Feature
okt 6, 2026
Feature
okt 6, 2026
Av Christer B. Jarlås
Oktober är här. De gula löven täcker marken och tiden är full av musikutgivningar. Jag har försökt att hinna lyssna på mycket och har säkert missat en hel del. Men skäll inte på mig för det. Från Landet lovar inget men gör ändå så mycket jag kan, vill och hinner. Musik från Sverige är det Från Landet skriver om och den här månaden orkade jag skriva om dessa utgivningar. Rekordmånga och rekordlång spellista. Och mycket är bra. Vi startar i dag från Matti Ollikainens Tornedalen och far ner till Torssons Skåne. Håll i höstkepsen så kör vi…
Ett nytt album från Bo Kaspers Orkester är kanske inte lika stort som det en gång var. Men den dryga halvtimmen som är döpt till ”Just när du trodde att var över” innehåller tio välarrangerade låtar, skönt vemodiga vardagsfilosofiska texter. Skön folkhemssoul, lättjazz och refränger att ta till sig. De är minst lika bra som de alltid varit. ”Just när du trodde allt var över står någon där och knackar på din dörr” sjunger de om livets svängningar. Men BKO står ändå fast, det är skönt att veta.
Om det är finsmakarpop du vill ha är David Myhr någon som du måste lyssna på. Nya albumet ”Everything Is All About You” bjuder på knappa 40 minuter musik som stavas P-O-P. David har producerat själv tillsammans med Andreas Dahlbäck. Visst är utgångspunkten Beatles i många av låtarna. Men David gör allt så väldigt bra och det är så genomfört och snyggt att det bara är buga och tacka. Ett mästarprov att njuta och ett glädjepiller denna skumma höst.
Matti Ollikainen och hans Franska Trion har precis släppt sitt nya album ”Livet som maskin”. Och Matti spelar genomgående synt på alla låtar. Jag kommer att tänka på Kjell Höglund och hans sånger om att maskinerna är våra vänner. Och både text och musik är i Höglunds anda och Mattis röst har ju mycket av Höglund i sig. Svart och lekfullt om livets förtretligheter. Nio låtar med titlar som ”Härda ut”, ”Ändlöst hav” och ”Hemma i min lägenhet” och de låter precis som sina titlar.
Och om det är synt man vill ha finns det högvis av den vara på Det vita brusets nya album ”Ingen Plats För Mig”. Marcus Eriksson och hans synt bjuder på spännande titlar som ”Kurragömma i i biblioteket”, ”Hoppas Hinner Ikapp Mig på Lagmansgatan och ”Ingen Väntar Vid Rödberget”. Den här typen av instrumental syntmusik älskade jag en gång. Nu var det länge sedan jag hörde. Men det här var en större positiv överraskning än jag väntat mig. Stimulerande.
Oskviggen är ett enmansband från Umeå med sångaren och musikern Oskar Wigren från Burträsk. På nya EPn ”Sings The Siberians” återvänder han till den grupp han en gång hade med dessa runt 25 år gamla låtar. Det låter mörkt och dramatiskt och inte särskilt uppmuntrande. Lite teatralisk musik som är snyggt arrangerad och har en levande ljudbild. Många förebilder från Nick Cave och neråt.
En av årets roligaste överraskningar är duon Året var och deras album ”Året var 2026”. Umeås Tove Styrke och hennes partner gitarristen Sanna Sikborn Erixon har med inspiration från 1970-talets svenska proggvåg fått till en skönt fräck och väldigt lekfull samtidsskildring. 15 låtar på knappt 50 minuter med riktigt bra texter. Uppfriskande på alla sätt och ett långfinger i luften. Gästspel från Lotta Lundgren, Elina Ryd och Ulla Skoog gör det inte sämre. Det här är en lyssning ni måste unna er. Helt, helt underbart.
”Yet All Drifts” är nya singeln från Mi von Ahn döpt till. En vacker melodi där Mis svävande röst målar upp alla bilder. Martin Hederos, Anton Sundell och Konrad Agnas spelar också.
Alexander Lund dyker som gitarrist upp med en massa sköna sångerskor som Vilma Flood och Malin Hässlemark och i återförenade The Lumberjacks. Som Alexanderlund har han precis släppt en EP med fem låtar. Lite mystiska egensinniga texter och kantiga låtar någonstans mellan visa och americana. Inte helt lättillgängligt men spännande.
