Feature
jun 2, 2025
Feature
jun 2, 2025
Av Christer B. Jarlås
Från Landet har snart avverkat sin fjärde säsong. Innan jag tar paus över sommaren bjuder Från Landet på en fullspäckade juniedition enligt det mönster vi haft senaste åren. När Från Landet kommer tillbaka i höst kan det bli en annan variant. Vi får se.
Våren har bjudit på väldigt mycket bra svenskt. Från Landet har senaste månaden lyssnat på stark country på värmländska, en mycket fin duo, rockabilly på skånska och intressant country på engelska från Göteborg, Värmland, Västmanland och Småland. Ett storslaget album från gamla favoriter och ett snyggt farväl från ett kultband får också plats. Och så mycket annat därtill… Håll i hatten så tar Från Landet-drönaren med er på en lyssningstur från norra Norrbotten ända ner till Skåne.
Johan Airijoki och H.Self bor väl numer i stockholmstrakten båda två. Men nu får Johans härstamning styra. I vart fall är det en lite knäckande duett de bjuder på i singeln ”En kväll vi alltid kommer minnas”, som de också skrivit tillsammans. En finurlig text med massor av associationer till platser och företeelser och ursnygg country. Extra kul är ju frasen ”Cool som Stevie Klasson”, den sköne gitarrhjälten som är fast medlem i Henrics band.
Från Kiruna kommer Sara Wohlin Zerpe som nu bor i Boden. Hennes debutalbum ”Sara, vad har du gjort?” släpptes första gången i november och nu har det gett ut i en ny Deluxe utgåva. Tretton smarta låtar på 45 minuter någonstans mellan indiefolk, pop och americana. Sara smider vackra toner och bjuder på intressanta texter. Insmickrande melodier som fångar in och sedan ord som hugger vasst. Titlar som ”Efter det onda kommer något gott”, ”Allt är meningslöst men vem bryr sig” och ”Är det nu lyckan kommer”. Den senare finns i två varianter, Saras egen och Markus Hauptmanns. Det här är något man bör unna sig.
Från Norrbotten kommer könsrockarna i Rosa Blend. De kallar sig The Kärringband och har basen i Piteå. Kvartetten utgörs av Monkan Monkybiz på elgura och skrål, Maud Förfan på bas, Majken Partajken vokaler och sax och Maggan Byahaggan på trummor. De spelar oblyga låtar utifrån kvinnligt perspektiv med inslag av folklår och fräcka visor, Magnus Uggla, Eddie Meduza och dansband. De vänder på perspektiven och är fräcka till max, bra och oftast väldigt roliga. Nu har deras debutalbum ”Trosbekännelser” precis släppts. De skulle kunna bli en succé på varenda festival landet runt om bara fler fick höra dem. Deras tidigare hits som ”Torrpulla”, ni måste se den videon, och ”La La Larry” finns med.
Minns ni slalomstjärnan Bojan Krizaj? Det gör uppenbarligen Ove Markström i nya singeln ”Bojan Krizaj och jag” - en svängig och dansant låt om ålderskrämpor och att man inte riktigt kan göra allt som man kunde göra förr. Texten känner jag allt för väl igen.
Från Deportees kommer Peder Stenberg. Men han har nu spelat in nya sololåtar. ”Inte som andra, precis som alla andra” har han skrivit tillsammans med Jakob Algesten och Daniel Berglund och trion har också producerat. Lite sånghjälp får han av Jocke Berg. I höst kommer hela albumet. Den här singeln lovar mer. Jag gillar ljudbilden, sången och den finurliga texten.
Läraren Lars Persson använder sitt lokala namn Lars Persa när han gör musik. Hans mest spelade låtar har texter på jamtska. Men på nya albumet ”Omständigheter” sjunger han på rikssvenska. Han bjuder på nya visor, flera med en viss countrydragning och humoristiska eller vemodiga texter om livet, kärleken, krig och död. I Jämtland är han sedan länge mycket älskad. Lars Persa har kvaliteter så det räcker. Jag är övertygad om att älskare av svenska visor inspirerade av de största som Cornelis och Fred eller varför inte Christina Kjellsson skulle kunna älska detta.
Ingela Danielsson och Micke Jönsson och deras band heter Ingela Micke & Backbone. De har släppt en hel del i vår på både svenska och engelska. På nya rockiga ”Bad Night” är det Micke som sjunger. Tungt, sydstatsrockigt med en fungerande refräng som kan sätta sprätt på vilken fest som helst.
