Feature
nov 29, 2025
Feature
nov 29, 2025
Av Christer B. Jarlås
Från Landets sista vanliga månadskrönika för 2025 kommer här. Det är december och julmånad. Det märks sannerligen på det svenska musikutbudet just nu. Det släpps som vanligt massor med svensk musik och svensk julmusik. Månadens Från Landet innehåller kanske den bästa svenska musiken som släppts under de år Från Landet har funnits. Enorma toppar - som nya album från H.Self, Toni Holgersson, Vera Vinter och Mira Ray - och väldigt uppfriskande nya jullåtar från Ellen Sundberg och Hjelle. Isen börjar lägga sig så vi tar med isdubbarna och skridskorna när vi kastar oss ut i den enorma musikfloden. Håll hårt i tomteluvan så kör vi!
”Från mitt berg” heter nya albumet från Vera Vinter. Skapat i Norrbotten. En skön akustisk mestadels nertonad mix mellan country, visa och indiefolk. Veras snygga sång, ibland på uppväxtens Kalix-mål. En cellist som turnerat med Brian Wilson och en musiker som spelar kantele. Välkomponerade texter och melodier som gnistrar klart i decembermörkret. Klart värt att upptäcka. Läs gärna intervjun med Vera här på Rootsyland
Tillsammans med den evige Andreas Mattsson från Piteå har Maxida Märak skrivit ”När den vilda älven tystnat”. En gripande personlig vinterballad om vinter, barndomsnostalgi och naturlyrik som med Maxidas sköna röst inte minst hyllar norrskenet. Den här låten borde dominera på radio över vintern.
Jag är svag för Owe Markströms personliga poplåtar. Den senaste ”Roxy” är en skönt svängig personlig hyllning till hans nyss bortgångna katt. Sämre anledningar finns att skapa poplåtar. Jag gillar katter, pop med rötterna i Skellefteå och Owes röst.
Robertsfors stoltheter Sahara Hotnights har börjat spela tillsammans igen, blivit invalda i Swedish Music Hall Of Fame och släpper nytt album i februari som kommer att ha den passande titeln ”No One Ever Really Changes”. Lite på samma tema är det första smakprovet med singeln ”Always Like This”. Maria Andersson Lundell har som vanligt skrivit och sjunger med nästan samma bett som förr. Vass rock som faktiskt fortfarande känns skönt uppkäftig. Bådar gott.
Wannadies Pär Wiksten har under eget namn släppt julsingeln ”Vår jul” med massor av klockor och bjällerklang. En sång med barnkör och text om tomtar och indietroll, pizza på annandan och andra sköna och lekfulla ord till snygg, svängig pop. Den här kan jag höra igen.
Joni Mitchells underbara julsång ”River” gör Demekech med den äran. Agnes Hedlund från Byske brukar vara berörande och djupt personlig och det fortsätter hon med. Och även om det är Jonis låt så gör hon något strålande och eget på absolut bästa sätt. Vi vill väl alla ha en frusen flod att bara kunna fly iväg på skridskor på.
Tillsammans med hyllade folkmusikanterna i trion Triakel har Ellen Sundberg släppt sin första egenskrivna jullåt. ”Julen kommer igen” innehåller både längtan och oro, så på pricken i dessa tider. ”Ingen fred men julen kommer igen” sjunger hon. Tre och en halv minut som fångar stämningarna julen 2025 ganska exakt. Perfekt kombination med Triakel dessutom.
Tillsammans med den jämtländska countryveteranen, från bandet Kentucky, Tommy Andersson, har Gabriella Granlöv spelat in albumet ”Don´t Rock My Boat”. Nio egenskrivna countrylåtar på engelska och en ”Fallskärm” på svenska. Gabriella har en skön, lite hes röst och skriver inte så tokiga och varierade låtar. Men det går inte att låta bli att lyssna lite extra på henne när hon sjunger sin tänkvärda text på svenska om det eventuella behovet av kärlekens fallskärmar. Som helhet en väldigt positiv överraskning. Bra jobbat!