Jennie Löfgrens återkomst till sin solokarriär är jag väldigt glad över. Snart kommer det första albumet på åratal. Senaste singeln ”Flyga Drake” är en luftig och vacker pianoballad med en vacker poetisk text. Jennies röst är intim och närvarande. Hon har producerat tillsammans med sin man Anders Herrlin och det är även de som spelar
Trion Skuggsidan från Västra Jämtland drar sin lans för mera syntmusik á la tidigt 1980-tal. Björn Wiking sjunger en tänkvärd text på singeln ”_shutdown.exe”. Inte dåligt på minsta sätt.
Man kan göra musik på många sätt. Merit Hemmingsson tar på nya albumet ”Pekkos Per å Jag” ålderdomliga fiollåtar från Pekkos Per och gör dem på sitt sätt med sin Hammond och sin röst. Självklart låter det bra. Musiken målar i breda färger och det är riktigt vackert. Merit Hemmingsson är 86 år men är musikaliskt lika nyfiken som hon alltid varit.
”Norr om då” är Petra Svenssons debutalbum. Musiken pendlar mellan visrock, rock och pop. Tio låtar med texter som vill att vi lyssnar. Ibland funkar det bättre än i andra fall. Det är lite ojämnt. Men frisk vågat. Mest gripen blir jag av begravningsskildringen ”Tack Pappa!”
Att Malin Hässlemark har en röst som man bara vill höra visa hon redan i sin förra grupp Fluru. Nu gör hon musik under eget namn och debutalbumet ”Bring Me Home” har precis släppts på legendariska etiketten A West Side Fabrication. Ola Gustafsson har producerat. Välljudande americana, country och countryrock med Malins smått magiska röst. Så genomfört i allt från arrangemang, texter, sång, melodier och ljudbild. Det här är musik med potential att nå ut till många fler än de fåtal tusen som hittills har lyssnat enligt Spotify. Kvaliteten är så hög att den borde få nå utanför landets gränser. Utan tvekan en av de bästa i den här genren i år. Lyssna!
Jacob Sörensson och hans Sörensens IF funderar över livet i nya singeln ”Dracula”. ”Finns det någon plats för dig i idag eller är det dags att lägga av” är frågan som ställs. Räcker gårdagens ondska till för att skrämma i vår nuvarande verklighet. Ja, det kan vi alla fråga oss. Som vanligt snygg melodi och vass text.
En ny singel från Vacum döpt till ”Minnet av dig”. Indiepoppig med lite skärande oljud och allt. Inte riktigt min tekopp men jag uppskattar det ändå.
Om några veckor släpps Lars Bygdéns senaste album ”War” på Spotify, Den fysiska skivan har funnit ute i flera månader. Senaste släppet är den stämningsfulla och gripande ”My Marie”. På många sätt den låt på albumet som jag mest har tagit till mig. Den flitige Ola Gustafsson har producerat och spelat gitarr. Så vackert. Och snart ska Lars gamla band The 1000 dollar Playboys återuppstå för en kväll – kul.
En fin låt om när barnen växt upp och ger sig ut i livet. ”Dina vägar” har Anna Stadling skrivit tillsammans med Andreas Mattsson. Kanske blev det aningen för poppigt för mig. Hade nog föredragit den fina texten mer balladig. Men den här kommer jag ändå att lyssna på igen.
Mikael Wiehes och Olov Helges ”En sång till modet” är Moonica Macs bidrag till höstens hyllningar av Mikael Wiehe och hans låtskatt. Så vackert, så rörande, så högtidligt.
Christoffer med vänner släpper musik ganska flitigt. Nya ”#808080” är klassisk svensk vispop. Inte deras bästa men heller inte deras sämsta och jag lyssnar gärna på deras låtar. Skulle gärna höra dem live också.
Py Bäckman fortsätter göra storslagna låtar. ”Min enda gud” är senaste släppet. Py har redan flera låtar som är med i den svenska Psalmboken. Den här kommer säkert att ta sig in i nästa upplaga. Vackert och gripande
The Refreshments har för ovanlighetens skull valt att inte göra en egen låt på ”Glad For Sake”. Låten finns med bland annat Ray Charles och Sir Douglas Quintet. En snygg rockballad som ingen annan skulle göra bättre.
