ett nytt år. Krönikan går in på sitt fjärde år. Vi fortsätter att skriva enbart om musik med rötterna i Sverige och vi försöker placera artister och låtskrivare ute i hela landet. Ibland kanske väl godtycklig placering och ibland helt rätt. Tanken är i alla fall att visa att mycket av svensk musik kommer från hela landet. Från Landet kan och förmår inte heller att höra allt som släpps. Mycket får jag tyvärr inte ens reda på. Så mycket som tiden medger och det som känns roligt att höra får komma med. Krönikan verkar även få en viss uppskattning och därför fortsätter den ett tag till.
Håll till godo och håll i hatten. Nu kör vi direkt in i 2026.
Den 13 februari släpper Sahara Hotnights sitt nya album ”No One Ever Really Changes” som kommer fyra år efter deras comebackalbum. Nu har de precis släppt det kommande albumets andra spår ”Vanishing Girl” som singel. Blytung powerpop med hookiga gitarrer, skön stämsång och lite av soundet från ett tyngre tidigt Blondie. Tillsammans med förra släppet ”Always Like This” blir åtminstone jag väldigt spänd på att få höra hela nya albumet. Det låter ruskigt bra. Inte så konstigt att februariturnén säljer slut på många håll.
På tal om powerpop med rötterna i Västerbotten så har Owe Markström släppt ännu en singel med slagkraftig pop med en text som på något sätt fångar nutidens känslor. ”Det tar snart slut så dansa nu” är en något svartsynt fundering om tillvaron 2026 till smart refräng.
Den 30 januari släpper Fredrik Lindberg sexspårs-EPn ”And Now It´s Sara”. Det blir hans andra helt egenproducerade skiva. Alla instrument spelar han själv och inspelningen är gjord hemma i vardagsrummet. Fredrik gjorde liknande med förra ”Trapped” från 2025. Fredrik har gjort en hel del tidigare under eget namn och är även halva Alcohorses. Förutom att jag älskar Fredrik Lindbergs mycket tilltalande målningar med motiv från Västerbottens inland, allt utfört i ett slags dis av minnen, så är jag svag för hans nertonande musik som inte är riktigt lika ödslig som många av hans målningar. Låtarna är så gripande på många sätt. Men jag hade haft en liten önskan att han hade vågat sig på texter på svenska som då hade hamnat ännu lite närmare hans storartade måleri. Inga fel på de engelska texterna dock. Fredrik målar sin musik med smala penslar och knivar och motiven skär in i varandra. Vill ni se hans riktiga måleri kommer en spännande platsspecifik installation bestående av en ström av målade minnesbilder utan kronologi uppfångade i ett fisknät. Titeln är ”Minnesnät” med vernissage den 13 februari i Hjärne Projektrum i Helsingborg. Unna er att upptäcka Fredrik Lindberg, både måleri och musik utöver det vanliga.
Alexander Filip Lund kallar sig helt enkelt Alexanderlund när han ger ut musik under eget namn. En gång i tiden turnerade han Norden runt med Rolling Rootsy Revue och sitt band Lumberjack & The Suits, han spelar med Vilma Flood och många till. Precis före julafton släppte han den skönt avskalade ”Börja om” någonstans mellan folk och americana med skön sång som tar sig genom bruset och lätt ylande gitarr och en intressant egensinnig text. Det här är lysande på så många sätt, intelligent och smakfullt genomfört, och låter inte så mycket annat i dagens svenskspråkiga countryvärld. Det här borde upptäckas på ett bredare plan. Nu finns två singlar ute. Båda förtjänar att höras.
Johan Arveli är ett namn som producent och musiker i den svenska americanadjungeln, bland annat med Ellen Sundberg, och han gjorde senast smart punkpop på svenska med Johanna Ojala och de andra i Mothugget. Nu satsar han på eget under namnet Jussi där han med hjälp av den hårdslående trummisen Björn Höglund, från Hoven Droven, Easy Action och Marmeladsorkestern, öser på. Två singlar kom i slutet av förra året. ”Inte så värst” och ”Pissa blod”. Totalt finns nu fyra låter med Jussi. Smart, lite skev, lite stökig och väldigt punkig power pop på svenska. Låter mycket som något riktigt bra från tiden runt 1980 och med utmanande texter som bjuder lite skönt motstånd.
