Feature
maj 5, 2026
Feature
maj 5, 2026
Av Christer B. Jarlås
Nu är vårens sista Från Landet-krönika här. Vårfloden är alltid jobbigt och musikfloden ibland för strid för att orka och hinna med. Men här görs ett försök och det blir som vanligt längre och mer än förra gången. Så mycket av släppen är bra och ibland väldigt bra. Bäst är en slags Countryopera från Kristinehamn med scener ur ett äktenskap 2026, live från Thåström och en förläggares fina album från Umeå. Men så mycket mer är bra och den hårdare rocken med svenska texter har nog aldrig varit så bra som nu.
Nu är det dags. Vi kör hela vägen från Jokkmokk och ner till de skånska fälten. Håll i kepsen för nu åker vi:
”Ursäkta om jag stör” är titeln på Maxida Märaks nya singel som hon skrivit tillsammans med Sara och Jack Elz. En stark ballad om vilka krav man kan ha på livet och livet har på en. En smärtsam text om närståendevåld och hur vi bemöter varandra och hur lite vi egentligen bryr oss om vår omgivning. Maxida sjunger så otroligt fint.
Låtarna från Owe Markström blir till sina texter alltmer politiska. ”Du är ingen statsman” riktar sig till vår nuvarande statsminister. ”Du har ingen ryggrad” är bara en av textraderna. Stark poprock med mening
Umeås Kompanjon spelar retrodoftande rock. Kvartetten släppte för någon månad sedan albumet ”…dom trodde vi va bara snack” som stundtals känns lite som den gamla proggens rockigaste Motvind men med lite bättre sång och uppdaterad ljudbild. På duetten ”Om vi gjorde slut” medverkar Mi von Ahn med sin sköna sång. Helheten andas det sena 1960 och 70-talets lite psykedeliska countryrock. Det känns verkligen som den mer melodiösa sidan av den ursprungliga hårdare rocken har fått en skön revival på svenska. Samtidigt som klassiker som Novembers och Trettioåriga Krigets skivor säljs för allt större pengar är det fint att det kommer nytt i samma anda..
Vi har fått leva över tio år med duon Dolce. Nya EPn är döpt till ”Lilla Döden”. Som vanligt har Anna Levander och Leopold Nilsson vännen Mattias Glavå som producent. Fyra nya låtar på 16 minuter. En duo med tydlig musikalisk identitet och Annas röst i centrum och Leopolds framträdande piano. Poetiska texter till en slags ganska avskalad visrock med lite jazzkrydda.
Det känns som att Jonas Teglund först fick uppmärksamhet som musiker när albumet han gjorde med Annika Norlin kom härom året. Men han har ju en ganska lång karriär som musiker innan dess. Men nu släpper han soloalbumet ”Ett nionde sinne”. Spännande texter och nyfikna arrangemang. Ligger ganska nära det han gjorde med Annika och hon medverkar även på någon låt. Skönt, ohittiga låtar som drar lite hit och dit. Smarta textrader man gärna plockar med sig finns i de flesta låtar, förutom de instrumentala förstås.
Nya från Duschpalatset är deras tredje skiva. ”Du du du du du” är inspelad av Henrik Oja som gjort mycket med Säkert! Och Honungsvägen. Viktor på gitarr, Carolina på bas, Alva på synt och Nike på trummor har med sina genomärliga vardagsnära texter och skönt otrendiga lite skeva indiepop lyckats ta sig in i mångas hjärtan. Svårt att inte gilla. En låt som ”Uman river” är omöjlig att inte älska
I genomgången av outgivna inspelningar från Thorstein Bergmans dödsbo har man sammanställt nya ”Dan Andersson Gengångare”. Det var ju tonsättningar av Dan Anderssons dikter som gav Thorstein en så älskad plats i det svenska folkhemmet allt sedan 1960-talet fram till hans död. Många av de här visorna är alternativa inspelningar eller liveinspelningar av låtar som tidigare givits ut. Men i det här skicket har vi inte hört dem förr. Skivbolaget Comedia och Thorsteins son Kalle gör ett imponerande arbete och det här är så hörvärt. Många av låtarna är så mycket starkare i dessa versioner jämfört med de tidigare utgivna
En snygg titel har Selånger kommun på sitt nya album ”Några anteckningar från det glada 20-talet”. En ironisk titel givetvis. Texterna andas samtidsångest och titlar som ”Det är väl mig det är fel på”, ”Grannar(Naken, Förvirrad, pengarna slut)”, ”Psykbryt” och ”Jag är för gammal att dö ung” säger en hel del. Musikaliskt är det ett skönt spretig samling låtar. Jag tänker på den klassiska Hudik-gruppen Dagens Ungdom som var lite av ett svenskt Pere Ubu eller tidiga XTC. Här finns nästan alla tänkbara musikaliska genrer representerade. Elva korta låtar på 24 minuter är imponerande på mer än ett sätt.