Hennes tidigare band med det jamtmålklingande namnet Fluru var riktigt bra. Malin Hässlemark har nu släppt nytt på egen hand, en tvåspårssingel med titlarna ”In An Old Fashioned Way”, mer storslaget, och ”Wasting Time”, lite rakare berättat. Malin har själv skrivit låtarna och mästaren Ola Gustafsson har producerat. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att inte bli berörd av Malins sång och av de snygga countryarrangemangen. Bra på riktigt, som man ibland vill säga.
”Renbron” ligger i Bollnäs och har tidigare besjungits av Per Persson. Axel Göthlund släppte albumet ”Bestäm dig” i våras” Nu kommer sången om den klassiska bron som singel någonstans mellan intensiv countryrock och indiepop. Jag blir glad att sånt här görs fortfarande-
Från Bollnäs kommer Kerstin Ljungström. Men hennes nya album ”Tryna make it in LA” är nog mer Stockholm än Hälsingland. Tillsammans med sin sambo Fanny Hultman och en hög andra låtskrivare och musiker skapar hon smart pop på svenska. Det är så välgjort att det nästan ibland blir lite tråkigt. Det är synd för de här tjejerna kan verkligen konsten att skapa sköna låtar. Jag gillar bäst när tempot dras ner som i ”Taxi”, det hade gärna fått vara lite mer sånt.
Det är inte varje dag man får höra en ny singel från Py Bäckman. ”En evighet av samma sak” är skön country på svenska om relationer som inte funkat på bästa sätt. Ledsam ny country på svenska med Py, jo, jag tackar jag…
Jag har ibland tidigare hyllat Christoffer med vänner. Nya singeln ”Som aldrig förr” är smittande countrypop om kärlek och döda städer, stängda dörrar och brända broar. Jag är svag för Christoffer Hedlunds röst och de kan verkligen få till smittsamma melodier.
Få röster passar bättre för att sjunga vinter- och höstlåtar än Amanda Bergmans. Nya låtarna ”Grasp”, ”Mexico” och ”Is This How You Said You´d Be Gone” är som vanligt skapade med Petter Winberg. ”Grasp” har ett arrangemang ovanpå ett stadigt beat på och Amandas svävande röst på det, det blir aldrig dåligt. Långsamma, spännande, balladen ”Mexico” med texmex-gitarr och allt kommer att inleda det nya albumet ”Embraced For A Second As We Die” som kommer att släppas den 15 januari. Den tredje låten är aningen mer tempofylld. Tre starka låtar som får en att längta.
Från Landet har alltid från start hyllat Södra Norrlands Coast Country Cowboys. Sven-Inge ”Hank” Sjöberg och hans Gävle-cowboys vågar mer och mer för varje släpp, både musikalisk och textmässigt. Dubbelsidiga singeln ”Det här är country” och ”Maggan” innehåller som vanligt smarta melodier och många ingredienser som en bra countrylåt ska innehålla samt fiol och gitarrspel av toppklass. Det här är ett band som borde dominera P4 och nattradion om bara fler fick höra dom. Jag älskar den här typen av låtar och de här två är bland det Södras Norrlands har gjort.
Chris Kläfford sjunger ledmotivet till den svenska dramaserien ”Tystnaden”. ”Older” har Chris skrivit tillsammans med textförfattaren Scott Ritchie. En avskalad countryballad där Chris imponerande röst får dominera på bästa sätt. Det här är ju faktiskt bra.
På Rootsyland har H.Selfs nya dubbelabum ”Vildvisor” fått en utförlig recension. Jag kan inte tillägga så mycket utan bara konstatera att flödet av gripande texter, smarta melodier och sköna arrangemang fortsätter. 21 låtar på nästan 80 minuter. Absoluta merparten hör jag gärna igen och några kommer att tillhöra mina mest spelade låtar när året tar slut.
Daniel Börjesson, aka Everett Parker, kommer nu med avslutningen på den omtumlande berättelse han började berätta på senaste albumet ”On The Run, Through The Desert”. Avslutningen är nya singeln ”Epilogue, Old Betty”. Avskalat och dramatiskt så det räcker och hela storyn på albumet och nya singeln borde höras av så många fler.