De är noga med att de absolut inte spelar västkustrock och har därför valt namnet Östkusten. ”Stora ljudbilder växlas med sårbara melodier”, ja så beskriver de själva sin musik. I februari kom svenska ”Stum Tystnad”. Nu kommer engelska varianten ”Cold Silence”. Jag tycker de fungerar bättre på svenska. Vill man låta som något i trakten av U2 blir man trots allt mer unik på svenska.
En ny tvåspårssingel från Bollnäs finaste Kerstin Ljungström är förstås intressant. Välskrivna, smarta låtar på svenska som sticker ut är hennes kännetecken. Så också nu. Båda låtarna har hon skrivit tillsammans med Fanny Hultman och på ”Caroline” även med hjälp av Oscar Ögren och Sonny Fahlberg och på ”Håll käften” av Sophia Somajo. Störst hitpotential har nog ”Håll käften”
Peter Morén och hans SunYears har tagit hjälp med sången från Irland och Lisa Hannigan och av den engelska låtskrivaren Sam Genders som har sin studio på svenska västkusten. En skön och mycket vacker countryballad är ”Last Night On The Mountain”. Kanske SunYears bästa låt hittills.
Till soundtracket för nya skräckfilmen ”The Bitter Taste” har Mando Diao bidragit med ”Some 7 Ways To Die”. Låten är specialskriven till filmen efter önskemål från regissören för runt två år sedan. Lite Handsome Family-vibbar och Björn Dixgårds allra mörkaste röst. Det här är banne mig bra på riktigt.
Jag föll pladask för Erika Jonsson från Kil när hon för över elva år sedan släppte den enkelt inspelade ”Sången om Värmland” på Youtube. Sedan har hennes karriär bjudit först på låtar på engelska men på senare år oftare på svenska eller värmländska. Nya albumet ”Värmländsk Twang” är som helhet hennes klart bästa. I texter och i musiken gräver hon i sina värmländska glesbygdsrötter och hyllar dessutom de svenska countrypionjärerna i ”Country tack vare er” och lyfter fram sitt jobb som chaffis i ”Lastbil 7-5”. Det låter helt plötsligt så självklart både om musiken och den så skönt värmländskt klingande sången. Finns det någon rättvisa bör detta bli Erikas breda genombrott. Med all rätt fick hon hyfsat stor plats i teveserien om den svenska countryhistorien.
Från värmländsk glesbygd kommer också The Satchel Kid. Michael McGowan har släppt den dubbelsidiga singeln ”Morningwood Blues” och ”Finders ”Keepers”. Han är en skön berättare som inte väjer för genréns mest uttjatade vägar utan i stället gör dem till sina på vassaste sätt. Fan, det här är riktigt, riktigt bra.
Sofia Karlsson kommer från Stockholm och bor väl i Hälsingland. Men spelar man in ett helt album med Selma Lagerlöfs texter, ”En sång till Selma”, får man finna sig att bli placerad i Värmland. Sofia Karlsson har alltid varit som bäst när hon tolkat stora diktare. Tolv låtar på knappa 40 minuter. Anders Nygårds har producerat. På en låt gästas hon av The Tallest Man On Earth och på en annan av Moonica Mac och Sara Parkman. Ljudbilden är mer americana än visor och orden känns oftast väldigt aktuella än i dag. Det här är ett album som växer till sig för varje lyssning. Jag njuter.
I skogarna runt Norberg sitter Everett Parker och skapar mördarballader, blues, country och visor. Nu har en ny tvåsidig singel släppts med ”Pour Me A Blessing” och ”Through The Desert” av Ella Ruth Institutet. Det är tolv år sedan Daniel Börjesson släppte sitt debutalbum. Sedan dess har det bara kommit ett album till och några singlar och EP. Men med känslan för genréns krav, en närhet till skog och natur och en vädjande och gripande röst skär han igenom bruset.
Det talas mer och mer om Agnes Skure som nyss gästade H.Self på hans största konsert hittills. Västeråstjejen har en röst jag gärna lyssnar på. ”Feel It All” är hennes tredje nya låt i år. Alla tre är producerade av Filip Brun som i vår tagit examen på Kungliga Musikhögskolan. Textraden “Life will never be as easy as before” tar jag med mig. Och jag är övertygad om att vi kommer att få höra mer av Agnes framöver.