Den 31 januari släpper de stora Från Landet-favoriterna Södra Norrlands Coast Country Cowboys sitt andra album som fått titeln ”Mellan Nashville och Norrland”. Albumet får recenseras nästa månad. Men några smakprov finns i senaste singlarna ”Det här är country” och ”Tio dagar och en hundring kvar till lön”. Lysande svenska countrytexter och välspelat med allt man kan önska av en bra countrylåt med fiol, telecaster och dragspel. Södra Norrlands gör det med ett skönt självförtroende, en härlig glimt i ögonvrån och en stor kärlek till sina låtar och inte minst till hemstaden Gävle. Texterna är nog det närmaste Alf Robertson vi kan höra i dag även om Södra Norrlands gör det utan att låna och översätta. Det borde var P4:s mest spelade och ha sjusiffriga streams i stället för femsiffriga.
Amanda Bergman inleder 2026 med ett sprillans nytt album döpt till ”Embraced For A Second As We Die”. Om visst behöver vi i dessa tider en varm omfamning. Det är väl det som på något sätt är Amanda Bergmans storhet att kunna göra musik och låtar som både är storslagna och enkla på samma gång. Och visst hörs det då att hon har Glen Campbell som en av sina husgudar. Amandas röst har det där magnetiska, man dras bara till den. Produktionen är så väl avvägd i varje låt. Någon har kallat den elegant återhållsam. Låtarna har hon skrivet med sin man Peter Winnberg som också producerat. Imponerande nästan in i minsta detalj och inte en dålig låt.
Förrförra året for Jesper Lindell och hans band till USA för att spela in covers i två klassiska studior där låtarna i original hade spelats in. Nu finns andra singeln här som kommer från det första albumet ”3614 Jackson Highway” som släpps den 6 mars. Singeln är Dobie Grays ”Drift Away” där Jesper gästas av Phil Campbell från återuppståndna Temperance Movement. Och när Phil kommer med sin hesa skotska så är ljudbilden mer Rod Stewarts, också Muscle Shoals-inspelade version, än originalet. Rasmus Fors har så snyggt arrangerat låten och producerat tillsammans med Jesper och Rootsys Björn Pettersson. Herregud, så bra det låter.
Marcus Svartserud gör vispop på svenska i spåren av Lundell, Lindberg, John Holm och dom. Han har släppt en del intressant under åren. 2026 inleder han med den svängiga kärlekssingeln ”Maxpuls”. I positiv bemärkelse tänker jag ibland på Ragnar Borgedahls sorgligt bortglömda andra album ”Sagan om verkligheten”. Extra plus för Michael Rank Jensen på sologitarr.
Ibland drömmer man som jag om 1980-talets bästa svenska syntpop. Därför är det så skönt att kunna få höra Svart Tulpan som nu släppt en låt med en 80-talslegend i Mauro Scocco. ”Ingenting om mig” är en smakfull välbakad 1980-talstårta som får mig att drömma om att hälla upp ett glas välfyllt bubbel och börja tänka livet i Johan Kinde-texter.
Till den fina filmen ”Regnmannen” har Pernilla Andersson skrivit all musik. Temalåten ”Roses” är redan en välförtjänt radiohit. Så snygg och genomförd filmschlager med drag av Laurel Canyons bästa mix av country, folk, rock och pop. Men albumet innehåller en del mer intressant. Självklart mycket stämningsskapande korta bitar genremusik, jag gillar särskilt den dryga minuten sköna ”Visslaren”. Men allt avslutas med en väldigt finstämd och vacker ”Så skimrande var aldrig havet” med Pernillas sång.
Bandet som heter Landet är självklart en Från Landet-favorit. Bandets medlemmar kommer från hela landet. De plockar alltid poäng på på poäng hos mig med sina försvenskningar. Men nu ger de sig på en någorlunda modern svensk countryklassiker. Sigge Hills ”Norra Kyrkogatan 35” har de spelat in tillsammans med ingen annan än med Stiko Per Larsson. Självklart är det lysande
Den 23 januari släpps Catcher Evos nya EP ”Charcoal” med sex låtar. Tre av dem har redan funnits ute som singlar. Bakom namnet finns sångaren, gitarristen och låtskrivaren Stefan Leoson. Tjugo år har gått sedan han släppte sitt första album. Men då var det en annan inriktning på musiken. Sitt levebröd tjänar han på att komponera och spela in musik till olika spel. Men i det americanaprojekt som han gett namnet Catcher Evo är inriktningen mer personlig och utmanande både i låtarna och musiken. Låtarnas texter speglar både positiva och negativa känslor och musikaliskt är det en minitur genom americanaland. Ju mer jag lyssnar, ju mer tycker jag om både rösten, texterna och melodierna.
Moa Lignell kommer från Alingsås men sjunger sedan länge mer om Stockholm. ”Pelikan” har självklart tagit namnet från grosshandlarmiddagarnas egen oas på Söder. Låten är en gripande countryballad med piano, spansk gitarr och lika naken som ärlig kärlekstext som griper tag. Och närheten i sången, wow…
Jonathan Lundén kallar sig Tiger & Träden när han gör musik. Nu har han släppt en singel med Marcus Ekdahl som kallar sig Livets symfonier. Men de krångliga namnen till trots är låten ”Bästa/Värsta år” en väldigt skön pianoballad med en stillsam trumpet och en text om saker man tänker på inför ett nytt år och om ens bästa år kanske redan har varit..?