I nästan alla media har Robert Pettersson pratat ut om sina sjukdomar och sitt dåliga mående. Det tyder på styrka i dag som inte alltid verkar ha funnits. Sångaren från Takida och Stiftelsen har en röst att gilla. Första albumet under eget namn är döpt efter hans ex och heter ”Deabolo Hypomania”.De flesta låtarna har han skrivit tillsammans med kamraten och producenten Chris Rehn. Texterna är i många fall mycket personliga och säkert ärliga. I många av låtarna finns tydliga countryanslag men helheten blir ändå lite som att det lika gärna kunnat vara ännu en Takida-skiva. Takida har dessutom alltid varit bäst i sina lugna låtar. Här är också balladerna det bästa. Ett exempel är covern av gruppen Lives 30 år gamla låt ”Pillar Of Davidson” och egna ”Black Swans” som finns i två versioner och där pianoversionen är så mycket mer gripande än bandversionen. Jag hade önskat att de musikaliskt som helhet hade vågat lite mer och vågat släppa fram countrykärleken tydligare.
Kul med nytt från Tjuvholmen. Nya EPn är döpt till ”Motkraft”. Kvintetten med sin uppsättning med tre kvinnor, två män, elgitarr, dragspel, slagverk, saxofon och klarinett låter mycket progg och 1970-tal. Världsmusik, visa och en aning jazzkrydda. På den här EPn hör man reggae, lite balkan, lite politisk teatermusik och den vackra ”Vals i skymningen”. Texterna uppfyller väl EPns titel.
Senaste singeln från Anna Stadling är döpt till ”Värme, sol & vatten.” Snygg pop med Annas sköna röst och en lite hoppfull text om att allt trots att elden brunnit ut ändå kan spira något nytt. Anna och henne man Pecka och Peter Kvint har skrivit låten. Det här är pop man önskar att P4 skulle upptäcka och spela.
”Festernas tid är förbi” är den lite deppiga titeln på Jan Boholms nya album. Melahti är med på alla låtar, det vill säga Ingemar Lahti och Kettil Medelius. Och visst präglas låtarna av en slags pessimism över allt som pågår på så många håll och hur och om man kan förhålla sig till det. Mycket genomförd svensk visrock av traditionellt snitt som är väl värd att höra. Sedan Jan pensionerade sig som skådis har det tagit mer fart på låtskrivandet. Det tackar jag förr. Ge det här en chans.
Efter att ha släppt sex album med eget fint material så släpper sexmannabandet Gibrish från Sundsvall nu ett album med hela 20 låtar från deras scenföreställning ”I spåren på Bob Dylan”. Albumet är döpt till ”Walk With Bob Dylan”. Jag måste medge att jag nog inte var så spänd på att lyssna på albumet i förväg trots att jag brukar gilla bandet. Men ju längre tid CDn snurrar i spelaren ju mer imponerad blir jag. Det är tretton studioinspelade låtar och sju liveinspelade låtar. Deras tolkningar är nyanserade och inkännande och stundtals positivt överraskande. Sångaren Christer Suneson har nog aldrig sjungit så bra som här. Och mot min föraning kommer jag garanterad att lýssna på detta igen. De studioinspelade låtarna är så bra. Liveinspelningarna är väl mer av ett bonus och får inte riktigt samma tyngd och närhet som de studioinspelade. Om jag får chansen när de ska turnera mer med detta så måste jag komma. Snyggt!
Peson kallar sig Torbjörn Pettersson när han gör låtar på svenska. The Tor Guides när han gör det på engelska. Nu har han precis släppt två album ”Modernister Vol 1” och ”Trotsåldrar Vol 2”. Tobbe spelar det mesta själv förutom Björn Höglund på trummor. Gillar man pop på svenska á la tidigare Jakob Hellman och Gyllene Tider så ge Peson en chans. Han gör pop med stort hjärta, smarta texter och melodier och alltid med Brian Wilson i bakfickan.