Ett nytt album från Weeping Willows är en betydande händelse i dag. Och albumet gick direkt upp i topp på alla tänkbara listor. Många av låtarna på ”Goodwill” har släppts som singlar. Det är i år 32 år sedan Magnus Carlsson och Thomas Sundgren bjöd in medlemmarna i Stefan Sundströms kompband Apache att börja spela rockabilly och countrycovers med dem. Året efter, 1994, tog de namnet Weeping Willows. De har fortsatt sin kryssning fylld av sentimentala låtar med inspiration från många håll i den amerikansk musikhistorien. Deras envetenhet har gjort dem originella och unika och så vansinnigt älskade. ”Goodwill” är ett riktigt vasst album och låtskrivandet har de kvaliteter jag vill ha av ett WW-album. Här finns några av deras starkaste nya låtar på länge.
Till sommaren gör Bob Hund sin allra sista spelning någonsin. I vintras var de med i På Spåret och tolkade då bland annat Nick Cave i den vassa ”Kom i min famn”. Thomas Öbergs text och sång gifter sig bra med Nick Caves melodi och låten kommer att funka så bra på sommarens avskedskonserter.
Ett coveralbum på svenska döpt till ”Hemland” är på gång från Titiyo till hösten, den 26 september. Då kommer också hennes första stora konserthusturné landet runt. Första smakprovet på de låtar som har format hennes är Mikael Wiehes text till Bob Dylans ”Sakta lägger båten ut från land”. Känsligt och rörande tolkat och jag ser fram emot kommande album och turné.
Jag får leva med att Isak Benjamins pressperson inte förmådde att ge mig den intervju hon lovade mig så många gånger. Men hans nya sånger får jag i alla fall lyssna på. Den nya låten ”Walk” är som de tidigare skriven tillsammans med och producerad tillsammans med Ben Cramer. En diger fullmatad ljudbild och Isak Söderbergs fina röst. Mer pop än americana som borde passa i vilken bilradio som helst världen över.
Men det är inte bara Isak Benjamin som har ett känt efternamn. Han har också ett efternamn som förpliktar - Matteus Hellstrand. Och han är Staffan Hellstrands son. Debutsingeln ”Kärlek utan ängslan” har han skrivit tillsammans med Martin Befve som också producerat. En lite snabbare indiepopballad som har lite drag av Staffans snabbare låtar. Men tyvärr inget som fastnar hos mig riktigt.
Ella Ruth Institutets Indie- eller slyngelrockiga avdelning har släppt nytt från det som kallas landets mest välklädda band - Great Park Avenue. EPn ”Big Bang…Again” med fyra spår bjuder på ylande effektiva gitarrer och snygga melodier och ett ”lagom” slamrigt sound som inte döljer känslan för melodierna. Jag vill höra dem live, helst i går…
Äntligen albumdebut för Marcus Ekdahl och hans Livets Symfonier. ”Min blomstertid & sorgen” heter albumet som kommer sju år efter att resan startade. Livets symfonier gör låtar som är djupt rotade i ett Sverige där inte allt sker i trendiga sammanhang och bland influencers. Låtar från livet, låtar från landet och från staden. Visor, country, indiepop och framför allt berättande texter. Som Marcus själv säger - harmoni och disharmoni om vartannat, ja, precis som livet själv. Låtar som är svåra att inte tycka om.
Tre år efter albumdebuten kommer andra albumet med Brända Ängar. ”Värld av glas” är rootsig hårdrock med intensiv sång som doftar 1970-tal och proggens bästa tid. Linus Svenssons sång har en skörhet bland de bastantare melodierna. Jag tänker på gamla band som Dimmornas Bro och Trettioåriga Kriget. Det vill säga genomtänkta texter, starka men lite annorlunda röster, luftiga arrangemang med gitarr och klaviaturer och stark känsla för melodier. Ibland inspirerade av folkrocken och med akustiska inslag. Albumet har tio låtar på 45 minuter som får mig att vilja höra dem live.
Lerumssonen Ola Aurell är jag ibland lite tveksam till. Jag förstår att han vill vara en svensk Tom Lehrer för samtiden. Och vissa låtar på senaste ”Verklighetens tolk” är verkligen roliga och vassa. Annat faller platt för mig. Det är inte lätt att fånga samtiden. Men ibland lyckas han. Ibland blir han offer för väl enkla infall. Men när Lars Demian mest verkar vilja sjunga sina gamla sånger år efter år så finns här vissa tecken som gör att jag ändå tror på en större framtid för Ola Aurell trots att han släppt album i hela tretton år. Stor turné väntar till hösten
Det kommer ganska tätt nytt från Arvid Nero. Senaste är ”Jag vände aldrig om”. En rätt mörk text om mord och död och barn med automatgevär som det gör ganska ont att ta till sig. Snygg melodi á la 60-talsschlager och Arvid speciella röst därtill. Ointressant är han aldrig.