Urgöteborgaren Joel Alme kommer i vår med nya albumet ”Gullmar Gospel” som lite överraskande är inspirerad av livet just runt Gullmarsplan på Söder i Stockholm. Första singeln är ”Hjärtat vet för mycket”. En typisk sentimental Alme-ballad. Vacker countryrock med stråkar i akustiskt gitarr i Mattias Glavås produktion. Smälter hjärtan oavsett hur många minusgrader termometern visar.
”En runda till” heter nya singeln från Röda Sten. Klassisk öldrickarcountry från bardisken om kärleksbekymmer där Lee De Parade, vem det nu är, hjälper till med refrängen. Svårt att inte gilla. ”Jag sitter själv och gråter en hel helg” är ett textcitat i mängden.
David Fridlund turnerade en gång världen runt med sitt band David & The Citizens. Men bandet lades ner och David flyttade till USA. För fyra år sedan var han tillbaka i Sverige och hamnade i Göteborg. I Göteborg bildade han, med erfarna musiker som bland annat spelat med Joel Alme, bandet som fick namnet ior som släppte sitt debutalbum för två år sedan. Ior inleder 2026 med en femspårs-EP döpt till ”Livsvärk”. Alla låtar har David skrivit. Låtarna ligger mellan indierock och altcountry, själva säger de emotionell powerpop. Ior har en tyngd i låtarna och texterna och ”Den du en gång var” handlar om Davids gamla hemland USA och landets negativa förvandling.
På nyårsafton 2025 firade Valter Nilsson sitt mest framgångsrika år som musiker med att släppa låten ”Göteborg”. En tydligt Alf Robertson-inspirerad text om dagens Göteborg med en hel del blinkningar till en viss Håkan i texterna. Det är omöjligt att inte gilla Valter Nilsson och den här kärleksförklaringen är bara något nytt att älska och få längta till landets framsida.
En annan göteborgare som går från klarhet till klarhet och hyllas alltmer är Henning. Nu släpper han en så fin hyllning till favoritlaget Västra Frölunda och ishockeyn som sådan. ”Klubbor mot is” är en skön Henning-låt i hans typiska stil. Jag gillar hockey, Frölunda är kanske inte mitt favoritlag men jag gillar Henning, hans gitarrspel och hans kärlek till laget.
Tänk om alla svenska städer kunde få lika fina hyllningar som Valter Nilssons till Göteborg som nämns ovan och som den unga kvartetten Brödrakompaniet ger sin hemstad Kalmar, särskilt i låten ”Vår Allés Promenad”, på sitt debutalbum som släpptes på årets första dag. De hette först The Brothers Company men heter sedan ett tag Brödrakompaniet. Albumet är åtta vassa låtar med snygga arr, bra sång, smarta meningsfulla poptexter och sylvassa popmelodier. Det här är riktigt bra pop, countryrock, indiepop eller vad man vill och framför allt är helheten så imponerande genomförd. Brödrakompaniet har alla förutsättningar att lyckas ta sig fram i den stora våg av ny rock och pop på svenska som växt sig större för varje dag.
Malmökämparna i True Lies fortsätter att hålla sin New York-inspirerade storstadsrock a la 1970-tal levande år efter år. Senaste singeln är ”Wildwoods” skriven av Lars Paulström och Per Olin. En text som handlar om den holländske legendaren Herman Brood som var allt annat än en renlevnadsman. En stämningsuppbyggande ballad i skön halvfart där jag blir glad av att höra insatser från bandet båda kvinnor Elin Ruth och Cicci Landén. Bland det bättre jag hört från True Lies.
Det är kul när artister protesterar mot det jag skriver, Andi Almqvist. Det är inte många som gör det. Förra året var det nyss saligen bortgångne Slowman som inte var helt nöjd med vad jag skrivit. Och så Andi Almqvist som inte tyckte att hans låt alls hade något av det Tom Waits som jag hörde. Nya låten ”Can´t Stop Laughing” skriver jag därför inte om att den är filmiskt uppbyggd och har en text som minner om en viss amerikan med väldigt hes röst. I stället gläds jag över att Andi funnit den norske häxmästaren Freddy Holm som gjort så mycket bra med skickliga svenska låtskrivare. Andi och Freddy har skrivit låten och Freddy har producerat. Stämningsfullt till max och ett arrangemang som vågar använda hela godisskålens innehåll. Lyssna själva. Bra är det givetvis.