Få har så många karriärer på gång samtidigt som Magnus Carlsson. Weeping Willows, på svenska med Jesper Lindell och nu jazz med The Moon Ray Quintet. Nu bjuder kvintetten med stjärnor som Ruskträsks sax, Goran Kajfes trumpet och Carl Bagges piano på Sufjan Stevens ”Mystery Of Love” från filmen ”Call Me By Your Name”. En nästa übercool jazzballad som smälter det mesta och mycket tack vare Magnus röst.
Jag hörde Mira Ray tillsammans med H. Self på en konsert i våras och blev helt tagen av hennes egna låtar. Tidigare hade jag bara hört henne med David Ritschard. Nu har hon släppt sitt första egna album på svenska. ”Sanndrömmar” är en skön musikalisk hybrid mellan 1970-talets försvenskade Svensktopp och fransk och italiensk schlager. Tillsammans med producerande Daniel Bengtsson har Mira Ray skapat något helskönt som inte låter som så många andra, om ens någon annan. Tio låtar inklusive en försvenskad Brigitte Bardot-låt och en duett med Lars Winnerbäck. Får ni chansen att höra henne live så ta den.
Han är väldigt flitig, Jens Hult, både som artist och som låtskrivare. Nya singeln är den egenskrivna och årstidsanpassade ”Vinterdvala” med fiol, cello och piano och Jens sång och gitarr. En låt om att gå i ide och drömma om sommaren. Tyvärr en ganska svag låt den här gången från en som inte verkar gilla den här årstiden.
Shout Out Louds sångare Adam Olenius släpper I år regelbundet nya sånger. Senaste släppet är den snygga och långsamma balladen ”Åskan” som Adam skrivit tillsammans med Deportees Anders Stenberg. Jag gillar verkligen Adams röst och den här låten som är full av tvivel och funderingar på livets många krav.
Hon har hållit på ett tag nu. För att fira släpper Sophie Zelmani det innehållsrika samlingsalbumet ”30”. Det var 1995 som hon slog igenom med det självbetitlade debutalbumet. Nu kommer 30 låtar från hela karriären inklusive den helt nya så skönt långsamma och stämningsfulla ”When Lights Go Down” som får inleda det hela på bästa sätt. Låten är skriven tillsammans med Lars Halapi, som också producerat.
Nu har Jacob Douglas album ”Något stor som inte väger någonting” kommit. Ett album fullt av americana, vispop och countryrock på svenska. De flesta har Jacob skapat tillsammans med den evige Andreas Mattsson. Jacobs häftiga ljusa röst och tio smarta sånger om det stora och det lilla i livet. Här finns mycket att lyssna och bli förtjust i för den som gillar tidiga Jakob Hellman. Texter som nämner Komvux, Instagram och hur saker som borde vara så enkla tenderar vi att krångla till i livet. Uppfriskande och kan tillsammans med Valter Nilsson göra 2025 till ett lysande år för klassisk svensk vispop och visrock.
Johan Hammarbäck har en hes röst som jag faller för. Hans romantiska texter och låtar minner om storheter som Magnus Lindberg och mäster Ulf Lundell. Gärna med texter geografiskt placerade runt om i Stockholm som Kornhamnstorg och Södersjukhuset. Låtar mellan country och visrock och inspirerade av allt från Willie Nelson och Van Morrison till många andra. Ella Ruth Institutet och producenten Ruben Engzell gör helt rätt som satsar på Johans ibland djupt personliga texter. Och då Magnus Lindberg är död och Lundell sällan gör nytt behöver deras plats fyllas på nytt. Att Johan har levt ett liv och låter det märkas gör det bara starkare. Jag skulle väldigt gärna höra honom live.