Han är redan hyllad inte minst här på Rootsyland där det finns en intressant intervju att läsa. Martin Lönegrens debutalbum är nu släppt. Efter en karriär som krävde sitt pris och utbrändhet återvände han till musiken. Nu finns debutalbumet ”Waterline”. Först som sist så låter det förbaskat bra om hela albumet. Hans variant på americana är full av tilltalande melodier och namn som Lobo och Gordon Lightfoot swishar förbi. Imponerad av helheten och full av beundran för modet och viljan i allt. Genomfört är ett ord som känns väldigt passande i sammanhanget.
Han är inte purung och Mats Westling har släppt musik under eget namn i nästan två decennier. Nya singeln ”Jag tar hand om dig” är väl vad man förr kallade visrock. Genomtänkta texter. Inte för inte har han även släppt en bok med sin poesi. Född i Enskede men flyttade till Göteborg i unga år. Han har tidigare spelat i en hel del olika band på 80- och 90-.tal varav Strasse nog är det mest kända.
70-talsproggens främste unge trubadur Dan Berglund är nu över 70 år gammal, men han har släppt en del intressanta nya låtar senaste året och turnerar också. Nya ”Frasse Swahn i klädbutiken” är en historia om att handla kläder med en dement mamma. En riktig fascinerande och annorlunda historia av Cornelis-format med poänger.
Halländska Song Solinas har släppt några singlar i år. Country och countryrock med taggtrådsgitarrer. ”Going On The Loose” heter senaste singeln. Skriven av Ola Persson som växte upp i Våxtorp i Södra Halland. Efter resor runt världen har han startat bandet; Ola Solinas Persson- Sång, akustisk gitarr, elgitarrer, Carl Hansson - Pedal Steel, Jonathan Kabell - Trummor och sång och Tomas Larsson - Bas och sång. Debutalbumet är inspelat, men låtarna släpps än så länge som singlar på Spotify. De har en tyngd och kärlek till sin musik som känns när jag lyssnar. Jag hör gärna mer och ser fram emot albumet ”Silver & Gold”.
Thomas Weibenfalk släpper musik under sitt efternamn. Nyligen släpptes sexspårs- EPn ”Bränns”. Uppvuxen i Nybro men haft en lång sejour i Stockholm där han tillsammans med Andreas Dahlbäck spelade in hela tre album med samma kompband som Ulf Lundell brukade ha. Nu spelar han tillsammans med ett Kalmarbaserat band. Thomas röst är av det slaget en man som jag gärna lyssnar på med drag av allt jag gillat; som Lundell och Lindberg. Nya EPn är riktigt vass med typisk svensk rockpoesi och slagkraftiga melodier som inte ber om ursäkt för sig. Riktig bra och en röst jag lyssnar till.
Från Tenhult kommer J.R.Dalfort. En countrypräglad uppväxt och resor till Nashville har format honom, eller Johannes Stille som han heter. Två album släppta och ny en singel med samma låt på både svenska och engelska. ”Cloud Nothings”. En skön heshet i rösten och en egenhet i låtarna och texterna som gör att han sticker ut. Inte för inte hette hans senaste album från 2023 ”Cowboy From Sweden”.
Utan Wilmer X har Nisse Hellberg även släppt album i eget namn i tre decennier. Med producerande Chips Kiesbye har Nisse jobbat med sin kvartett med gitarristen Janne Lindén i spetsen. ”Fyra på golvet” är den passande titeln på senaste albumet. ”Four on the floor” är en musikterm som beskriver en stark och drivande rytm där varje beat i takten har en energisk och dynamisk känsla och spelas på bastrumman. Albumet är präglat av en 60-talskänsla och rockabilly och tidig rock ´n roll. Men Nisses texter är samtida och här finns också lite ska och även instrumentala spår. Men svänger ett gäng gör det. Nisse Hellberg solo gör mig glad, det är så smart, så roligt och går nästan inte att värja sig mot. Ett album att njuta av hela sommaren lång.