En duett med Simon Superti och Alba August är lockande. ”Gul & Blå” är en låt som Simon skrivit tillsammans med Maria Jane Smith och Peter Kvint. Starka funderingar om vårt land förr och vad det blivit nu. Simon är bäst ju mer visa han bjuder på. Och Alba har en lysande röst att kombinera med. Det här är bra på allvar.
Markus Berjlund är ett namn man inte så sällan stöter på i Uppsalas musikvärld. Nya singeln ”Första gången” är en lite skönt udda kärleksvisa i popformat. Jag hör gärna mer.
Modest Needs med Thomas Modig bjuder på tilltalande och lite stompig country i ”Ett bättre jag”. ”Jag är mig själv fast ett bättre jag” är en skön textrad och den lite skönt hesa rösten lyssnar jag gärna på.
Robin Winther är ett flitigt namn på countryfestivalerna landet runt. Hans nya singel är döpt till ”Waitin´”. Robin har en skön countrystämma och bandet med slide och fiol låter helt rätt. En låt som kanske inte sticker ut så långt men dåligt är det inte.
Den flitige H.Self har legat aningen lägre med nytt senaste tiden. Men nu är andra singeln inför det kommande albumet ”Vet hut” här. Det är en dubbelsidig singel och ”RL Burnside Soundtrack” och ”Familjeangelägenheter” heter spåren. Arrangemangen är väldigt avskalade. Texterna är som vanlig udda och fulla av funderingar och ord som sticker ut. Den sedan över 20 år döde gamle bluesmannen som ger upphov till ena sidan blir väl en slags pendang till hans ”Maggie Brown”. Två starka låtar som inte låter som så mycket annat. Ganska mörkt överlag men jag vill höra mer och mer.
Trevligare texter kommer från Erik Löfmarck på hans nya ”Min spaniel”. En lite udda text om svek, kärlek, saknad och hundar. Allt till smart countrypop. Erik är en skicklig hantverkare.
Joakim Berg kommer med femspårs-EP i december. Men redan nu kan vi höra nya ”Moderna Tider”. En berättelse som tittar tillbaka på 1980-talet och relationer då och nu. En betraktelse med en del signalord i tiden. Men Winnerbäck gör det här så mycket bättre i dag än den gamle Kent-mannen.
Ulf Lundell gav ut ”Den första snön” lagom till året val. En gammal låt som funnits i skvalpet av andra album. Men en låt som förtjänar att ges ett eget liv. En stark text med funderingar över vad vi mäktar med och inte mäktar med. Akustiskt, bra och mycket tänkvärt.
Nya singeln från Ellen Krauss är döpt till ”I Roll My Eyes”. Hon har skrivit den med Christian Walz och Johan Wetterberg. En lite skev americanaballad med en synt som skapar sprickor i ljudbilden på ett skönt sätt. Som att lyssna på en spegel som spricker.
Kajsa Grytts ny singel ”Som då” är en spännande lyssning. Med både Frida Hyvönen och Jonas Kullhammar i bandet och en sprucken relationstext levererar Kajsa en riktigt gripande ballad om förr och nu och saxofonen, SAXOFONEN….
En stillsam pianoballad bjuder Eva Hillered på i nya singeln ”Tillsammans”. Vackert och berörande.
Från klarhet till klarhet tycker jag att Genom natten har rört sig. Nya singeln ”Himmel helvete” låter lite bredbent 1980-talsrock men Allessandra Günthardts röst tillför något som lyfter upp helheten. Och hon och Joel Sjöö är aldrig någonsin ointressanta.
Sara Zacharias och Jens Hult har släppt singeln ”Lev” skriven av dem båda tillsammans med David Lindgren Zacharias. En uppmuntrande text om att komma över dåliga saker och satsa på något bättre. Countrypop eller schlagerpop, vad du vill, men med snygg refräng.
Få har gjort med för att lyfta fram den svenska viskonsten 2026 än William Sundman Sääf. Han har en visröst av klassiskt snitt. Nya egna låten ”Diktator av guds nåde” har en stark text om vissa presidenter och deras förmåga att ljuga och klara sig ifrån allt.