Skön, tyngre, glammigare rock av 1970-talssnitt bjuder Penny Arcadia på singeln ”Gun Show Looophole”. Talad sång och elak gitarr och doften av bensin. Ett erfaret band med Anders ”Boba Fett” Lindström, Odd Ahlgren, Hux Nettermalm, Daniel Karlsson och Martin Tronsson som har rutinen och verkligen tycks gilla det de tillsammans får till här. Uppfriskande!
Daniel Hollow har en av mina favoritröster. Nu får jag höra den för första gången på svenska när han tillsammans med Rebecca Tilles gör Imperiets förortsepos ”Höghus, låghus, dårhus” i en väldigt snygg countryversion. Allt som en hyllning till Imperiet tillsammans med att en fotobok har släppts. Jag önskar direkt att Daniel precis som kompisen H.Self satsar mer på svenska. Fan vad bra det här är!
Den andra delen av Imperiet-hyllningen står Rebecca Tilles för. Hon gör min gamla favorit ”I hennes sovrum”. Det blir en väldigt vacker countryballad med Rebeccas sköna röst och lite kör från Daniel Hollow. Även Rebecca på svenska ger mersmak. Hon gjorde ju så fint på svenska även på förra årets bra julalbum från Ella Ruth Institutet.
Den sköna innertrion Staffan Hellstrand, Anna Stadling och Anders Glenmark har tillsammans skrivit och spelat in singeln ”Håll nån hårt(i jul)”. Stämningsfullt så det räcker och blir över. En text full av tårframkallande bilder från vårt land denna tuffa jul 2025. Vackert vemod!
Hon kom fram med en mycket uppmärksammad låt om sin mamma. Elin Wiigh fortsätter rota i familjelivet där allt inte är så kul när julen drar in. ”Ring klocka ring” är en förhoppning om att julen kan läka sår och en varning om att allt som glimmar inte är glädje. Hon berör.
Lova Drevstam kallar sig bara Lovad när hon släpper music. Självklart har hon släppt en julsingel. ”Kommer du lämna innan jul” har ett skönt rockabillyanslag som lovar mycket. Men sedan är det som man inte litar på det fullt ut så det blir en slags hybrid. Titeln i sig säger vad det handlar om.
The Second Hand Orchestra har ett skönt namn. De har då och då dykt upp med mer kända namn som Nina Persson. Med blås, fiol, gitarr, piano och slagverk skapar de nu helt instrumentala tolkningar av ”Mer jul” och ”Blue Christmas”. Den första känns bara stökig men Elvis-tolkningen blir skönt stämningsfull med glimten i ögat.
Fyra år efter debuten kommer det nytt från Anders Jörnesten. Nu släpper han musik kompad av en trio där hans producent Ruben Engzell spelar bas och Jesper Jonsson trummor. Ny låten heter ”A Heart Split In Two”. En countryballad med Anders mörka, mycket personliga röst och skönt sparsmakat komp som passar bra under mörka vinterkvällar.
Gotländska Lazy Afternoon har släppt nya singeln “The Weight Of Every Teardrop”. Skön texmexballad med kvinnlig sång och ödesmättade stämningar åt Handsome Family-hållet. Inte helt oävet.
Nio år efter senaste albumet har Toni Holgersson äntligen släppt ett nytt album. Nu på Ella Ruth Institutet. Lars Halapi har producerat ”Apotek Vintergatan”. Det känns som att Toni nu gräver sig ännu mer in i sitt eget liv och sina egna erfarenheter, lite mer osminkat än på hans klassiska album. Ett tonsatt missbrukarliv med fond runt om i trakterna av Södertälje och Stockholm. Stora känslor och en hel del lidande. Avskalat och smärtsamt och Tonis sammetsröst som märkligt nog finns kvar trots hans hårda liv, låter nästan ännu starkare än förr. Det här är verklighet, det är sorgligt och det är trots det bitterljuvt vackert. Ett underbart album med sju starka låtar och jag hoppas Toni håller ihop så att det blir turnéer och konserter framöver.
Sibille Attar och Taken By Trees har släppt julsingeln “´Tis The Season”. Låten har Sibille skrivit tillsammans med Adam Olenius. Och det är väl bara kul att Victoria Bergsman och Sibille Attar låter sina röster mötas i denna lekfulla julvärld av syntar och skönsång. Kanske roligare än omistligt. Men den står ut.