Ronnie Åström Trio spelar rockklassiker med den äran, lysande gitarr, vass sång och på nya singeln ”Lucille” dessutom piano från Robert Wells. Den här låten har RÅT gjort förr, då uppskattades den av Little Richards ättlingar så mycket att de delade den vidare. Den här versionen är lite långsammare än det furiösa tempot i originallåten. Kom igen katten det svänger…
Jussi kallar sig Johan Arveli för när han gör egna låtar på svenska. Jag älskade förra låten ”Håkan”. Nya ”Otur” är skönt stökig punkpop med en ganska rolig text. Jag blir inte lika förtjust som i ”Håkan”. Men om ditt liv behöver skönt stökig punkpop på svenska så varför inte.
15 år efter debutalbumet skapar Landstrom hörvärd musik hemma i Kullsta utanför Hammarstrand- Äkta paret Göran Lindström och Carina Landin kan konsten att bygga upp sköna ljudlandskap där Görans gitarr, Carinas röst och Micke Ajax trummor nästan blir hypnotiska. När de började blev de redan från start en av landets allra intressantaste inom americana. Det är de fortfarande. Nya singeln ”The Game They Play” är ännu ett styrkeprov. En skönt monoton ballad med tänkvärd text.
Hilma Bendrik har släppt albumet ”20 something years in the fire”. Elva intelligent komponerade låtar med snygga arrangemang och Hilmas sköna röst ovanpå det. Rock och pop som ibland gränsar till jazz. Det är så välgjort att det bara är att böja sig för allt även om det här är den slags musik som oftast brukar undvika.
Magnus Fagernäs har en lång och gedigen musikkarriär. Nuförtiden kallar han sig Mankku [mancko] när han skapar smart musik på svenska med starka texter. Nya EPn ”Hur hamnade vi här?” är ännu ett bevis på det. Fem låtar som inleds av ”Vad är fel på (Kärlek, Fred och Vänskap) Solidaritet?” Och nej, de är ingen försvenskning utan en ny låt med denna eviga fråga som behövs än mer idag. Andra låten ”(Landet är Lång) Välkommen Hit” visar att hans röster nog inte går ner till Sölvesborg och det gänget. Det här är så snyggt. Visrock, americana vad man nog vill. Och texterna, TEXTERNA!
Det är i år hela 18 år sedan Stiko Per Larsson gav ut sitt första album på svenska. Nuförtiden har han även en karriär utomlands på engelska under namnet Stiko och kvar sin karriär här i Sverige. Nya singeln ”Nånting är off” är ännu en ny smart visa om vänskaper och kärlekar som förändras med åren. I den svenska vispopvärlden och den svenska americanavärlden är Stiko Per Larsson i alla fall i min värld en av de främsta.
Jesper Lindell fortsätter att visa upp vad han gjorde under några dagar i USA för ett par år sedan. Efter det Muscle Shoals-inspelade albumet har han och bandet nu flyttat till Royal Studion i Memphis. Albumet ”Royal” släpps efter midsommar. Första smakprovet från det är ”Tryin´To Live My Life Without You” som han gör som en duett med Frazey Ford från Be Good Tanyas. En underbar souldänga där två så fina röster möts till ett hårdsvängande komp. Herregud vad det imponerar. Det andra smakprovet är Margie Josephs ”Sweeter Tomorrow”. En för en del, som för mig, okänd klassiker men som i denna version får mig att bli glad och även vilja lyssna på originalet.
När Vilma Flood medverkade i senaste säsongens På Spåret så kompades hon av Lars Winnerbäcks band. Då gjorde de Leonard Cohen på svenska i ”Susanna”. Nu är den släppt som singel. Tomas Boström har varsamt översatt. Och Vilmas mörka röst möter Lasses på ett smått gripande sätt. Bra på riktigt, eller vad man nu ska säga.
Rasmus Blomqvist släpper singeln ”Silhouttes”, men bara på plattformar som har en tydlig policy mot AI-genererad musik. Det vill säga inte på exempelvis Spotify utan bara på Tidal, Qobus och Bandcamp. En tydlig markering. Men därför finns han inte med på den Spotify-lista som bifogas denna krönika. Oavsett är det en snygg, ganska storslagen ballad med fin sång och innehållsrik ljudbild. Lite psykedelia någonstans mellan 1970-talets folkrock och Pink Floyd.