En annan framstående vissångare i dag med namnet William men med efternamnet Bülow O´Nils har tillsammans med Daniel Östersjö och Maria Hallengren tonsatt sex texter av Fred Åkerström på ”Hommage till Fred Åkerström: Spegelbilder”. Det är lätt att förstå att visan är på väg tillbaka. Vi behöver texter med bett och musik långt ifrån AI-världen. Det här är sex låtar på 23 minuter som man faktiskt bör unna sig. Få saker gör mig så glad som att den svenska visan växer sig starkare och starkare 2026.
Det nya albumet från Markus Ernerot är döpt till ”Sjunger för kråkorna”. Tolv låtar av svensk country, visrock och countryrock med genomtänkta svenska texter. Jag gillar Markus röst och hans okonstlade texter och funderingar över livet, döden och kärleken. Grundtonen är skönt optimistisk och bara det gör att det sticker ut. Jag mår bra av att lyssna på detta album. Väl värd att få höras av många.
Ett nytt album från Florence Valentin känns lite överraskande. Titeln är ”Dealar med maskiner om poesi”. Efter deras inledande succéer på 00-talet försvann de men 2020 kom ett album och nu är det dags igen. ”Blåsdopad poppunk” har någon kallat deras musik. Deras berättande texter är nästan lika intressant som förr och deras sociala patos är tydligt. Och framför allt finns deras känsla för slagkraftiga melodier och öset kvar. Men jag hör dem nog hellre live än i inspelat skick.
Så höst det är så släpper Dungen albumet ”Vidrig vår” med hela tio låtar. 25 år efter debuten och fyra år sedan senaste släppet. Gustav Ejstes låtar och sång och de smarta arrangemangen är nog mer personliga än någonsin. Gustav har själv kallat albumet för ett skilsmässoalbum. Dungens lite märklig hybrid av psykrock och folkmusik har blivit deras varumärke. Men även om deras utländska fans inte begriper deras texter så tycker jag att just texterna är en av deras bästa sidor. Och den här gången är texterna lika centrala som musiken. ”Vidrig vår” är ett imponerande styrkeprov.
Country och visa med engelska texter är vad Anders Jörnesten bjuder på sitt album ”Waiting For The Break Of Day”. Snygga avskalade arrangemang, en mörk och härligt personlig röst med genomtänkta texter som andas vemod och eftertanke. Dessa nio låtar är en genomförd blandning av låtar som var och en griper tag. En skönt positiv överraskning!
David Ritschard har nu som singel släppt låten som inledde alla hans konserter på Södra Teatern. Charlie Engstrand Sommars ”Ingen rör mig”. Inspelningen är live från Södra teatern och med de tre blåsarna, pianot och steel guitar blir det väl vackert. Texten var på något sätt den perfekta comeback-låten. Den funkade ju därför utmärkt i sitt sammanhang. Men lyssna i stället på det otroligt vackra originalet och slipp publikljuden. Charlie Engstrand Sommar var helt unik som låtskrivare och sångare och hans skörhet försvinner i detta lite väl pompösa arrangemang. Lyssna på honom. Den här versionen funkade bra på konserten men inget jag kommer att lyssna på igen.
Nya albumet från Tomas Andersson Wij har den lite mystiska titeln ”Täta ditt liv så de klarar en storm”. Titeln är från låten ”Mina vänner” som nämner både Morrissey och Radiohead och funderar över nu och då. Titeln ”Allt börjar bli så längesen” är lite i spåren av en klassiker som ”Tommy och hans mamma”. Och jag gillar min TAW med vemod, minnen och en överdos av känslor. Avskalat, fint samarbete på några med pianisten och kompositören Teodor Wolgers. Många nya väldigt fina låtar som jag tar med mig in i hösten och kommande vinter. Här kommer jag att upptäcka mycket mer framöver.
Den sista oktober kommer Mauro Scocco med nya albumet ”Livets rytm”. Han gräver ner sig i nostalgi och minnen på nya singeln ”Skånegatan” med bredbent rock a la i texten nämnde Lundell och massor av tidsmarkörer. Herregud, jag gillar ju sånt här.