Linköpingsbaserade Johan Eklund har släppt nytt med singeln ”Kanterna i mig”. Klassisk svensk visrockmed personlig röst. Inte dåligt, men det finns så mycket bra inom den här genren och gällande för mig så blir jag inte så gripen som jag hade önskat.
Hösten 2025 har det verkligen tagit fart för Valter Nilsson. Vad han än gör säljer ut på nästan nolltid. Senaste singeln är ”Tillsammans i mörker”. Håkan Hellströms fem år gamla livskris-låt funkar självklart lysande för Valter. Men jag förstår inte riktigt tanken när han gör så vansinnigt bra egna låtar. Lyssna på hans album från i våras i stället.
Nu har äntligen albumet kommit där Albin Lee Meldau och Arvid Nero tonsätter och tolkar svensk poesi från 1900-talet. ”Min vän och jag” är den passande titeln. Min favorit är givetvis Tranströmers underbara ”C-dur”. Så även orimmad poesi funkar att tonsätta. Riktigt bra. Men hela albumets med tio tonsatta dikter i en slags samtida visformat är hörvärt. Mest överraskande är kanske Astrid Lindgrens ”Vore jag gud” med ord som tyvärr passar väldigt bra även i dag. Kompisarna Arvid och Albin känner varandra sedan mycket länge och de gör det väldigt fint tillsammans med medkompositören och producenten Peter Kvint.
Song Solinas har hyllats förr här av Från Landet. Nu har nya låten ”Miles Away släppts. En skön ballad med stämningsfull gitarr skriven av Ola Rutger Persson. Song Solinas börjar få till en riktigt intressant repertoar med sina egna speglingar av myterna och sanningarna från det stora landet i väster.
Alla större grupper som lägger ned verkar komma tillbaka. För The Ark är väl det här andra återkomsten. Nya singeln ”Stronger Than” har en tänkvärd Ola Salo-text men har en förvånansvärt tråkig syntig melodisk inramning. Inget som motiverar en återkomst enligt mig. Kan vara den tråkigaste The Ark-låt jag hört.
Den fortsätter underbart nog att komma nya låtar från Amanda Jenssen. ”Lynx” är en väldigt vacker marscherande vinterlåt om naturens krafter och livets vindlingar. Och herregud vad hon kan sjunga bra!
Den tredje delen i en albumtrilogi har Calle Löfmarck precis släppt. ”Home” följer efter ”Follow” från 2022 och ”Me” från 2023. Calles känsla för att komponera och sjunga snygga lyssningsvärda popmelodier med lite extra blir jag imponerad av. Paul McCartney och mycket annan högklassig pop måste tillhöra förebilderna. Det här är pop som kräver lyssning och om man lyssnar får man något tillbaka. Härlig sångröst dessutom.
Tvillingsystrarna PYK har mycket passande plockat upp gamla ”I natt jag drömde”. Lika passande text 2025 som för 60 år sen. Världen är galen och hoppfulla låtar behövs mer än någonsin. Snygg stämsång och ett lite skönt countryarrangemang. Två minuter som behövs.
Precis vad man behövde. Äntligen ett helt julalbum från Hjelle. ”Jul med Hjelle” drar igång på ösigaste sätt med den passande frågan ”Hur fan kan det vara jul igen?”. Hjelle håller tempot. Sju låtar på tretton minuter. Hjelles skånska pubrock känns som ett passande sätt att närma sig julen och tona ner alla krav. ”Nu tar vi helg, nu får det vara bra” som han så passande sjunger. Hela albumet är fullt av kluriga funderingar och förhoppningar utan allt det där sockersöta som andra kan ägna sig åt. Vi som spelat sönder Wilmer X:s och Torssons jullåtar behöver det här minialbumet. Jag firar mer än gärna jul med Hjelle och hoppas att han får den där flaskan med Minttu som finns på önskelistan.