John Lindberg Trio turnerar nog bland de flitigaste i hela landet. Deras ösiga rock & roll funkar överallt. Nya egenskrivna singeln ”Come On!” lär väl med all rätt skapa högljudd allsång överallt där de drar fram. Underbar rock & rollgitarr!
Nu är hela det nya albumet från Rebecka Tilles här. ”Fifty Fifty” heter det eftersom hälften är på svenska och hälften på engelska. Rebeckas dubbelspråkiga bakgrund bidrar nog till tyngden i de engelska låtarna. Men oavsett språk är det bra låtar som sticker ut. Hon håller till i americanavärlden men rör sig självständig inom den. Separationslåten ”Marsvinshår” är riktigt mörk men samtidigt rörande och stark liksom den uppiggande poppiga ”Here In NYC”. Mycket att upptäcka.
Tomas Rimeika verkar ha tagit det till en livsuppgift att musikaliskt spegla staden Uppsala. Nya ”Kvalborg” har så mycket av studentstaden i sig när den startar dagen före Valborgsfirandet och alla förväntningar som kanske slår in eller inte. Klassisk pop på svenska med meningsfull text.
I teveserien ”Hundarna” gjorde Simon Superti debut som skådis som otäck maffiaboss. Men som tur är skapar han bra musik också. Nya ”Spöken” är snabb twangig country efter Handsome Family-snitt om vad som blivit av livet här i Sverige när mörkret faller. Låten har han gjort tillsammans med Peter Kvint och Axel Jansson. Tummen upp från mig.
Peter Kvint har tillsammans med Molly Hammar skrivit Mollys nya låt ”Aldrig ensam igen”. Uppfriskande schlagerpop av klassiskt snitt med massor av stråkar och Mollys superröst. För mig som växte upp med Ulf Elfvings Svensktoppen och den tidens alla sköna försvenskningar från alla stora sångerskor faller givetvis pladask för denna flirt med mitt hjärta. En bagatell men en vacker bagatell om kärlekens storhet.
Genom natten dyker oftast upp bland mina mest spelade låtar. Nya ”För nära solen” lär jag också lyssna på igen. Kanske inte Alessandras och Joels bästa låt så långt. Men deras smarta countrypop på svenska innehåller så mycket som bara låter så rätt
Olle Ljungströms gamla album ”Tack” ges nu ut igen, för första gången på vinyl, 31 år senare. Den nya utgåvan innehåller titellåten som samtidigt släpps som singel. Olle och Heinz Liljedahl har skrivit låten och de spelar den med Magnus Frykberg, som också producerar, och Mattias Torell. Storyn är att låten som verkar inspelad efter albumet upptäcktes på en vind nyligen. Jag blir så glad över att få höra Olles röst igen. Och låten är lite som det lät 1995 men Olles röst överbygger alla tidsdifferenser.
Den nya singeln från Great Park Avenue är döpt till ”Shirtsleeve”. En rockig countryballad för sommaren av samma snitt som när Stones gjorde den här typen av ballader. Sångaren William Salmela har en vass röst som passar till det 60-talspsykeliska arrangemanget. Nu vill jag höra GPA live.
I alla fall jag har väldigt svårt att motstå Ida-Lovas så läckert hesa röst. Ida-Lova Lind och hennes låtskrivarpartners, musiker och producenter Joakim Buddee och Ivan Kinell övertygar verkligen på albumet ”Livet kommer döda oss, vi lever det ändå”. Det är inte låtar om den ljuva ungdomens glädjeämnen utan tvärtom. Så genomfört och självklart mitt emellan lite skev pop och indierock med starka melodier och ännu starkare texter. De förtjänar verkligen alla hyllningsord och må deras sommarturné bli ett riktigt segertåg över landet. Och rösten, rösten…
Fyra år har gått sedan Lykke Li släppte ett nytt album. Men den 8 maj är det dags för ”The Afterparty”. Tre singlar har redan släppts. Senaste är döpt till ”Sick Of Love” som Lycke-Li skrivit tillsammans med Justin Parker som också skriver låtar med Lana Del Rey, Rihanna, Bat For Lashes och Banks. ”Sick Of Love” är smått hypnotisk och en helt OK låt. Men det är inte precis någon ”Video Games”. Rick Nowels har hon även skrivit en del med. Alla är låtskrivare med en massa hits bakom sig till kvinnliga artister. Men jag hade önskat Lykke-Li på mer egna vägar och inte följa stigar andra trampat upp.