Molly Hammar har tillsammans med Peter Kvint skrivit låtarna på albumet ”Livsvittne”. Att Molly har en röst som går utanpå de flesta är inget att diskutera. Och här bjuds den på en matchande inramning med snygga arrangemang med stråkar både här och där. Absolut bäst är det i de låtar som låter som svensk schlager lät under 1970- och 1980-talet innan dansbanden tog över och då mycket var försvenskningar. Här finns många sådana låtar och även några Gärdestad-inspirerade låtar. Det är bra - men om hon fortsätter den här vägen kommer det bara att bli bättre och bättre.
Mikael Wiehe hyllas mycket denna höst. Ebba Forsberg har samarbetat mycket med Mikael. Nu släpper hon den så gripande ”Var inte rädd mitt barn”. Andreas Dahlbäck har gjort en snygg produktion. Och ingen sjunger så berörande som Ebba. Rysningar!
Peder Af Ugglas har gett ut sin egen instrumentala musik i många år nu. Senaste albumet ”Between Country Life And Me” består av stämningsfulla gitarrmelodier i country- och americanafacket. Elva låtar, elva känslosamma stunder som kan tonsätta olika situationer i livet. Känslosamt, vackert och inte så lite berörande.
Den här hösten hyllas också minnet av Olle Ljungström med en bok och en utställning. Eric Palmqvist bidrar med singeln med Reeperbahns gamla ”Älskling du är som en pistol”. Det är fint på alla sätt och en version som lyfter fram texten mer än Reeperbahns av tiden så färgade version - men ingen annan kan ju sjunga Olles låtar som Olle själv. Men jag gillar detta.
The Satchel Kid hyllar sin hustru i två kärleksfulla låtar, i både ”Renaissara” och ”Cindy Palomino”. Fint och underfundigt på det sätt som Michael blivit så bra på.
Crystal Canyons bjuder på skön countryrock i nya singeln ”Man Of The Hour”. David Andersson kan skriva låtar. Inte deras starkaste låt. De har gjort bättre förr. Men ändå högst lyssningsvärd. Ett band att ha koll på.
Nya singeln från Henning är döpt till ”Konventionell magi”. Bygger mer på monoton rytm och saxofon än på gitarrbriljans. Kanske inte riktigt Henning som jag önskar honom. Men dåligt är det inte.
Det blev handgemäng visar alltid var de står och vad de är missnöjda med. Nya albumet ”La-La-Lavett” säger en hel del i låtar som ”Det blåser kalla högervindar” och instrumentala ”Farligt vänstersväng”. Deras rootsiga musik rör sig fritt och spänstigt mellan country, när det skrevs ihop med western, blues, tidig rock & roll och americana. Lika självklara i instrumentala spår som i de med genomtänkta texter. Jag älskar att höra dem live. På album låter de självklart precis så bra som de är. Men live är de ännu bättre. Alla borde få höra DBH live – alla skulle må så mycket bättre då.
Det enda havet är det senaste projektet från Mathias Engwall som annars återfinns i bandet Ior. Senaste singeln är ”Alla drömmar tror på dig”. Snygg göteborgsindie med en svävande röst och melodi. Vackert i det sköra.
Den Fule har gett ut musik i decennier. Deras spännande fusion mellan folkmusik, jazz och rock är instrumental och saknar musikaliska gränser. Shamanfunk eller afrofusion, alla benämningar är möjliga.. Det gemensamma är att det svänger ett gäng. Fördomsfri musik som lockar till både det ena och det andra. Sten Källmans saxofoner är lika viktigt som Christian Jormins slagverk eller Henrik Cederbloms gitarr och Stefan Bergmans bas. Det nordiska anslaget är tydligt även om världsmusiken står öppen.
Göteborgsindie kan komma från en tennistränare i Stockholm. Jonas Lundqvist släpper snart det nya albumet ”Noll personlig utveckling”. Senaste smakprovet är singeln ”Inte en av dom”. Hans texter sticker ut och melodierna är så smakfulla. Elisabeth Wandts sång gifter sig bra med Jonas röst. Han berättar öppet om sina missbruksproblem och vad tennisen betyder med mera i en stark intervju illustrerad av Johan Bergmarks starka bilder i senaste numret av Situation Stockholm. Jag ser fram mot hela albumet.
