Feature
maj 7, 2025
Feature
maj 7, 2025
Av Christer B. Jarlås
2025 är året då det släppts flera album med lysande ny country med högklassiga svenska texter än någonsin förr. I dag tar vi upp två av årets hittills bästa, som båda släppts senaste veckorna. Dessutom bjuder krönikan som vanligt en osalig blandning av mestadels bra musik från hela landet. Håll i hatten så kör vi…
I slutet av månaden kommer Ove Markströms andra soloalbum, ska det verkligen heta ”Varböld”? En deppig skiva enligt Ove. Senaste singeln ”Jag sköt en vän” är en skön popsång med en inte helt uppmuntrande text om svek och vänskap och tiden som går. Ove sjunger och spelar alla instrument utom trummor som hanteras av Jesper Jonsson. Jag gillar Oves genomförda pop. Och Ove får fortfarande tillhöra Västerbotten här trots att det mesta spelats in hemma på Skånegatan…
En färsk ny singel från Västjämtlands finaste Ingela Micke & Backbone. En härligt svängig duett mellan Micke och Ingela och Lasses fina fiol på det. ”Lås inte dörren” är en moralism om hur det kan gå efter ett krogbesök beroende hur mycket alkohol som har druckits. En doft av honky tonk och 60-talscountry på svenska. Kul!
Peter Boije bor i Jämtland sedan länge och har haft framgångar som kock på många av Östersunds bästa krogar. Hans band Peter Boije och Folk har rötterna i Västsverige och de andra bor väl där. De har släppt album och singlar i runt fjorton år. Musiken pendlar väl mellan indierock, progg, countryrock eller visrock. Smarta texter och bra sång, som förr lät väldigt mycket Thåström men nu har fått egen stark karaktär. Nya albumet heter ”Mellan hängmattan och Chapmanstorg”. Här finns mycket spännande att lyssna bland albumet sju låtar. Genomtänkt och genomfört!
Ett nytt spännande smakprov från Teodor Wolgers kommande ”Episod i Vikens kapell” med hans farfar Beppes dikter från det gamla kapellet i Norra Jämtland. Annika Norlin sjunger Beppe Wolgers dikt ”Ansiktenas mystik” så rörande och fint. Sedan på det Teodors piano och den stämningsskapande Frostvikskören under ledning av min Frostviksgranne Magnus ”Buster” Rudfell (en gång intervjuade jag Kim Richey hemma hos Buster i Frostviken. Intervjun finns på Rootsys gamla sida).
Ännu en singel från Viktor Norén. ”Solens alla änglar” har han skrivit tillsammans med Andreas Mattsson. En ganska inställsam ballad mellan pop och country. En sådan där som ofta dök upp på Svensktoppen förr. Lätt fånget…
Jag hade bäst koll på Johan Persson som kapellmästare i Lars Winnerbäcks kompband Hovet. Den svenska synden kallar han sig numer och är hemma i Hälsingland både geografiskt och musikaliskt. Den nya singeln ”Har du varit” räknar upp en rad orter och fångar in något som ofta Per Persson eller salig Magnus Lindberg brukar vara mästare på. Bra!
En gång i tiden började Zander Nord som Ulf Sturesons husband. De har hållit på i drygt tio år sedan dess. Senaste singeln ”Himmelriket” är vass countryrock med framträdande ödesmättad gitarr. Den hade kunnat varit på salig Dead Scouts repertoar en gång, och det i positiv bemärkelse.
Daniel Jonsson funderar ut sina låtar på väg mellan hemmet i Arbrå och jobbet i Iggesund. Nu kommer hans band Daniel & The River ut med sitt första album ”North Meadow Ghosts” efter en rad singlar och EP. Femmamannabandet har skapat låtarna tillsammans och de har rötterna i country och countryrock. Nio låtar på 39 minuter. En röst som berör och mestadels melodier som matchar rösten. Skulle gärna höra mer av dem både live och från bilstereon på väg söderut genom Hälsinglands skogar, sjöar och fina samhällen.
Från Hamrånge kommer Jimmy Sjödén som gav ut sina första låtar för elva år sedan. Senaste singeln ”Morgonen skiner som guld” är en riktigt fin vårvisa som är en hyllning till Brynäs hockeylag En av de bättre idrottslåtarna på svenska på länge.