Jens Hults nya singel heter ”Dansa”. Den tar väl upp dansen som en symbolik över mycket annat i livet. Lite folkdisko i melodin och Jens igenkännbara sång. Men ibland känns det som att singeln och rimmen inte riktigt är på allvar. Jens har ju gjort högt älskade låtar med 10-20 miljoner streams. Det kommer tyvärr inte den här låten att få.
Skön 1970-talsdoftande tung groovig rock bjuder den svenska supergruppen Penny Arcadia på nya singeln ”Blessings”. Odd Ahlgrens sång, Boba Lindströms trummor, Hux Nettermalms trummor, Martin Tronssons bas och Daniel Karlssons klaviatur. Inte för inte tänker jag på Blue Öyster Cult och sämre kan man ju tänka på. Bandet vill jag också höra live å det snaraste.
Nu har Stefan Sundström bytt skivbolag. Han inleder starkt tillsammans med sitt underbara band Sista Jäntan och dessutom har han hjälp av ingen annan än Dennis Lyxzén på ”Bye Bye Spotify”. I kören finns även Dan Berglund, Stina Berge och Stefans dotter Vanja Lo. En härlig partydänga som inte är det minsta PK och han kallar Spotify och deras ägare för en massa saker. Uppfriskande!
Pernilla Andersson har nu släppt en så skön akustisk version av sin ”Kungar & Drottningar”. En underbar vårlåt som är så vacker akustisk och mer syntig och poppig i originalet. Skön text full av bilder som gör dagen bättre.
”Långbro Feelin” heter nya albumet från Division 7. Albumtiteln syftar ju på sjukhuset och att bli bedövad av mediciner. Den låt som lär spelas mest är när de gästas av ingen annan än Thomas Stenström i ”Himlen i handen”. De flesta låtarna har den rätta tyngden för att sätta publiken i brand. Deras indierock har ändå en seriös sida och de kan nog alla fylla de största arenorna. Det har en märkbar ärlighet i både musiken och texterna. Producenterna Axel Jonsson- Stridbeck, Pluras son, och Gustav Erlandsson Holmqvist, känd inte minst från David Ritschards Tårpilarna lyfter fram bandets sköna vardaglighet. Det gillar jag.
Thåström släpper livealbum med 15 låtar. Titeln ”Flytta isberg, vattna svärsmorstungan, ta med soporna ut” är ju helt underbar och säger en hel del om det storslagna och det vardagliga i dessa låtar. Det är från hela karriären från ”Flyktsoda” via ”Märk hur vår skugga”, ”Miss Huddinge -72 och ”Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce” till ”Solen i den vänstra” och ”Dom som skiner”. Det är låtar från turnéerna 2022-2025 som spelats in i Stockholm, Malmö, Göteborg och Köpenhamn som utgör det här övertygande livealbumet. Skall avnjutas på högsta volym.
Bandet [ingenting] och gästartisten Mira Ray släppte på 1 maj den övertygande långa ”Ode till S”. Den känns som att den handlar om en saknad person och också om ett saknat parti. Christoffer Sanders smarta text och musik är ett skönt men lite vemodigt statement i dessa veliga tider.
”Hjärta EP” heter nya EPn från Crescenterna. Alla sex i bandet har skrivit de nya sex låtarna. På ”Ditt USA” gästar Markus Krunegård. Enda egentliga balladen är väl den gripande och avslutande ”Det här är hjärtat”. Crescenterna känns skönt på allvar. I den svenska lite väl tätbefolkade indierock-världen har Crescenterna en given tätplats.
Gustav Snickert lämnade sin ö. Spelade indierock i Stockholm och hamnade på Musikhögskolan i Göteborg. Bland allt avancerat musikskapande började han längta efter något enkelt och ärligt. Självklart fann han det i countryn och americanan. Nu har han precis släppt en fyraspårs-EP. Hans låtar är trogna genrens krav och väldigt tilltalande. Steelguitaren gråter och Gustav sjunger så fint om hur man kan famla sig fram i livet och försöka hitta de rätta vägarna. Det är egentligen löjligt bra.