Om det är klassisk rock & roll och honkytonk du vill ha så lita på Cina & The Fireflites i nya singeln ”Snap Your Fingers” skriven bland annat av The A-Team-gitarristen och Country Hall Of Fame-medlemmen Grady Martin. Svängig retromusik som får mig att le
Lars Winnerbäck bjöd med sig hela sitt turnéband till Frankrike och spelade in nya albumet ”Längtan till våren”. Tio snapshots från Sverige 2026 som säger mer om vår tillvaro nu än det mesta som släpps. I och för sig är det weltschmerz för den vita medelklassen. Men vad är det för fel med det om man nu tillhör den sektorn? Inget alls om du frågar mig. Det är så skönt att höra texter och melodier som på kornet fångar vår förvirrade tillvaro lika förvirrad som den är. Favoriter just nu är ”Dagen” om hur ett besök på Skansen med dottern förmår fånga in alla världsfrågor- Och ”Tills vi gnistrar igen” om en sån där dag då Riksbanken lämnar räntan oförändrad och man har två olika hantverkarofferter att ta ställning till samtidigt som Trump står i teven och viftar och ljuger. Och så livsberättelsen från Bishops Arms i ”50 år i Västerås”. Men favoriterna kommer att växla. Inte ett svagt spår i min bok. Eller som en titel säger ”Livet går långsamt, tiden går fort”.
Myra Granberg har slagit sig ihop med Timbuktu i ”Har du också känt den”. En sång om att må dåligt trots att det är sommar. Inte en idyll i sikte men mång som försöker få må bra. Starkt, gripande.
Vad är det för fel på svensk visrock 2026. Inget alls om du frågar mig. Weibenfalk är obrydd och återanvänder det bästa från Springsteen, Lundell och Lindberg och lite Magnus Johansson och kokar sin egen gryta av deras kryddor. Han gör det så självklart, så genomfört och med så bra texter rotade i hans tillvaro 2026 i Småland. Albumet ”Den här sidan året” återupprättar den svenska visrocken 2026 på bästa sätt. Man blir glad.
En ny singel från Siw Malmqvist gör mig också glad. ”Min jord” är en sång om den jord vi är så dåliga att ta hand. Franskdoftande chansonschlager med lite countrykrydda. Riktigt bra om ni frågar mig.
Redan i somras på Storsjöyran hörde jag Maja Francis sjunga sin nu släppta singel ”Swedish Mermaid”. Den var gripande live. Låten har hon gjort tillsammans med Johannes Runemark. Nu i inspelat skick är den lika bra. Maja Francis är bättre än de flesta som säger sig vilja sjunga country. Men ingen är just nu i närheten av henne.
Nu äntligen är Andi Almqvists nya album ”We´re All Gonna Die But I Can Live With That” släppt. Andi och norske demonproducenten och musikmagikern Freddy Holm vänder nästa ut och in på sig själva för att pressa ut det absolut bästa av dessa elva låtar. Mörkt, ödsligt, stämningsfullt. Andi gillade inte när jag i en recension nämnde Tom Waits men nu har han även med sig Tom Waits-musikern Bebe Risenfors på något spår. Så jag upprepar mig och jag tänker lite på Waits men även på många andra. Och det teatrala, filmiska, Brecht och Weill-artade går igen trots att influenserna och också är från mycket senare låtskapare. Jag har ofta varit imponerad av Andi men haft svårt att gilla allt. Men det här albumet griper tag och vill inte släppa.
Snygg country bjuder Leonard Blue på i nya spåret ”The Way It Goes”. Välkomponerat med en röst man vill lyssna på. Jag hör gärna mer
Torsson ska ut på landsomfattande teaterturné med skådespelare och allt. Inför den kommande turnén har de släppt nya singeln ”En rullande sten”. En slags uppväxthistoria om Torsson väg genom musiksverige med stompig musik och munspel och allt. Låten är en av tre nya låtar i föreställningen ”Att vilja men inte kunna – Berättelsen om Gunnar, Axel och Lars-Erik Nyman” som har premiär på Ystad Teater den 15 oktober och sedan reser landet runt.