I banden Simian Ghost och Light Vibes har Mathias Zachrisson från Sandviken gjort sig ett namn. Han solodebuterade på svenska för fem år sedan. Senaste albumet heter ”Känslorna” är dock något helt annat. Som förskolepedagog i tio år har han spelat och skrivit musik med barnen. Nu har vi resultatet här. Ett snyggt vispopalbum om känslor som samtidigt försöker skildra livets djupare frågor utifrån barnperspektiv. Skön musik med stråkar och blås och många gäster som Sara Riedel och Johan Airijoki och några till. Uppfriskande!
Svenska poeter har blivit något av Daniel Östersjös specialitet. Han har gjort musik av texter från Stig Dagerman, Beppe Wolgers och Elsie Johansson bland annat. Senaste albumet ”Porträtten” är dock hans egna låtar. Någonstans mellan visa, visrock och americana ligger de välkomponerade låtarna. Texterna innehåller barndomsminnen och livserfarenhet om vartannat på albumets åtta låtar. Hudnära låtar som oftast lyckas fånga mitt öra.
I Sigtuna bor Marcus Svartserud. Han har gett ut sin musik i runt tio år. ”När solen brinner över Södermalm” är en snygg Hammarby-hyllning med Marcus skönt hesa röst. Inte lika vass som Magnus Carlssons och David Ritschard. Men snygg countryrock ändå.
”Tavla utan ram” är en låt om saknad och längtan av Simon Forslund från Uppsala. Smart text och berörande sång. ”Fräknar i april” är typiskt svensk indiepop som inte riktigt har samma tyngd
Haninges egen hitman Love Antell har slagit sig ihop med Per Hägglund. De bjuder på ett riktigt bra version av den gamla sången ”Balladen om Joe Hill” med Rune Lindströms svenska text. Loves tid i Perssons Pack har nog bidragit till hans förmåga att gestalta en sådan här klassiker.
Bagarmossens egna yacht-rockare Svart Tulpan gör balladen ”Glöm mig, Luleå” som de framförs tillsammans med Bebe Risenfors. Det börjar avskalat och blir större och större efterhand. En låt om att lämna familj och hemort, producerad av Max Lorentz. Inte så mycket Lustans Lakejer som tulpanerna annars kan vara. Riktigt gripande.
Duon Genom natten satsas det hårt på. Deras vilja att skapa Chris Isaak-vibbar finns kvar även på nya singeln ”Ingen som du”. De gör hitlåtar som bryter sig igenom skvalet. Allesandra och Joel vet vad de gör och det här är ytterligare ett bevis på det.
Nu har Eva Hillereds nya album kommit. ”Take Me Home”. Sju låtar har Eva gjort själv, titellåten har hon gjort med Jerry Sillah och dessutom en låt av Patty Griffin och en av Shawn Colvin. Det är en imponerande samling sånger med Evas uttrycksfulla röst i centrum. Mycket stark svensk americana och det är förvånande att inte Eva är mer känd än vad hon är. Alla som lyssnar på bra americana gillar garanterat det här.
Ella Ruth Institutets senaste upptäckt är Saskia. En kvartett högmusikaliska killar i 20-21-årsåldern som på eget vis tolkar sånger av Cornelis och Taube eller skriver egen musik till texter av Tranströmer. EPn ”Inspiration att öppna ögonen” innehåller fem låtar. De tar originaltexterna och tillför egen musik och egna jazziga ljud. Så inget är egentligen covers utan just mer egensinniga, men vördnadsfulla, tolkningar. Lysande sång också. Till och med den mest uttjatade låt blir hörvärd i deras sällskap.
Henric Hammarbäck, H.Self, kommer ju från Sala. Men han har ju på senare år gått från att var traktens countrystar till att i stället vara Hökmossens egen samtidstrubadur. Nu har ”Efterskalv”, hans andra album på svenska, kommit. På många sätt är det lika bra som föregångaren ”Skälva”. Här finns ingen ”Maggie Brown”, men ett mer självklart förhållande till de svenska texterna och ett ännu tydligare mod i text och musik. Det låter helt enkelt för j-a bra. Jag skulle kunna gå igenom albumet låt för låt och superlativen hade varit många för de flesta låtarna. Han är inte bara samtidens just nu främste efterföljare till Cornelis och Magnus Lindberg utan han rockar stundtals även som Pugh när han var som bäst. Efter att jag i förra veckan hört låtarna live är jag ännu mer förtjust. Vilket album!