Peter H Hallström har tillsammans med Martina Möllås släppt den nya singeln ”Håll ut”. Peter är en av landets mest framgångsrika låtskrivare med flera storsuccéer på sitt CV. Denna sång är en uppmaning till vår tid i dessa yttersta dagar. En stämningsfull ballad med spännande arrangemang med cello, violin och viola i ljudbilden. Den känns som att den hade kunnat vara tema till en storslagen film eller slutlåt i någon framgångsrik musikal.
Kristinehamns stolthet BroMesa släpper sitt andra album döpt till ”Tillfälligt slut”. Det första albumet visade upp tillvaron som småbarnspappor i en småstad i Värmland. Det nya albumet tar det en steg längre och flera av låtarna handlar om livet som varannans vecka-pappa och problemen med separationer eller hur man försöker hantera kärleken mitt i allt. Men det börjar med ett slags falskt hopp i ”Postkodsmiljonär”. Och redan i låt nummer två är det ”Måndag”. ”Halvsex måndag morgon” och ”När man är död får man sova ut”. Man packar barnens frukt och i väskan där det är är blött efter någon banan som inte ätits upp. I ”Brieost & Marmelad” gästas man av den allra bästa av morsor, Mira Ray, till ett skönt Sven-Ingvars-komp hur man trots livets alla jävligheter ändå försöker sköta en relation och erbjuder lite vin, choklad och en fotmassage. Ja, så här fortsätter hela detta lysande album med alla tolv låtar. Familjelivet 2026 har nog aldrig beskrivits så här naket och vardagsgenialt till så skön countrymusik. John Prine och Tammy Wynette skulle le i sin himmel om de hörde detta och begrep svenska. ”Tillfälligt slut” är värd att bli en svensk klassiker, en långfilm eller en musikal.
Den nya singeln från Staffan Hellstrand är en deppig domedagsskildring. ”Huset har rasat” och kvar står allt han hatat, som han sjunger. Det är som sagt en väldig deppig text men det är en riktigt bra låt som låter lite mer som det han en gång började med i SH!. Att han har kvar sin glöd imponerar och låten borde många få höra.
Agnes Matsdotter har gjort en klassisk visa i nya ”Sammelsurium” som hon skapat med Anton Karlkvist. I min värld är detta så mycket bättre än den hitlistepop hon gjort på de senaste singlarna. Det här är Olle Adolphsson-vackert. Tummen upp! Men givetvis kommer det lite pop också. Nya ”Skareva så Skareva” är väl inte dålig men låter som så mycket annat. Ingen annan i Sverige har så splittrad karriär. Vi får väl se om hon bestämmer sig någon gång.
Ibland hör den här krönikans läsare av sig och lämnar tips. Jag fick ett kort från Dublin, min favorithuvudstad utanför Norden, och han som skrev tyckte att jag borde lyssna på Lilla Ensamma Hjärtat. Nu har jag lyssnat på albumet ”Popdjävulen” som släpptes i februari i år. Och det är åtta låtar på 35 minuter som spänner mellan lite skev countryrock, americana och svensk indierock. Joakim Svensson vågar göra personliga låtar. Den hesa, personliga rösten ger extra tyngd åt de smarta melodierna. Och när man är i min ålder och en låt är döpt till ”77 forever” exploderar nästa mitt hjärta. Det år jag blev 18 år och hörde nästan alla mitt livs bästa konserter som Sex Pistols, The Clash, Thin Lizzy, Lou Reed…Nå, oavsett mina minnen. Det här är låtar jag gärna här många gånger. Så tack du anonyme läsare som tackade för krönikan och ville tipsa om detta album. Det hade jag inte önskat ohört.
Martin Sääf fortsätter att skildra och hylla sitt Vargön. Nya singeln ”Wargöns IK – Gröngul himmel” är irlandsdoftande folkrock som får mig att söka fakta om Wargöns IK finns på riktigt. Och det gör de. Herrarna spelar i division 3 Nordvästra Götaland och Damerna i division 4 Västra. Om fotbollen är lika bra som hyllningslåten får visa sig.
Borås Rymdpojken har gjort många låtar som streamats flera miljoner gånger. ”Den bästa tiden väntar på dig” är smart pop på svenska. Låten har Adam Englund skrivit tillsammans med Jimmy Jansson, känd från Melodifestivalen. Inget jag kommer lyssna på igen men jag uppskattar den ändå.
Nya albumet från Maria Skanselid är döpt till ”Vill”. Maria har en yrkeskarriär inom något helt annat än musik. Hon gör låtar som andas visor a la Barbro Hörberg. Visa, jazzschlager, eller vad du vill. Övertygande sång och genomfört nästa hela vägen. Jag är så innerligt glad att någon 2026 vill spela in och ge ut den här typen av visor. Heders!
Nu är det dags för Anastasías debutalbum ”Göteborg sjunger Alf”. Signering på Bengans i Göteborg den 7 maj och releasespelning den 16 maj på Pustervik. Sedan väntar en mängd spelningar landet runt. Denna hyllning till Alf Robertson har ju sin bakgrund i hennes spelningar med trion Country efter jobbet på Fyrens Ölkafé i Göteborg. Hela Göteborg från Thomas von Brömssen och Dan Berglund till Ida Lundström och Ebbot medverkar på albumet. Än så länge finns tre singlar släppta. Den senaste släppta låten är med Valter Nilsson och klassikern ”Finlandsbåten”, en gospelgungande soulig historia.
Mika Häkki & Dark Yonder har släppt ett album med deras namn som titel. Tio låtar på knappa tre kvart. Deras musik må kallas för americana. Men Mikas bakgrund i den tyngre rocken är väldigt närvarande i många av låtarna. En gång i tiden hade man kanske kallat detta för sydstatsrock. I dag kanske mer av grunge-americana. En skön kombination av bluesrock och country med skickliga instrumentalister och välskrivna låtar är det i alla fall. Oavsett om det är de lugnare låtarna eller de rockigare är det bra. Det är låtar jag gärna hört live någonstans i år.
”Ingen får dig/ Om jag inte får dig…” Ja, svartsjukan är brutal på Elin Ruth Sigvardsson nya singel ”Jalusi”. Simon Söfeldes dramatiska klaviatur och Elins som alltid så bra röst. Mörk countrypop som låter lite gladare än vad texten skildrar. Så kul trots allt att hon är tillbaka.
Högt älskade Avantgardet har kommit med albumet ”United States Of Sverige”. Elva nya låtar. I tio år har de arbetat sig upp till toppen av den svenska indiescenen. Mer än 300 spelningar och elva skivor senare är deras position ohotad. Sverige har förändrats mycket under de tio år de har hållit på. Inget är till det bättre - det som var extremt och rasistiskt för tio år sedan sägs i riksdagen i dag. Avantgardet är djupt politiska iakttagare och samhällskritiker. Deras lite skeva country och indierock med genomtänkta texter och engagerad sång behövs sannerligen i dagens land. Mycket handlar som de sjunger och pengar, blod, svett och obetalda räkningar. Och också att om att inte för några pengar låta sig köpas. Om Avantgardet behövs, skojar du?
Kalmars Weibenfalk släppte nyss singeln ”Rädda det som räddas kan” och om en dryg månad släpps nästa singel ”Minne & Nostalgi”. Ett album kommer att släppas till hösten. Thomas lite spruckna hesa röst och innerliga sång lyfter denna klassiska visrock som ofta minner om Lundells mesta arrangerade Springsteen-tid. En genre jag ägnat mycket av mitt liv att följa och dyrka. ”Minne & Nostalgi” är lite av vad jag känner när jag hör låten också. Positivt menat.
Fredrik Gustafsson från Karlskrona kallar sig Carl-Gustav när han släpper låtar. Han är utbildad kompositör, arrangör och dirigent men han gör som artist en helt annan musik. Men ett upplägg av låten som från cowpunkens glada dagar gör han låten ”Jungelvråål”. Själv sjunger han och spelar gitarr, bas, orgel och trumpet. En livsbejakande låt om att våga i livet, åtminstone är det min tolkning.
Johan Torstensson Miörner och hans alias Gideon Jeremia har nyss släppt singeln ”De sångerna bar över skarsnön”. Den spännande titeln på denna skånska country döljer en lågmäld vacker låt med ett vackert plockande gitarrspel. Den poetiska texten är långtifrån övertydlig, om man säger så. Men jag hör den gärna igen