Ännu en mycket fin singel från Weeping Willows. ”The Thrill Of Danger” är WW som åtminstone jag vill ha dem. Urstark melodi, klockren sång från Magnus och snyggt arrangemang. Låten har skrivits av alla fem tillsammans. Tänkvärd text om hur vi ständigt upprepar våra misstag. Den här låten kommer att göra många lyckliga på sommarens kommande konserter.
”Never Look Down” är Isak Benjamins debut-EP. En del av låtarna har funnits ute rätt länge. Isak Söderberg själv och antingen Loa Andrén eller Ben Cramer har varit inblandade i låtarna. Det låter väldigt bra både om sång och om musiken. Imponerande på alla sätt. Synd bara att han inte verkar låta sig vilja intervjuas av mig trots att jag fått löfte…Men det blir nog bra väldigt bra live på Rootsy Summer Fest i augusti.
Kombinationen av visikonen Lisa Ekdahl och danska supermodellen Anine Bing kan tyckas underlig. Men de båda har känt varandra länge, ända sedan Anine som 15-åring hade Lisa som sin idol och följde med på turné som barnvakt. Singeln ”Golden” är en skön duett som de har skrivit tillsammans. En 1960-talsdoftande ballad med viss James Bond-känsla. Väldigt fina sånginsatser och härlig twangig gitarr.
Det är fem år sedan Nyköpingssonen Staffan Hellstrand gav ut ett album med nyskrivna låtar. Albumet har getts den tilltalande titeln ”Sommar”. Tio låtar på en halvtimme med Staffans karaktäristiska röst och en blandning av rockigare och mestadels lugnare låtar. Staffans poetiska sköna berättande texter har varit med mig i över 40 år. Jag har inte alltid gillat hans senare album. Men ”Sommar” består av de ingredienser jag vill ha i hans album. Ju mer jag lyssnar ju fler favoriter får jag. Kanske blev ”Så mycket bättre” lite av en katalysator för honom att åter plocka fram det han är bäst på. Ett riktigt genomfört album. Har man någon gång gillat Staffan Hellstrand är det här något man måste söka upp. Nu får jag lust att söka upp någon av de kvällar där han spelar tillsammans med The Nomads i sommar.
Marcus Ekdahl kallar sig Livets symfonier när han gör musik. ”Årstiderna” heter den senaste låten. Ganska vacker lite mjukpoppig indie med en hyfsat intressant text. Inte helt i klass med årets tidigare släpp. Men han har något som gör mig nyfiken.
Hjos indiehjältar i kvartetten John Död har gett ut nytt på Ella Ruth Institutet. Nu finns hela EPn med namnet ”kr 29,50” ute. En del av låtarna har redan funnits ute ett tag. Själva kallar de sin musik för ”melankolisk gladpop på svenska”. Mycket 1980-tal i musiken - men mycket eget i texterna. Jag blir märkligt nog väldigt glad av detta. Ska 1980-talet komma åter så får det gärna bli så här. Som gammalt Reeperbahn-fan njuter jag.
Från Borås kommer Claes Pihl, även om han bott i Göteborg länge. Claes bjuder på nya albumet ”Medan Viskan rinner” på tio väldigt smarta visor. Tempot är varierat och vardagen är hela tiden nära. Det finns visst släktskap med Christina Kjellsson i sättet att berätta i några låtar. Det är väldigt skönt att klassiska visor får vara klassiska visor och inte ska göras om till något annat.
Trollhättans David Urwitz är alltid intressant. Nya ”Fastän du var hans” är en intensiv vispoppig sak med välskriven text om precis det som titeln antyder. ””Eller hur” är en lite intensivare låt om att lyssna på Nick Cave och tala om livet.
CISSI heter egentligen Cissi Wallin , som kommer från Uddevalla, när hon inte är journalist utan gör musik. Nya singeln är ”Underbara saker”. En inte så tokig avskalad version av en av Terras absolut mest populära låtar. Jag tycker verkligen om denna lyckade tolkning
Den fina sångtrion My Dear Companion tar sig an stadens store sons egen “Valborg”. Det är första gången jag hör dem på svenska. Jag hoppas verkligen att de fortsätter på svenska. De blir mer unika då. Denna countryfiering av Håkan Hellström blir väldigt vacker på ett ganska självklart sätt.
En av mina hjältar sedan länge är Bror Gunnar Jansson oavsett vad han håller på med. Trodde jag. Men när han tillsammans med The Escapism gör funkig soul i ”Refuge” tappar jag snart intresset trots att det svänger ett gäng och BGJ sjunger som vanligt lysande.
Nya singeln från Ebbot Lundberg heter ”The Everlasting Race”. Helskön psykedelisk country skriven av Ebbot och Björn Olsson. Stark melodi och Ebbots röst till det. Vill bara höra mer!
Snart släpper Martin Lönegren sitt album ”Waterline”. Än så länge har jag bara hört titellåten. En väldigt intressant röst och en känsla för den lite mörkare americanan finns här. Jag gillar rösten, melodin och arrangemanget och ser fram mot albumet. Jag förstår varför han får spela så mycket live.
Far och son och farbror Moreau från Gränna har än en gång kommit med en ny låt. ”Where Are We Now” har trion skrivit tillsammans med Andreas Matsson och Viktor Norén. Det är inte den bästa av deras nya låtar. Men Theos röst gör nästan allt intressant och meningsfullt.
Jonas ”Joppe” Hellerup-Sigvard och hans Sigvard & The Bonewhispers fick sitt namn för fem år sedan. De har under tiden allt från det börjat skapa sig ett namn hos de som gillar Nick Cave, Johny Cash och dramatisk, mörk, americana som känns på riktigt. Senaste singeln ”Bang Your Drum(Go To War)” är allt det och lite irländskt därtill. Jonas har skrivit låten och fiolen är viktig. Låten kunde varit någon avlagd från Al Stewart eller Waterboys. Och det är beröm. Bra!
Det är inte varje dag man får höra nytt från Amanda Jenssen. Även om hon har släppt någon jullåt de senaste åren. Nya ”Macintosh” är avskalad med hennes speciella röst till max och akustisk gitarr i centrum, dessutom lite dramatisk stämningsskapande kör. Annorlunda, vågat. Fräckt!
En mycket erfaren doldis är han nog, Bebe Risenfors. Kultartist till 100, i alla fall har han gjort minst 100 grammofoninspelningar och spelat med Elvis Costello och Tom Waits. Han solodebuterar vid ganska hög ålder på Ella Ruth Institutet. ”We´re Killing Babies Now” är en skönt Tom Waitsig cool jazzblues med Bebes hesa röst. ”Shen Te” är instrumental åt New Orleans-jazz. Hans album ”Piano Ballads & Improvisations” kommer i slutet av denna månad
En ny singel från Jill Johnson. Låten ”While You Got Me” har hon skrivit tillsammans med Liz Rose och Cassidy Daniels. En låt om att njuta av det man har när man har det. Klassisk country med snygg refräng. Producerad av Amir Aly och Jill själv.
Kan man sin Alf Robertson vet man var bandet Kiitos för allting fått sitt namn ifrån. Bandet med rötterna i Västerås och Enköping, om jag förstått rätt, men stationerade i Malmö. Nu har deras av många efterlängtade debutalbum ”Östersjön Hawaii” släppts. Nio låtar varav några har funnits ute tidigare. Två försvenskningar av Ernest Tubb och Johnny Paycheck och resten helt eget. Diskbänkscountry, bruksortscountry, eller vad man nu vill kalla det. Ett antal nedslag i folkhemmet av i dag, ungefär som den gode Robertson, och även Torsson, brukade göra. Sunkbarer och Ålandsfärjor, vad mer kan man begära? Jag blev fast redan efter deras första singlar. Ännu ett fullkomligt lysande och i positiv bemärkelse egensinnigt album med country på svenska detta unika år. Det här måste ni höra!